Europeiska Rysslands geografi och naturtillgångar

Europeiska Ryssland, gränsen i vitt. OBS! Kaliningrad saknas

Olika naturliga hinder skyddar det europeiska Ryssland från tre olika håll. I öst ligger Uralbergen. Det är en urgammal plattgräns. Bergen har nötts ner och är ungefär lika låga som vår egen fjällkedja. Men till skillnad från våra fjäll är Uralbergen rika på värdefulla malmer. Även om bergskedjan är låg har den fungerat som ett skogbeklätt hinder från anfallare under många tusen år.

I Norr finns först Taigan, ett brett bälte med barrskog som är ogästvänligt, kallt och med få möjligheter till mat och odling. Den urbefolkning som bosatt sig i Taigan har främst livnärt sig på renskötsel, jakt och fiske. Inte odling.

I söder ligger Svarta havet och Kaukasiens höga berg som som en mur mot länderna bortom Ryssland och enda öppningen för fiender är den mongolerna tog på 1200-talet. Ett platt slättland mellan Kaukasien och Uralbergen. Men eftersom öppningen inte är särskilt stor, och dessutom den enda öppningen, är den inte särskilt svår att försvara.

Grått = nordeuropeiska slättlandet

I väst, däremot, skapar Rysslands geografi stora problem. Från Ukraina i söder ända upp till Finska viken går Rysslands gräns över det nordeuropeiska slättlandet. Det fortsätter vidare in i Västeuropa, över bland annat Polen, Tyskland, Nederländerna och Belgien, men där är det inte lika brett. Det gör att slättlandet i alla tider fungerat som en tratt för erövrare. Trupperna har samlats på slätterna väster om Ryssland och sedan marscherat österut. Rakt mot Moskva.

Flera av Europas mäktigaste floder rinner genom det europeiska Ryssland. Störst av dem är Volga och Dnjepr. De får vanligtvis vatten i de mer regniga delarna och rinner vidare genom det nordeuropeiska slättlandet till Svarta havet och Kaspiska havet. Eftersom floderna rinner över ett slättland blir de breda och långsamma. De lämpar sig väl för transporter med båtar, men eftersom de är grunda och långsamma ger de dåligt skydd mot anfallande arméer, trots att de ser så mäktiga ut.

<

Den brända jordens taktik, Ryssland under andra världskriget

Det skydd Ryssland traditionellt använt sig av har istället varit att landet utnyttjat sin storlek. Genom att förstöra alla hus, förgifta brunnar, döda boskap och bränna åkrar innan fiendens trupper kommit fram har de kunnat svälta ut fienden. Detta kallas traditionellt för den brända jordens taktik och fungerade bra mot Frankrikes, Napoleon, Sveriges Karl XII och Tyskland Hitler, som samtliga misslyckades med att erövra Ryssland.

Ryska vintern, slaget om Moskva, andra världskriget

Ett annat skydd har varit den ryska vintern. Rysslands inre har inlandsklimat med extra varma somrar och extra kalla vintrar. Något som fientliga arméer drabbats av i olika krig när trupperna från Ryssland haft mycket varmare kläder än de anfallande trupperna, som aldrig upplevt en rysk vinter.

Trots att europeiska Ryssland är svårare att försvara än asiatiska Ryssland är det ändå den del av Ryssland som är värdefullast. Där finns de viktigaste städerna, bland annat Europas folkrikaste stad, dessutom Rysslands huvudstad, Moskva. Liksom S:t Petersburg i boten av Finska viken, en av få städer med över fem miljoner invånare i Europa. Det är även i den europeiska delen det finns moderna industrier, universitet och ett samhälle liknande det vi hittar i Frankrike eller Tyskland. Asiatiska Ryssland har naturligtvis också städer, men är generellt det område råvaror tas från, som sedan förädlas i den europeiska delen.

Järnvägarna

Stambanenätet i Ryssland, från dessa går mindre järnvägar

Ryssland har ett av världens mest välutvecklade järnvägsnät. Det är kanske inte så märkligt med ett så stort och så platt land. Att folk var fattiga efter andra världskriget och bilismen inte var så utspridd gjorde att mer kraft lades på järnvägsbyggen än motorvägsbyggen. Det är en fördel för Ryssland när det gäller att snabbt få fram tunga transporter. Samtidigt är det en nackdel om det händer något med järnvägarna eftersom det inte finns lika stor möjlighet till lastbilstransporter jämfört med andra delar av Västeuropa.

Naturtillgångar

Ryssland är ett stort land. Världens största. Det gör, naturligtvis också att Ryssland har enorma mängder av olika naturtillgångar. Några av de viktigaste är:

Vete

Ryssland är världens största producenter av vete, efter USA. I områdena söder om Moskva finns speciellt bördiga jordar som fortsätter vidare i sydost, in i Ukraina. Ryssland har använt sig av veteöverskottet som ett sätt att skaffa sig vänner och kontakter speciellt i Mellanöstern, där mycket av det bröd som bakas i Nordafrika bakas på mjöl från ryskt vete.

Järnmalm

Ryssland har stora fyndigheter av järnmalm, framförallt runt Uralbergen. Det var den malmen som var grunden till den snabba industrialiseringen av Ryssland, och att landet kunde tillverka så många flygplan, kanoner och pansarvagnar under andra världskriget att ryssarna lyckades besegra nazitysklands arméer.

Skogsprodukter

Taigan, som täcker stora delar av Ryssland, ger råvara till allt från bräder till pappersmassa för pappesindustrin. Ved, virke och pappersmassa är viktig för Rysslands export.

Energi

Det europeiska Rysslands floder lämpar sig inte så väl för stora vattenkraftverk, även om det finns en del. Istället har Ryssland valt att bygga kraftverk som eldas med stenkol, eller kärnkraftverk. I områdena runt Kaspiska havet och uppe i Sibirien, i asiatiska Ryssland, finns oljefält. Stenkol finns i ett bälte genom stora delar av Ryssland, Ryssland är världens största producent av naturgas som även den främst finns i Sibirien och Ryssland är dessutom självförsörjande på uran till sina kärnkraftverk.

Källor

The Geography of Russia, Emily Sebastian · 2018

https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/russia/

Bildkällor

Alla bilder från Wikimedia Commons utom:

3D karta över europeiska Ryssland: preview.redd.it/yrwoulx4x8q51.jpg?auto=webp&s=26168ce31e029eef361f75fbddb09fe6ec1e00ae

↩ Tillbaka till temasidan