Jämtland

Landskapsvapen

Landskapsblomma

Jämtlands landskapsblomma är den lilla, anspråkslösa brunkullan. Den trivs i kyla och på kalkrik mark, något som i princip bara finns i Jämtland.

Landskapsdjur

Jämtlands landskapsdjur kallas också för "skogens kung". Djuret heter älg. Bara tjurarna har horn.

Geologi

Jämtland är ett landskap som lutar från väster till öster.

• I väst finns fjällen. Topparna är höga, några är över 1000 meter, om än inte så höga som i Härjedalen eller Lappland.
• I mitten av Jämtland finns Storsjön, Sveriges femte största sjö. Under senaste istiden var Storsjön en enorm smältvattensjö. Under Storsjön består berggrunden av kalkrikt berg. När sedan kanten till den enorma smältvattensjön brast och Storsjön fisk sin nuvarande storlek lämnades en slätt av näringsrik bottenlera blandad med kalk, som fungerar som naturligt gödsel. Det gör att området runt Storsjön är väldigt bra för odling. Att fjällkedjan är litet lägre mellan Jämtland och Norge gör att varma, fuktiga vindar från Atlanten kan blåsa in över landskapet och ge mer regn och en högre temperatur än vad det borde ha, gör det ändå bättre för lantbrukarna.
• I öster finns djupa granskogar som växer på urbergsplatåer och i djupa dalar.

Fjällkedjan består av litet olika bergarter. Ovikenfjällen består av ganska mjukt berg, så de topparna är rätt låga och rundade, slipade av inlandsis. Jämtlands högsta berg, Sylarna, består av den hårda bergarten amfibolit. Det är därför Sylarna stått emot isens nötning och står spetsiga, branta och höga som en syl.

Från den norska gränsen ner mot Strömsund finns en räcka långsträckta sjöar som heter Ströms vattudal.

Flera Norrlandsälvar har sina källor i Jämtland. Flera mindre åar ger vatten åt Ångermanälven i Ångermanland, och både Ljusnan och Indalsälven börjar sin resa mot Medelpads kust i Jämtland.

Traditionella näringar

Jordbruket runt Storsjön var den viktigaste inkomstkällan förr. Man sålde inte jordbruksprodukterna till resten av Sverige, utan tog dem helst över fjällen till staden Bergen i Norge. Där byttes brödsäd och potatis mt fisk och lyxprodukter från resten av Europa. Åker du runt Storsjön kommer du att se att det än idag finns ovanligt många stora trävillor på flera våningar, ett minne av när storsjöbönderna gjorde stora pengar på sitt jordbruk.

För att spara på betet hade man fäbodar uppe bland fjällen förr i tiden, där korna fick vara under sommarmånaderna. Läs mer om fäbodar i kapitlet om Ångermanland.

I öst var skogen viktig som inkomstkälla. Man fällde träden i Jämtland, kvistade stammarna och rullade ner stockarna i älvarna. Sedan fick de flyta ner till kusten med strömmen för uppsågning i någon av de många ångsågarna som fanns där från 1700-talets slut och framåt.

Nutida näringar

I fjällvärlden är turismen den största inkomstkällan. Speciellt vintertid kommer tusentals turister för att åka skidor i någon av de många skidanläggningar som finns bland fjällen. Åreskutans skidanläggning är kanske den mest kända. På sommaren kommer turisterna för att uppleva orörd natur.

Roligt vetande

Under flera hundra år har människor runt Storsjön sett ett odjur i vattnet, Storsjöodjuret. Mer än 400 personer har lämnat in vittnesmål, men ingen har lyckats fotografera det. Teorierna är många. Om man inte tror att det är ett odjur så kan det vara en stor fisk, en stör till exempel, eller gasbubblor som kommer till ytan. Odjuret var till och med fridlyst under några år, trots att ingen visste om det fanns eller inte.

Vid Ragunda fanns förr en stor fors, Storforsen. Stockar som följde med strömmen ner i forsen bröts sönder och forsen var ett stort hinder för flottningen. VildHussen kallades en man som skulle lösa problemet. 1796 började han bygga en kanal runt forsen, men något gick snett. Fördämningen brast och hela Ragundasjön tömdes på vatten. All sand och slam som fanns i älven och längs stränderna när den enorma flodvågen fortsatte ner till kusten hamnade till slut vid Indalsälvens utlopp i Bottenhavet och bildade ett delta. Kvar fanns den torrlagda forsen. Ragundasjöns botten blev fin fin odlingsmark. Numera är den en turistattraktion under namnet Döda fallet och många nyfikna människor kommer dit varje år för att se hur vattnet i forsen bland annat skapat jättegrytor i berggrunden.

Källor

Geografi Sverige, Ingrid Åsgård, NoK 1995 ISBN: 91-27-62744-6

Boken om Sverige, Stina Andersson och Karin Åström, Liber AB 1999 ISBN: 91-21-177-48-1

Wikipedia:

Bildkällor

Samtliga bilder från Wikimedia Commons.