Första världskriget, Krigsslutet

"Bättre ett slut med förskräckelse än en skräck utan slut"

(Tyskt ordspråk)

Erich von Ludendorff 1914

1918 misslyckades Ludendorffs våroffensiv. Den körde fast nära Marne, ungefär lika långt från Paris som man hade varit 1914 innan skyttegravskriget började. Därefter började tyskarna att tryckas bakåt. Inte bara Tyskarna: Österrike-Ungerns regering tvingades att ge upp. Det Ottomanska imperiet gav upp och enbart tack vare en duktig befälhavare, Kemal Ataturk, lyckades de behålla Anatolien, kärnan av Turkiet, någorlunda intakt.

Situationen var ohållbar och de tyska trupperna trycktes bakåt mot själva Tysklands gräns, samtidigt som fiendens soldater hade vägen öppen både söderifrån och österifrån genom länder som gett upp. När Ludendorff beordrade ut flottan i en självmordsattack mot den engelska flottan gjorde matroserna uppror och det upproret spred sig till fler städer i Tyskland.

Ledningen i Tyskland var rädda för att det skulle bli en revolution i Tyskland liknande den i Ryssland och försökte förtvivlat att hitta en lösning, och lösningen blev att bilda en republik. Kejsaren flydde till det neutrala Nederländerna och man inrättade ett parlament i Tyskland. På det sättet fråntogs ledningen allt ansvar för kriget men gavs rätten att förhandla om fred innan fienden trängde in i själva Tyskland.

Dolkstötslegenden

Genom att se till så att det var den nya regeringen som skrev under fredsfördraget skapade Ludendorff ”Dolkstötslegenden” som gick ut på att det inte var soldaternas eller deras militära ledares fel att Tyskland förlorade kriget, utan det berodde på att politikerna hemma i Berlin skrev under papperen. Flertalet politiker var dessutom socialister, kommunister och judar, något som var viktigt när nazisterna använde sig av dolkstötslegenden i sin egen propaganda inför andra världskriget. Man sa att:

"Politikerna svek, vi hade kunnat vinna kriget, vi såg Paris i våra kikare, men då skrev politikerna under fredsfördraget utan att vi visste om det. Det var som en dolkstöt i ryggen på oss stolta soldater som slogs för Tysklands ära och som var på väg att vinna kriget".

På det viset förblev militären hjältar, politikerna utmålades som skurkar och tyskarna kunde känna att de inte var riktigt besegrade. De hade ju trots allt kunnat vinna.

Versaillefördraget

"Vi skall krama musten ur tyskarna tills de skriker"

(Lloyd George, engelsmännens ledare, inför fredsförhandlingarna)

Fredsvillkoren var hårda. Vinnarländerna ville knäcka Tyskland en gång för alla och skapade så hårda krav på landet att de aldrig någonsin skulle kunna uppfyllas. På det sättet skulle Tyskland stå i skuld till segrarmakterna i evig tid och aldrig mer kunna starta ett krig. Bland annat fick man ge ifrån sig:

• alla kolonier och besittningar i andra länder
• 5000 kanoner
• 25 000 kulsprutor
• 1700 flygplan
• 5000 lokomotiv med 150 000 vagnar
• alla U-båtar
• 10 slagskepp
• 50 jagare

osv.

• Förutom det fick man lämna tillbaka landområdena Elsass och Lothringen man erövrade från Frankrike 1870
• Man fick bara ha en ytterst begränsad krigsmakt
• Slutligen skulle Tyskland betala ett skadestånd på 24 000 000 000 pund i guld, eller ungefär 300 000 000 000 kronors värde i den tidens valuta. Ett skadestånd så högt att Tyskland aldrig någonsin skulle kunna betala det.

theodor70941 / var fan fick ni tag pe5 den de4r jag har sf6kt f6verallt men har inte hittat den ne5gonstans kf6pte ni den fre5n ett annat land eller kan ni i se5na fall se4ga var!!!!!!!

Källor

1900-talet, vår tids historia i ord och bild, band 6, 1975

Alla bilder från Wikimedia commons.