Historiebruk - med exempel

Från 2011 ska elever lära sig mer om ett nytt begrepp i historieundervisningen - historiebruk. Och vad är det? Kort sagt är det olika sätt att använda sig av historia i andra sammanhang för att förstärka ett budskap.

Inom forskningen finns det minst sju olika varianter av historiebruk, men i grundskolan räcker det att du arbetar med tre av dem:

• Undervisande (vetenskapligt) historiebruk

• Underhållande (kommersiellt) historiebruk

• Påverkande (ideologiskt) historiebruk

I den sista ingår även motsatsen: icke-bruk av historia, när historiska uppgifter medvetet förminskas eller tas bort för att den egna ideologin ska verka bättre än den är. Ett exempel är den svenska slavhandeln under stormaktstiden som knappt nämns i historieböckerna.

Undervisande historiebruk

Detta är det traditionella sättet att hantera historia. Syftet med det undervisande historiebruket är att granska det som tidigare tagits upp i historien, skriva om historien om det kommit fram ny forskning för att på det viset försöka få fram en så neutral och korrekt bild av historien som möjligt till allmänheten, där du och jag finns.

Undervisande historiebruk - exempel

Ett vanligt exempel på undervisande historiebruk kan ofta hittas på kartor över platsen där du bor. Det är vanligt att de som planerar ett samhälle använder sig av historiska personer eller händelser som har något med platsen eller staden att göra när ny platser eller gator byggs. Ett exempel på det är Fadimes plats. - https://goo.gl/maps/qyA5WbrvwtRCJmT9A En park i Uppsala som uppkallats efter Fadime Şahindal som mördades av sin pappa 2002 efter att ha skaffat sig en svensk pojkvän som familjen inte godkände. Parken invigdes sommaren 2013 till minne av henne.

Fadimes grav utanför Uppsala

Ett annat klassiskt exempel är vikingahjälmar med horn. Trots att vikingar ofta visas upp med hjälmar med horn finns det inget känt exempel på att vikingar faktiskt skulle ha haft horn på hjälmarna. Därför är historikerna väldigt tydliga med att vikingahjälmar med horn är ett påhitt. Om någon arkeolog däremot skulle gräva upp en vikingagrav och hitta en vikingahjälm med horn skulle naturligtvis situationen förändras och alla historieböcker tvingas skrivas om.

Underhållande historiebruk

Här används historien för att sälja varor och tjänster, eller bara för att roa en publik som är kunnig i historia. Vanliga filmer, reklamfilmer, dataspel, romaner osv. kan innehålla inslag av historiska händelser eller personer. Det brukar vara speciellt tydligt i olika annonser och reklamfilmer. Problemet blir att de som inte har lärt sig den historia reklamen tar upp, inte heller förstår varför den är rolig.

Underhållande historiebruk - exempel

Exempel på reklamfilmer kan vara Poolias film om olika historiska felrekryteringar vid anställningar, men kan man inget om lutande tornet i Pisa, regalskeppet Wasa eller Jesus, förstår man inte poängen med filmen:

Ett exempel på hur gladiatorspel i antikens Rom återuppstår i reklam för Pepsi Cola, finns i denna mycket påkostade reklamfilm med toppskiktet av musikvärldens stjärnor. Men om man inte vet vad ett gladiatorspel var, förstår man inte heller det roliga i filmen:

Och om du kan historien om hur Julius Caesar slutade sina dagar, blir den här bilden, som skapats för nöjes skull, rolig. För alla andra blir den bara svår att förstå.

(Hur dog kejsaren?)

Påverkande historiebruk

Politiska partier, men också andra grupper som vill påverka samhället, använder sig gärna av historien för att endera skapa en "vi-känsla" inom den egna gruppen, eller för att få andra grupper i samhället att verka mindre värda. Påverkande historia är vanligt i diktaturer där de som styr landet gärna ändrar i historien för att få de egna ledarna att verka mäktiga och andra länders ledare att verka misslyckade. Det viktigaste är inte vad som är sant i historien, utan att det låter bra.

Påverkande historiebruk - exempel

Olika fascistiska grupper i Sverige använder sig gärna av symboler och tecken från Nazityskland. Detta för att skapa en vi-känsla inom gruppen och för att verka lika farliga och mäktiga mot t.ex. invandrargrupper i Sverige som de tyska nazisterna var mot svaga folkgrupper som judar och romer.

Nordiska motståndsrörelsen med en runa som symbol, samma upplägg som nazisterna. Bara färgerna skiljer

När Abu-Bakr al-baghdadi blev kalif i den islamiska staten, även kallad ISIS, var han noga med att poängtera att det inte var vilket land som helst. Det var ett kalifat, och han var dess ledare. Detta var viktigt eftersom den muslimska världen inte haft ett kalifat sedan det osmanska kalifatet gick under efter första världskriget. Traditionellt kan det bara finnas ett kalifat och dess ledare har rätten att styra över andra sunnimuslimska länder. (Shiamuslimerna har inga kalifer.)

Genom att hävda att han grundade ett nytt kalifat hoppades han troligen på att han hade större chans att få erkännande i den sunnimuslimska världen. Det fick han inte. Många muslimska ledare struntade i ISIS och kalifatet, och vägrade att erkänna Abu-Bakr Al-baghdadi som ny kalif.

När forna Jugoslavien långsamt föll i småbitar var det viktigt att varje del skapade sig en egen nationalistisk identitet. Man var inte längre jugoslaver, utan helt plötsligt blev alla: serber, kroater, bosniaks, albaner osv. Precis som de varit tidigare i historien. Detta skapade en känsla av "vi som är bra och de andra som är dåliga", vilket också ledde till många övergrepp där folkmordet i Srebrenica 1995, där Bosnien-serber avrättade alla muslimska bosniska männen i staden, är det mest kända.

När USA bombade Hanoi i Nordvietnam julen 1972 blev Sveriges statsminister Olof Palme väldigt upprörd och höll ett tal där han jämförde USA:s bombningar med olika illdåd genom tiderna för att få USA att verka lika hemska som de andra i sammanhanget.

Källor

Alla bilder från wikimedia commons utom:

Bild på dressingflaska med kniv: i.imgflip.com/8chyk.jpg

Samtliga filmklipp från Youtube