Åtgärder

Napoleon, och kvinnorna

Från Skolbok

Version från den 12 oktober 2017 kl. 08.30 av Ingemar (Diskussion | bidrag)

Napoleon uppskattade kvinnor. Genom livet hade han en förlovning och två giftermål. Ett barn inom äktenskapet och tre barn utanför det.

Men vilka var hans kvinnor?


Napoleons tidigaste tid

När Napoleon kom till krigshögskolan i Paris som femtonåring undvek han bordellerna i huvudstaden. Det var så pass vanligt att eleverna på högskolan besökte stadens glädjehus att det ansågs litet märkligt att Napoleon hellre satt på sitt rum och läste böcker av Voltaire och Rosseau än att han besökte horhusen i staden.


Vem var Napoleons första flickvän?

Désirée Clary

Désirée Clary

Napoleons första flickvän var Désirée Clary. Hennes pappa var en förmögen sidenhandlare i Marseille. Det var i hans hem som Napoleon och hans bröder tidvis bodde efter att de flyttat från Korsika. När revolutionen bröt ut 1789 var Désirée 12 och pappan tog hem dottern till Marseille där hon fick utbildas av en privatlärare hemma.

När pappan dog 1794 kom det fram att han ansökt om adelskap tidigare. Något Nationalförsamlingen inte uppskattade. Désirées förmyndare fängslades och riskerade att hamna i giljotinen i pappans ställe. När förmyndarens fru gick för att överklaga avrättningsbeslutet tog hon med Désirée, som somnade i väntrummet. Där hittades hon av Napoleons bror, Joseph. Redan samma år förlovade de sig.

Joseph Bonaparte

Joseph Bonaparte

Men Napoleon blev kär i den unga flickan, trots att han var åtta år äldre, och Joseph var mer intresserad av hennes storasyster, så bröderna bytte flickvänner och Désirée förlovade sig med Napoleon istället.

Under hösten 1795 gick rykten om att Napoleon hade blivit förälskad i en annan. Napoleon skrev ett brev hösten samma år där han berättade att han tänkte slå upp förlovningen med Désirée. Istället befriade hon honom från hans äktenskapslöfte. Napoleon och Désirée fortsatte att vara vänner. Senare gifte hon sig med den franske generalen Jean Baptiste Bernadotte, i augusti 1798. Han blev senare Kung över Sverige och Norge.