Vägen till amerikanska frihetskriget
Från Skolbok
När segerns sötma blev en sur nota
Året var 1763 och i London firade man. Det fransk-indianska kriget var över, och Storbritannien stod som odiskutabel herre på täppan i Nordamerika. Men segern hade ett pris – ett astronomiskt sådant. Kungen, George III, och hans parlament i London stirrade ner i en tom skattkista och ställde sig den ödesdigra frågan: Vem ska betala kalaset? Svaret var självklart, kolonisterna i Nordamerika. Det var ju kolonisterna som räddats av den brittiska armén under fransk-indianska kriget.
På andra sidan Atlanten var stämningen en annan. Kolonisterna var stolta över sin insats i kriget och förväntade sig att livet skulle återgå till det vanliga. De hade ingen aning om att de snart skulle bli en del av en ekonomisk kris.
Skatter, ilska och ett känt slagord
1765 slog bomben ner: Stämpellagen. Plötsligt var det slut på livet utan skatter. Papper, tidningar, spelkort, ja till och med almanackor skulle beskattas. Det handlade inte bara om pengarna, utan om principen. "Varför ska vi betala till ett parlament där vi inte ens har en röst?" mullrade det bland befolkningen i kolonierna.
Här föddes det legendariska motståndet: "Ingen beskattning utan representation!" Protesterna lät inte vänta på sig. Kolonisterna vägrade köpa brittiskt, och grupper som ”Frihetens söner” tog till gatorna. Pressen blev till slut för stor för London, och stämpelskatten slopades. Men fröet till uppror var redan sått.
Våldet trappas upp
Det blev inte lugnare. 1767 dök Townshend-lagarna upp och lade avgifter på allt från te till fönsterglas. Svaret? Fler bojkotter. Storbritannien svarade med att skicka in armén för att visa vem som bestämde, och i Boston kokade det över.
Den 5 mars 1770 förvandlades en bråkig ordväxling till en tragedi. Snöbollar och stenar haglade mot de brittiska soldaterna, som i panik öppnade eld med sina musköter. Fem civila föll offer för vad som snabbt döptes till "Bostonmassakern". Nyheten spred sig som en löpeld och ilskan försvann aldrig.
Boston tea party. Tebjudningen som startade allt
Tedrickande har en djup tradition bland britterna. 1773 kom Telagen. Den gav brittiska Ostindiska kompaniet total kontroll över temarknaden i de brittiska kolonierna, vilket knäckte de lokala tehandlarna. Folk hade fått nog. Den 16 december 1773 maskerade sig en grupp män till indianer, klättrade ombord på skeppen i Bostons hamn och dumpade 342 telådor i det kalla vattnet. Dådet fick namnet "Boston tea party". Det gjorde den brittiske kungen rasande. Som straff stängde Storbritannien Bostons hamn helt. Kolonisterna kallade de nya strafflagarna för "De outhärdliga lagarna". Nu började folk på allvar prata om att bryta loss kolonierna från Storbritannien.
Vägen mot frihet
I september 1774 träffades representanter från tolv av de tretton kolonierna i Philadelphia vid den första kontinentala kongressen. De enades om att tillsammans stå emot Storbritanniens övergrepp. Spänningen steg. Kolonister började gömma vapen. Brittiska soldater fick order om att leta efter dessa vapen.
Den 19 april 1775 möttes brittiska soldater och milismän från kolonisterna vid städerna Lexington och Concord i Massachusetts. Skott avlossades, skott som senare kallades: "skottet som hördes över hela världen". Frihetskriget hade börjat. Efter tolv år av ökande konflikter skulle inget längre bli sig likt. Tretton kolonier skulle kämpa för sin självständighet.