Figurer i språkundervisningen

Läsfixarna i all ära, men även de har anklagats för copyrightintrång. Ursprungligen var ju läsfixarna bara Barbro Westlund:s fyra: spågumman, frågeapan, cowboy Jim och Fröken detektiv. Men var började det? Och varför ändrades läsfixarna?

Läsfixarna

Sverige är unikt med fysiska figurer för de olika läsfixarna. I den engelsktalande världen har man använt begreppen under väldigt lång tid, medan vi i Sverige sedan kopplade begreppen till fysiska figurer. För att underlätta förståelsen för små barn. Deras uppgifter kan enklast beskrivas som:

Figur	Aktivitet
Spågumman	förutspå
Detektiven	dra slutsatser
Reportern	ställa frågor
Konstnären	visualisera
Cowboyen	sammanfatta

Den engelsktalande världen

I den engelsktalande världen lär man istället ut begreppen för de olika figurerna:

Predict (spågumman)

Infer (detektiven)

Question (reportern)

Visualize (konstnären)

Summarize (cowboyen)

Något som bygger på boken "Strategies That Work" av Stephanie Harvey och Anne Goudvis. I den boken ingår dessutom två begrepp till:

making connections

determining importance

Forskare som John Hattie och David Pearson påpekade att de olika figurerna har olika tyngd när det gäller att förstå texter.

1 Den allra viktigaste figuren för forskarna är detektiven eftersom den är den figur som söker upp inferenser. Den elev som inte kan dra slutsatser av det osagda i texter, det som finns "mellan raderna" har speciellt svårt att ta till sig skönlitteratur.

2 Den näst viktigaste figuren, enligt forskarna, finns inte bland de svenska figurerna. Den är kopplad till "självövervakning" (metakognition) och används under läsningen när elever frågar sig själv vad någonting är eller vad det betyder. Då inser eleven att den inte förstår innehållet. I engelsktalande länder kallas figuren ibland för: "Stopp-och-tänk-figuren" eller "Övervakaren". Den som kommer fram när eleven ställer frågor som: “Det här stycket var svårt, jag måste läsa om.” eller “Jag förstår inte det här ordet.” En van läsare stoppar upp här, medan en svag läsare fortsätter att läsa orden utan att förstå vad texten handlar om, enligt läsforskare som Ann L. Brown och David Pearson.

3 Näst i tur är reportern, den som ställer de olika journalistiska frågorna för att fördjupa kunskapen om texten (vem, vad, var, när, hur, varför).

4 Nästa figur är cowboyen, eller sammanfattaren, eftersom den figuren tar fram de viktigaste punkterna, själva kärnan, i texten. Det är uppenbart för en lärare att en elev inte förstått texten om den inte kan sammanfatta de viktigaste. Detta är speciellt viktigt i faktatexter.

5 Konstnären, den som visualiserar, har väldigt dåligt stöd i forskningen. Den kan ses som en överkursfigur som inte tillför annat än lite pyssel. Barbro Westlund valde aktivt att inte ha med någon konstnär när hon skapade läsfixarna.

6 Spågumman, slutligen, har i princip inget stöd alls i forskningen. Ändå finns den med som en av de viktigaste figurerna i många svenska böcker. Problemet med att använda spågumman är att fokus flyttas från texten, och att elever använder gissningar i stället för bevis i texten. Bland annat både John Hattie och David Pearson påpekar att läraren måste kombinera spågumman med de viktigare figurerna för att den ska ge någonting alls för eleverna. Fördelen med spågumman är att yngre elever gillar den och den skapar en förväntan inför läsningen, men det är allt.

Läsfixare bakom copyright

Så, läsfixarna har namn som är copyrightskyddade, ända sedan Barbro Westlund började med dem i Sverige. Men det är egentligen bara att skaffa andra namn på figurerna för att koppla figurerna till den engelsktalande världen istället.

1 Detektiven kan döpas om till jägaren eller spåraren, eller varför inte Sherlock Holmes

2 Självövervakaren kan kallas sheriffen eller vakten istället

3 Reportern kan kallas journalisten

4 Cowboyen kan byta namn till samlaren, sållaren, eller något liknande

5 Behövs en konstnär? Kalla den målaren eller lilla Rembrant istället

6 Behövs en spågumma? Kalla den sibyllan eller oraklet istället