Glastaket - läsförståelse

   Vindarna blåste höstlöv över infarten till den slitna bilverkstaden när Sofie tittade ut genom den öppna garageporten.. Doften av motorolja och svett fyllde luften bakom henne medan verktyg klirrade och elverktyg brummade. Hur länge hade hon jobbat här nu? Fyra år? Fem år? Hur många höstar hade hon stått med en kaffekopp i handen och tittat ut över uppfarten?

   Hon hade arbetat på verkstaden sedan hon var tonåring, och hon älskade det. Trots både det hårda arbetet, den grabbiga jargongen och de långa dagarna. Fram tills nu. De senaste dagarna hade hon inte kunnat strunta i den gnagande känslan av orättvisa.

   Bredvid hennes arbetsstation i verkstaden arbetade Markus. En kille i samma ålder. De gjorde samma jobb, hade samma arbetstider och bägge två hade de gått fordonsprogrammet innan de anställdes. Enda skillnaderna var att hon hade jobbat här ett år längre och att Markus tjänade nästan tre tusen mer i månaden. Det hade hon sett när hon slängde sopor i containern bakom byggnaden och samtidigt upptäckte en kopia av Markus lönebesked i en soppåse. Det här var något som inte stämde, och det gnagde som en tagg i själen.

   Till en början hade hon försökt att ignorera det. Kanske hade Markus gått andra kurser? Kanske hade han förhandlat bättre när han fick jobbet? Men efter dagar och nätter av grubblande kunde hon inte längre blunda för sanningen. Det fanns inget logiskt skäl till varför Markus skulle tjäna så mycket mer än hon gjorde.

   Sofie bestämde sig för att konfrontera chefen om saken. Hon väntade tills slutet av arbetsdagen när verkstaden var tyst och lugn och de andra bytte om. Då gick hon med bestämda steg in i hans kontor och stängde dörren bakom sig.

   "Henrik," började hon. Rösten var fast men kontrollerad, "jag skulle vilja prata med dig om min lön."

   Henrik tittade likgiltigt upp från sina papper. "Vad är det med din lön, Sofie?" frågade han nonchalant.

   "Saken är den att jag har märkt att Markus tjänar betydligt mer än jag varje månad, trots att vi gör samma jobb. Jag undrar bara varför det är så?"

   Henriks ansiktsuttryck förändrades inte när han svarade: "Markus har faktiskt andra arbetsuppgifter än du och kan andra saker.”

   “Vilka uppgifter?”

   “Tja…” Henrik drog på svaret. “Bland annat ansvarar han för att smörjgroparna ser okej ut och att det är snyggt i verkstan.”

   “I min jobbeskrivning står det att jag, förutom att reparera bilar, ska hålla snyggt i köket, diska och koka kaffe inför fikat. Vad är det egentligen för skillnad?”

   Henrik gjorde en lätt vinkning mot dörren innan han snurrade ett halvt varv på kontorsstolen och vände ryggen mot henne. “Du, det är så arbetsmarknaden fungerar", fortsatte han. "Om du inte är nöjd kan du alltid söka dig någon annanstans."

   Sofie kände hur ilskan bubblande inom henne. Det var inte rättvist! Hon hade visat vad hon gick för om och om igen på den här verkstaden, ändå räckte hon inte till.. Hon förstod inte vad hon hade kunnat göra annorlunda..Utan ett ord vände hon på klacken och lämnade Henriks kontor, full av uppdämd frustration och besvikelse.

   Det var kväll när hon åt pannkaka hemma hos morfar. Dofterna från köket tog henne tillbaka till barndomen och hon njöt av de välbekanta smakerna.

   "Du morfar. Jag har en fråga." Hon tuggade ur munnen innan hon fortsatte. "Du satt väl i styrelsen för flera olika företag, inte sant?"

   Den vithårige mannen på andra sidan bordet, med hornbågade glasögon och antydan till dubbelhaka över den vita skjortkragen, nickade.

   "Hände det någon gång att ni betalade olika löner till kvinnor och män trots att de gjorde samma jobb?"

   "Oh ja. Det var snarare regel än undantag."

   "Men varför?" Sofie kände hur ilskan återigen bubblade upp i henne. "Är inte det olagligt?"

   "Nja, inte helt." Morfadern lade ifrån sig besticken på tallriken och böjde sig framåt. "Du förstår, i Sverige har vi individuell lönesättning. Om det inte är uppenbart orättvisa skillnader så kan ingen kritisera en chef som betalar en man mer. Eftersom män brukar vara aggressivare än kvinnor vid löneförhandlingar får de oftare högre lön. Dessutom är det vanligt att män känner igen sig i andra män och därför har män lättare att ge andra män förmåner och högre lön. Du vet väl förresten att de flesta chefer i Sverige är män?"

   Sofie satt med öppen mun. "Men det är ju hemskt, varför får talar man aldrig om sånt här?"

   "Tvärtom. Det är välkänt, fast du kanske inte hört om det. Det kallas glastaket."

   "Glastaket?"

   "Ja, glastaket. Vi tror att män och kvinnor har samma möjligheter i det här landet, men när männen kan segla ända upp i himlen slår kvinnorna in i ett glastak på vägen upp. Ett osynligt hinder som gör att de inte kommer längre."

   "Men, kan man inte krossa det där glastaket på något vis?"

   Morfadern skakade långsamt på huvudet. "Nej tyvärr," Han sträckte ut sin stora, varma gammelmanshand och lade den ovanpå hennes. "Om alla kvinnor gick ihop på något vis kanske det skulle gå, men dit är det långt kvar."

   Nästa dag, när hon kom till jobbet, hade Sofie en plan. Hon visste att Henrik inte skulle lyssna på henne, men kanske skulle hon kunna göra något för att slå tillbaka mot orättvisorna? Efter flera år på verkstaden visste hon att betalning av skatt var något som Henrik helst undvek och noggrant började hon att samla bevis. Varje gång någonting reparerades utan att kunden fick kvitto, fotograferade hon kartonger efter reservdelarna och dokumenterade vem som hade gjort vad. Varje gång chefens brorson jobbade extra i verkstaden såg hon till att fota honom i smyg med mobilen för att få datum och tid på bilden, förutom att hon dokumenterade hur många timmar han arbetade,

   Två veckor gick, och Sofie arbetade i det tysta. Slutligen ansåg hon att hon hade tillräckligt med bevis för att kontakta både skattemyndigheten, polisen och lokaltidningen.

   Tidigt morgonen efter stod både en reporter och två poliser och väntade på Henrik när han kom för att låsa upp verkstaden. Sofie stod gömd i skuggorna vid grannhuset när hon såg honom först diskutera ljudligt med poliserna, för att sedan placeras i deras bil. Kort därefter kom en vit skåpbil som stannade med skrikande bromsar utanför byggnaden. Tillsammans med polisen öppnade två män med skattemyndighetens logotyp på ryggarna dörren till verkstaden och sedan fyllde de skåpbilen med firmans datorer och bokföringspärmar.

   För första gången kände Sofie en känsla av befrielse. Visserligen hade hon inte krossat glastaket idag, men hon hade stängt en arbetsplats som behandlade henne orättvist och hon kände sig nöjd. Om fler kvinnor gjorde som hon när de slog i glastaket på sina arbetsplatser, skulle alla kvinnor bli rättvist behandlade till slut.

Uppgift

1: Vad är “Glastaket” som novellen handlar om?

2: Varför är det vanligt att kvinnor ofta får sämre lön än män på samma arbetsplats, trots att de gör samma jobb enligt novellen? Tror du det stämmer?

3: Sofie samlade bevis på att chefen bröt mot lagen för att stoppa honom, men om Henrik inte hade brutit mot lagen, vad hade hon kunnat göra då, tror du?

4: Hur tror du att chefer i företag kan göra för att vara säkra på att alla på en arbetsplats får den lön de har rätt till, så att ingen får lägre lön bara för att de har ett annat kön?