Åtgärder

Isbarnen, utdrag ur roman - läsförståelse

Från Skolbok

97813265_isbarnecmyk_10778.jpg

Läs textutdraget ur "Isbarnen" av Camilla Lagerqvist och besvara frågorna under fliken med frågor.

Huvudpersonen, Maja, och hennes vänner Hilde och Ben, har kommit över ett telegram. Där står det att "Isbarnen" kommer att hämtas av tyskarna. De tre bestämmer sig för att ta sig över gränsen, in i Norge som ockuperats av tyskarna. Bens pappa är med i norska motståndsrörelsen och de hoppas på att han ska kunna tyda koden i telegrammet som visar var Isbarnen finns, så de kan rädda dem innan tyskarna kommer. De hittar inte pappan utan irrar omkring i vinterkölden och får slutligen hjälp av norrmannen Arne som bor med sin fru Bergdis i en stuga. De litar inte riktigt på honom. Arne hjälper dem att packa upp och hittar telegrammet...

Kapitel 10


Jag kunde inte tveka, snart hade Arne vecklat upp hela telegrammet och då skulle han läsa det och kanske memorera koden som stod där. Sedan kunde han överlämna den till tyskarna och de skulle tyda den och få reda på var Isbarnen fanns.
   Jag kastade mig in i rummet och fram till Arne och slet telegrammet ur hans hand innan han hunnit reagera. Jag hann se att Hilde och Ben stirrade på mig med stora, förvånade ögon.
  — Följ mig, nu vet jag var din farfar bor någonstans, ropade jag och sprang ut i hallen med telegrammet. Snabbt stoppade jag ner det innanför anoraken och drog upp dragkedjan.
   Jag hörde hur stolarna skrapade mot golvet och att Arne sa något med hög röst, sedan var Ben och Hilde ute hos mig i hallen.
  — Vad håller du på med? väste Ben.
  — Nazister, mimade jag och såg hur Bergdis också kom ut i hallen tätt följd av Arne.
   Hilde hade blivit vit i ansiktet och snörade snabbt på sig pjäxorna.
  — Men barn, behövde ni inte hjälp att hitta er farfar? Och ni har ju inte ätit upp tunnbröden än, sa Bergdis med en röst som jag nu tyckte lät falsk och skrämmande.
  — Nej, vi hinner inte, sa jag och lade handen på dörrhandtaget.
  — Innan ni går vill jag nog ta en titt på det där telegrammet, sa Arne med myndig röst och gick fram emot mig med ena handen uppfordrande utsträckt.
   Jag tryckte ner handtaget, lutade mig mot dörren och ramlade ut i vinterkylan. Snabbt borstade jag bort snön från knäna och reste mig upp. Jag vände mig om och fick se Arne hålla ett fast tag om Bens nacke. Ben som inte ens hunnit knyta sina pjäxor än. Jag tänkte just skynda mig fram och knuffa till Arne när jag såg hur Hilde smet ut förbi honom och sedan snabbt riktade en spark mot Arnes knä. Han skrek till och tappade greppet om Bens nacke. Ben slet sig loss och sprang ut på gårdsplanen och var nära att snubbla över sina skosnören. Hilde följde efter, medan Arne stod kvar och höll sig om knäet samtidigt som han vrålade rakt ut.
  — Era jävla skitungar, vänta tills jag får tag på er!
   Bergdis syntes inte till någonstans. Bara de inte hade telefon och hon hade gått för att ringa tyskarna!
   Vi sprang med skidorna i famnen ända tills vi kom in i skogen, då lade vi ner skidorna på marken och hakade i pjäxorna.
  — Var de nazister? frågade Hilde som nu var ännu vitare i ansiktet.
  — Ja, de hade en bild på Adolf Hitler på vardagsrums­väggen, sa jag och kramade skidstavarna.
  — Vilken tur att du såg den, sa Ben allvarligt.
  — Det var tack vare Arnes äckliga andedräkt, sa jag och log.
  — Ja, visst var den äcklig, sa Ben och skrattade.
  — Men tunnbrödet var gott, sa Hilde.
  — Synd att jag inte hann smaka det då, sa jag och blev påmind om att jag också helt glömt bort att jag faktiskt hade behövt gå på toaletten.
   Hilde böjde sig fram och gav mig en hård kram.
  — Tack för att du är så snabbtänkt, sa hon och jag blev glad av berömmet.
  — Kvicktänkt som vanligt! sa Ben och lade armen om mina axlar.
   För en kort stund kände jag mig alldeles varm inombords och lycklig över att jag hade så fina vänner, men så gjorde sig kylan och oron för Isbarnen påmind igen.
  — Vad ska vi göra? Hur ska vi kunna ta reda på var Isbarnen finns och hur ska vi kunna varna dem? sa jag.
  — Vi måste hitta någon som kan hjälpa oss att tyda koden, någon som inte är nazist, sa Ben.
  — Hur ska vi kunna veta det? frågade Hilde.
  — Den här gången måste vi vara väldigt försiktiga, sa Ben.
  — Och om någon hjälper oss med koden då, vad gör vi sen? frågade Hilde allvarligt.
   Ingen av oss sa det högt, men vi hade nog alla tre insett vad vi måste göra. För det fanns ingen annan som kunde göra det. Vi måste själva leta reda på Isbarnen och varna dem.



Källa: Isbarnen av Camilla Lagerqvist, B. Wahlströms Bokförlag 2015

1: Sök på reda på vad orden i texten betyder. Saknar du ordbok kan du använda Wikipedia eller Wiktionary: https://sv.wiktionary.org/wiki/Wiktionary:Huvudsida Ta gärna reda på ordens betydelse innan du läser texten så förstår du den bättre.

Telegram =

kod =

memorera =

anorak =

mima =

pjäxor =

nazist =

kvicktänkt =

tyda =


2; Att läsa på raderna innebär att söka information som finns tydligt angiven i texten:

A: Hur fick Maja tillbaka telegrammet?

B: Vilket sorts bröd bjöd Bergdis på?

C: Hur kom Ben loss från Arnes grepp?

D: Var satte de på sig skidorna?

E: Vad glömde Maja bort i all uppståndelsen?

F: Varför blev Maja alldeles varm inombords?

G: Vilka skulle varna Isbarnen?


3: Att läsa mellan raderna innebär att man söker fram information som man förstår av textens sammanhang.

A: Hur kunde Maja vara så säker på att Arne och Bergdis var nazister?

B: Varför mimade Maja, istället för att prata högt?


4: Att läsa bortom raderna innebär att man kopplar ihop den kunskap man har sedan tidigare för att förstå sammanhanget i en text

A: Varför funderade Maja på om de hade en telefon?

B: Varför var det så hemskt att Arne och Bergdis var nazister?


5: Öppna frågor saknar ett rätt svar, man kan bara diskutera kring dem.

A: Vad tror du hade hänt dem om Arne hållit fast dem och stängt in dem tills hjälp kommit?

B: Hur skall de göra för att hitta någon som inte är nazist, som kan hjälpa dem nästa gång?

1:

telegram = ett meddelande överfört med telegraf, en sorts sändare av signaler genom luft eller i kabel

kod = teckensystem, chiffer

memorera = spara något i minnet

anorak = tunn, vindtät jacka med kapuschong som saknar knäppning och istället trädes över huvudet

mima = röra på munnen som att man talar eller sjunger,

pjäxor = ett slags kraftigare skor; numera oftast använt för de skodon som används i samband med skid- eller snowboardåkning

nazist = person som utövar, förespråkar eller sympatiserar med nazism, en föreställning om att folket – nationen – har ett högre värde än den enskilda individen,

kvicktänkt = en som tänker snabbt

tyda = att tolka; få klarhet i något


2;

A: Hur fick Maja tillbaka telegrammet? Hon slet till sig det.

B: Vilket sorts bröd bjöd Bergdis på? Tunnbröd

C: Hur kom Ben loss från Arnes grepp? Hilde sparkade Arne så att han tappade greppet om Ben

D: Var satte de på sig skidorna? När de kom in i skogen (antagligen var snön djupare där än på gården)

E: Vad glömde Maja bort i all uppståndelsen? Att hon hade behövt gå på toaletten

F: Varför blev Maja alldeles varm inombords?Hon hade så fina vänner

G: Vilka skulle varna Isbarnen?De själva, de fick ingen hjälp av någon vuxen


3:

A: Hur kunde Maja vara så säker på att Arne och Bergdis var nazister?

Har man en bild av nazisternas ledare, Adolf Hitler, på väggen är man troligen nazist.

B: Varför mimade Maja, istället för att prata högt?

Hon ville inte avslöja för Arne och Bergdis att hon förstått att de var nazister.


4:

A: Varför funderade Maja på om de hade en telefon?

Telefon var rätt dyrt. Det var långt ifrån alla som hade råd med en telefon under andra världskriget.

B: Varför var det så hemskt att Arne och Bergdis var nazister?

Det gjorde dem till fiender. Människor de inte kunde lita på, trots att de verkade vara som vilka människor som helst. De blev till monster i människoform.


5: Öppna frågor saknar facit






Åter till registret för läsförståelsetexter