Åtgärder

Karl XII

Från Skolbok

573px-Karl_XII_at_horse.jpg

Karl XII

Medan kung Karl XI fortfarande låg lik på Stockholms slott, efter det att han dött i cancer 1697, bröt det ut en kraftig eldsvåda i det gamla slottet. Elden började på slottsvinden och spred sig snabbt genom byggnaden. Både tjänstefolk och kungafamilj var tvungna att fly ut ur slottet i en rasande fart. I tornet ”Tre kronor” stod åtta kanoner och de störtade rakt ner i källaren i slottets botten när golvet under dem brann igenom. De landade i drottningens vinkällare. Med kanonerna föll också tornspiran med de tre gyllene kronorna på. Sedan störtade hela tornet in.

brandtavlan.jpg

Slottet brinner, Karl XII räddar sin farmor, Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp


Man var noga med att uppmärksamma tecken i naturen och i omgivningarna på den här tiden. Gick en svart katt över vägen betydde det otur. Att gå under en stege betydde också otur. Då kan man förstå vilken otur folk tänkte sig att ett nedbränt kungligt slott förde med sig. Dessvärre skulle det visa sig att verkligheten blev mycket hemskare än vad folk förutspådde.


Ungdomstiden

I sin ungdom var kungen ett intelligent barn som hade lätt för att lära sig nya saker. Bland annat Karl lärde han sig latin, tyska och franska. Senare lärde han sig också finska för att själv kunna leda de finska trupperna i krig. Han var bara femton år gammal när han kröntes till kung. Han hade förberetts för det. Hans hade uppfostrats i en militär anda. Han hade rest land och rike runt med sin pappa och sett hur landet såg ut. Han hade också lärt sig att fatta olika beslut själv för det är något en kung måste unna. Det syntes särskilt när han kröntes. Då tog han själv kronan ur ärkebiskopens händer och satte den på sitt huvud. Bland det första han gjorde som nybliven kung var att se till så att de svältande i landet fick mat eftersom det varit en rad med nödår och missväxt.


Krigarkungen

Från det att kungen var 18 år tills han dog var kungen ute i fält. Han var en skicklig ledare, modig och envis. Man sa att han levde lika enkelt som sina soldater. Sov under bar himmel och åt samma mat som dem, något som gjorde honom populär bland soldaterna. Men han var också en okänslig ledare som inte visade någon förståelse för allt lidande hans olika krig förde med sig både till armén och till befolkningen hemma i Sverige.

Kriget kom

År 1700, när det bara gått några år efter kröningen, anfölls Sverige av Danmark, Ryssland och Polen samtidigt. Grannländerna tog chansen när Sverige hade en så ung och oerfaren kung på tronen och man hoppades kunna vinna kriget fort för att sedan kunna stycka upp Sverige mellan sig. Danmark var ute efter Skåne men anföll först Holstein-Gottorp som lovat att hjälpa Sverige i händelse av krig. Ryssland attackerade Ingermanland, ett område som låg öster om nuvarande Estland, och polackerna försökte återerövra Livland.

Karl XII var inte overksam. Hans första attack skedde mot Danmark och han segrade snabbt. Därefter vände han blickarna österut och anföll Ryssland. Hans anfall mot staden Narva har gått till historien som en av de mest lättköpta segrar Sverige någonsin vunnit. Därifrån marscherade han söderut och besegrade polackerna vid Riga.

narvaslag.jpg

Kungen mottar fanorna från de besegrade kompanierna utanför Narva


Efter att ha besegrat samtliga anfallare kunde Karl XII ha slutit en riktigt förmånlig fred. Det var inte vad kung Karl hade i tankarna. Istället anföll den enbart 18 år gamla kungen Polen för att driva bort den sittande kungen från tronen. Kriget tog sex år och under tiden hann Rysslands kejsare Peter den store bygga upp en ny armé.

Karl_XIIs_polska_f%C3%A4ltt%C3%A5g_1700-1706.png

Karta över det polska fälttåget


Hösten 1707, när freden med Polen skrivits under, vände Karl XII mot Ryssland. Till en början tågade kungen och has 35 000 soldater rakt mot Moskva, men de ryska trupperna drog sig bakåt in i landet innan de kommit i kontakt med de svenska soldaterna. Medan de drog sig bakåt förstörde de allt omkring sig. Fälten och husen brändes, djur dödades och brunnar förgiftades. Det kallas ibland för ”den brända jordens taktik”. De svenska soldaterna kunde inte söka skydd för kylan någonstans, de hittade ingen mat och hade inte ens hö att utfodra hästarna med. Det gjorde att man blev tvungna att ta en sydligare väg, in i Ukraina.

Ukraina

Även under marschen i Ukraina använde ryssarna ”den brända jordens taktik”. Under de här svåra förhållandena var soldaterna tvingade att marschera fram i träsk och sumpmarker där det var lätt att gå vilse och svårt att komma fram med de tunga vagnarna och kanonerna. Hela tiden bevakade av ryska bönder som bara väntade på att göra ett bakhåll och döda och plundra eftersläntrare. För att förhindra frammarschen fällde ryssarna träd över vägarna, träd som de svenska soldaterna mödosamt måste hugga upp och forsla undan för att kunna få fram vagnarna på vägarna. Soldaterna vågade inte lämna lägret för att söka mat i omgivningarna, alltför få återvände levande. För att förhindra överfall var de tvungna att ha vakter uppe hela nätterna igenom.

Många soldater dog av svält under marschen genom Ukraina, och de begravdes vid vägkanten. Många hästar dog också av svält och påfrestningar. En av de svenska soldaterna som var med beskrev marschen så här:

Vi åt bara några råa rovor och rödbetor. Sådana rätter, som man förr inte ville röra vid, smakade nu som den skönaste marsipan. De stunder man vilade om natten i regn och rusk under öppen himmel gav oss större glädje än vi förut haft i sköna dunsängar.

Vintern 1708-1709

Vintern i Ukraina blev hemsk för karolinerna, som soldaterna kallades. I början av 1709 drabbades man av svår kyla med stormar från de stora slätterna som drog med sig snö och is som piskade de stackars soldaterna överallt där huden var oskyddad. Efter att soldaterna passerat sägs det att vägen var full av döda karoliner och hästar som frusit ihjäl. Ryttarna satt fortfarande på hästryggarna med tömmarna i sina händer. Den tidens läkare, fältskären, fick ofta rycka ut och såga av armar och ben som förfrusits för att på det sättet försöka rädda livet på dem. Lidandet bland soldaterna var oerhört och många av dem dog.

I en dagbok skriven under det ryska fälttåget, i februari 1709, kan man läsa:

Fänriken Pommerin fick order att hämta kvinnor och barn. Sedan brändes staden. De flesta officerarna tog upp de minsta barnen framför sig på hästarna. Det var svårt att se hur de större barnen och deras mödrar fick gå i den djupa snön och höra hur ledsna de var över att se sina hus och hem brinna.

Poltava, juni 1709

29171.jpg

Karta över truppernas uppställning inför slaget vid Poltava 1709


I juni hade Karl XII nått fram till staden Poltava. Bakom sig hade de plundrad ödemark, framför sig hade de Peter den store armé. Karl XII var inte speciellt rädd, han mindes hur enkelt han besegrade ryssarna vid Narva och antog att det skulle bli lika enkelt den här gången. Han var visserligen skadad, en kula hade gått in i hans fot, men han planerade att se på attacken från en bår fastbunden mellan två hästar medan hans generaler krossade ryssarna.

t41.JPG

Svenskarna anfaller ett ryskt kanonbatteri


Så blev det inte. Peter den store hade gjort ett bra jobb med att bygga upp en ny, modern armé och det var inte alls samma sak att möta ryssarna vid Poltava jämfört att göra det vid Narva. Svenskarna förlorade slaget och på en enda dag stupade fler svenska soldater än samtliga soldater från samtliga inblandade länder gjorde under D-dagen 1945. Ungefär 25 000 av de svenska soldaterna togs till fånga och blev utspridda till olika avlägsna platser i tsar Peters Ryssland. Förutom soldaterna fanns ungefär 1500 kvinnor och barn som togs tillfånga. De som överlevde fångenskapen skulle inte få återse Sverige förrän 12-13 år hade gått.

Kalabaliken i Bender

250px-Charlex_XII_at_Bender_crop.jpg

Kalabaliken i Bender, samtida teckning

Karl XII flydde från Poltava tillsammans med ett tusental soldater som lyckades undfly Ryssarnas anfall. Kungen stannade i Turkiet som gäst i drygt fem år. Turkiet hade erövrat kusterna runt Svarta havet så det var vid den norra kusten, nära staden Bender, som man var inkvarterade. Numera ligger Bender i Moldavien. Efter några år ville turkarna bli av med sin ”gäst” och försökte med mer eller mindre mycket våld att jaga bort svenskarna. Den händelsen brukar kallas ”kalabaliken i Bender”. Även om bara fyra dödades trots tusentals inblandade soldater insåg kungen att det var dags att ge sig av och så småningom, år 1715, återvände han till fäderneslandet.


Skottet vid fästningen, 1718

TellUs_391_21_large.jpg

Fredrikstens fästning i nutid


Det första han gjorde när han kom hem var att tvångsinkalla en ny generation unga pojkar och byggde upp en ny armé. Med den marscherade han mot Norge. Han tänkte anfalla huvudstaden söderifrån samtidigt som general Armfeldt skulle anfalla Norge från öster genom att gå över fjällen från Duved i Jämtland.

illustr2.jpg

Armfeldts karoliner gick en grym död till mötes

Armfeldts karoliner drabbades först av regn och sedan snöstorm när de var uppe på kalfjället och merparten av dem frös ihjäl. Kungen själv belägrade Fredrikstens fästning utanför Fredrikshald (nuvarande Halden) tillsammans med sina soldater. På natten 30/9 1718, när han kikade upp över kanten på skyddet, hörde ett ljud som när man ”slår ena handens två fingrar mot andra handens handflata” och kungen stupade, skjuten i huvudet. Ingen vet än idag vem det egentligen var som avlossade skottet.

4792290753_f5fc7feeb9.jpg

Bild på Karl XII huvud, ingångshålet är mindre än utgångshålet

Avslut

Karl XII hade inga barn, istället gick kronan till hans syster, Ulrika Eleonora, som kröntes till svensk drottning.

451px-UlricaEleanorQRSweden.jpg

Ulrika Eleonora, förväxlas ej med mamman som hette likadant


Under de år Karl XII var kung dog nästan 30 000 man i krig, ungefär 18 000 försvann i rysk fångenskap. Det var oerhörda mängder i ett litet land som Sverige. I de freder man tvingades skriva under efter kungens död förlorade man nästan alla Sveriges besittningar nere i Europa och på andra sidan Östersjön. I och med att Sverige tappade sin stormaktsställning vid Östersjön bildades ett tomrum på makt som snabbt fylldes upp av en ny stormakt – Ryssland med sin tsar Peter den store vid makten.


Hermans historia om Karl XII, del 1 av 6 (alla finns)

Källor

Nya ”Ur folkens liv 3”, Torsten Eklund, Karl-Gustav Thor & Alf Åberg, NoK 1991 ISBN 91-27-60195-1

http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_XII

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kalabaliken_i_Bender

Bildkällor

Samtliga bilder från Wikimedia Commons utom:

Bild på brinnande slott: www.janmilld.se/historia/8/bilder/brandtavlan.jpg

Bild från segern vid Narva: www.janmilld.se/historia/3/bilder/narvaslag.jpg

Karta över Poltava: www.raremaps.com/maps/medium/29171.jpg

Svenskar attackerar i Poltava: www.enjoy-ukraine.com/files/images/t41.JPG

Fredrikstens fästning: www.visitnorway.com/ProductImages/TellUs/TellUs_391_21_large.jpg

Armfeldts karoliner: karoliner.mediaserver.se/imgages/historik/illustr2.jpg

Karl XII huvud: farm5.staticflickr.com/4141/4792290753_f5fc7feeb9.jpg

Åter till historiebokens register,