Söderhavets kolonisering

Söderhavet är en allmän benämning på Stilla havet söder om Ekvatorn. I Söderhavet ingår Oceanien, och Till Oceanien hör ögrupperna: Mikronesien, Melanesien och Polynesien. Australien räknas ibland in i Söderhavet, men inte alltid. Nya Zeeland beskrivs ofta som en egen del, trots att landet tillhör Polynesien rent geografiskt.

Koloniseringen av Söderhavet började kanske så tidigt som för 60 000 år sedan, vilket du kan läsa om i kapitlet om Söderhavets tidiga kolonisation. Men den kolonisering som ingår i begreppen kolonialismen och imperialismen var den som skedde från 1500-talet till 1900-talet av främst: Frankrike, Tyskland, Storbritannien och USA.

Till skillnad från Sydamerika och Afrika hade Söderhavet inga egentliga rikedomar. På vissa öar gick det att samla in guano (fågelbajs) eller bryta fosfat som konstgödsel. På några plaster, som Tahiti, gick det att bedriva ett lönsamt pärlfiske. På lite större öar gick det att anlägga plantager för odling av sisal och sockerrör. Störst inkomstkälla för industriländerna gav hanteringen av kopra. Det är den vita inre delen i kokosnötter som torkat i solen. Kopran exporterades sedan till Europa där den förädlades så att ren olja eller fett kunde utvinnas ur den, och resterna användes till djurfoder.

Pärla i pärlmussla och kopra bildas genom att vitan från kokosnötter torkas i solen

Australien och Tasmanien

År 1770 klev britten James Cook iland i Botany Bay och blev på det viset inskriven i historieböckerna som den första europé som satte sin fot i Australien. 18 år senare byggdes det första fängelset i Botany Bay. Det var inte den enda. Under lång tid användes Australien som fångkoloni för det brittiska imperiet. Kriminella från imperiets alla hörn, både män och kvinnor, tvingades lämna sina hemländer för ett liv i Australiens ödemarker. Helt öde var de inte. Aboriginerna hade levt där sedan senaste istiden, men som jägare, samlare och fiskare. Inte so böndeer.

Aboriginerna sågs som ett hot. På vissa platser infördes skottpengar på aboriginer, viket innebär att den som dödade en aborigin fick en ekonomisk ersättning. I Tasmanien utrotades ursprungsbefolkningen helt. De områden som var lämpliga för jordbruk, främst längs Australiens norra- och västra kust, rensades snabbt från urinvånare så att européer som ville bosätta sig lätt kunde få en bit mark att odla på. I Australiens inre, där det var torrare, blev boskapsrancher vanliga. En av de främsta exportartiklarna från Australien blev därför fårull, till den snabbt växande textilindustrin i England undr den industriella revolutiuonen.