Karibien - migrationen efter Columbus

Fransk familj med afrikanska slavar som tjänstefolk. Martinique. Tidigt 1800-tal

Innehåll

1 Femte vågen - européer och afrikaner 1600- till 1800 talen
2 Sjätte vågen - USA under 1800- till 1900 talen
3 Källor
- 3.1 Bildkällor
  - 3.1.1 Tillbaka till indexsidan för Tema - Karibien

Femte vågen - européer och afrikaner 1600- till 1800 talen

Slavar planterar sockerrör (kvarnen för att krossa rören syns i bakgrunden) och slavar skördar sockerrör

Efter spanjorerna var det engelsmän och fransmän som tog för sig av de karibiska öarna. Bahamas togs av britterna. Flera små öar i Små Antillerna togs av fransmännen. Det stora kapet var när fransmännen tog över västra Hispaniola från Spanien och grundade landet Haiti. Haiti var Frankrikes mest värdefulla koloni under lång tid och den drog in lika mycket pengar till franska kungen som alla andra franska kolonier tillsammans.

De som kom efter spanjorerna var mer intresserade av vad som gick att odla på de karibiska öarna än att söka efter guld. Kakao, tobak och bomull av högre kvalitet än den i Egypten växte vilt på öarna. Klimatet jämfördes med det i Afrika vilket gjorde att plantager för kaffe grundades.

Den riktigt stora ekonomiska boomen kom med holländarnas sockerrörsplantager under 1600-talet. Holländarna hade redan kunskap om hur sockerrör odlades i Afrika och Ostindien. Dessutom kunde de redan tekniken att bygga kvarnar drivna av vinden, en nödvändighet på öar som saknar floder, för att bearbeta sockerrören. Rent socker var extremt värdefullt i en tid när de enda sötningsmedlen var honung och torkade bär eller frukter. Kilopriset för rent socker låg mellan det för silver och guld. Sockerrörsresterna jästes och destillerades till rom. Än idag görs många kända sorters rom i Karibien.

Negrita, rom från Västindien - både namn och plats är ålderdomliga

Eller sången från boken "Skattkammarön" där just drycken rom är ett naturligt inslag:

Femton gastar på en död mans kista—

...Hej och hå å’ en flaska med rom!

Drick ty hin håle har sörjt för det sista—

...Hej och hå å’ en flaska med rom!

Kunskap om odling av sockerrör spred sig snart över hela Karibien. Ett problem med sockerrörsodling är att den kräver många arbetare. När ursprungsbefolkningen dog ut började plantageägarna se sig om efter annan arbetskraft, och blicken föll på Afrika. Afrikaner levde i ungefär samma områden som Karibien. De klarade hettan och sjukdomarna. De hade redan slaveri som en del av sina samhällen i Västafrika och de var vanligtvis muslimer vilket gjorde det möjligt att ha dem som slavar eftersom bibeln bara förbjöd kristna slavar.

Bild på afrikansk kvinna som piskades till döds efter att ha nekat till att dansa naken ombord på slavskeppet

Genom "triangelhandeln" under 1600- till 1800 talen transporterades flera miljoner svarta afrikaner över Atlanten, från Västafrika till Amerika. Hälften av dem hamnade på spanska- och portugisiska plantager och gruvor i Mellan- och Sydamerika. En tredjedel, ungefär, hamnade i Karibien och resten hamnade i södra USA. På vissa öar i Karibien, som Haiti, bestod mer än 90% av befolkningen av afrikaner, eller deras ättlingar.

Den internationella slavhandeln 1500-1900, 12-15 miljoner afrikaner transporterades packade som silar till Amerika och 4-5 miljoner av dem hamnade i Karibien

Sjätte vågen - USA under 1800- till 1900 talen

Hand som håller sockerbeta, nutid

I slutet av 1700-talet kom tyska kemister på hur socker kunde framställas ur sockerbetor som odlades i Europa istället för ur sockerrör i Karibien. Det gjorde att socker kunde produceras mycket billigare. 1801 öppnades den första sockerfabriken i Europa. Det gjorde i sin tur att hela ekonomin, baserad på sockerproduktion, tvärdog i Karibien. Visserligen förekom en mindre handel med råvaror mellan främst USA och Karibien, men den tid när folk kunde bli stormrika på socker och rom var över.

Ett mindre ekonomiskt uppsving för Karibien kom i samband med att "Panamakanalen" byggdes klar 1914. Fartygstrafiken genom Karibien ökade kraftigt och försäljning av stenkol, till fartygens ångmaskiner, och främst färsk frukt blev lönsam. Framför allt odling av bananer, men även andra tropiska frukter som ananas och mango.

Slussarna i Panamakanalen, för att få skepp från Atlanten till Stilla havet

USA hade intresse av att skydda sin handel och sin kanal, vilket gjorde att militärbaser byggdes på flera av de karibiska öarna. Amerikanska soldater stationerades ute på de karibiska öarna och de tog med sig berättelser om hur fantastiskt det var att leva på öarna. Samtidigt gjorde USA:s regering det klart att konflikter i Karibien numera var något som bara angick USA och europeiska länder skulle hålla sig borta från inblandning.

USA såg Karibien som sin egen angelägenhet och förbjöd europeiska länder att blanda sig i olika konflikter

Mängden amerikanska soldater i Karibien ökade rejält under andra världskriget. Efter kriget, när mängden soldater minskade, fanns en infrastruktur uppbyggd med hotell och barer längs vita sandstränder. En struktur som istället togs över av turistindustrin.

I dagsläget är turism den allra största inkomstkällan för merparten av framför allt Antillernas mindre öar.