Andra världskriget, Förintelsen

Före kriget fanns det interneringsläger dit främst socialister, kommunister, fackföreningsledare och andra som utgjorde ett politiskt hot mot nazisterna skickades. Samma dag som tyska trupper gick in i Polen påbörjades en ny fas, Aktion T4. Det var kodnamnet på nazisternas eutanasiprogram med aktiv dödshjälp som utformats för att ta död på människor med mindre värde, enligt nazisterna. Till en början gällde det främst människor som hade psykiska sjukdomar och de med Downs syndrom eller liknande utvecklingsstörning. Programmet fortsatte till 1941 då det officiellt avslutades efter kritik från bland annat präster i Tyskland, som var de som fick utföra begravningarna. Istället fortsatte det i hemlighet ända fram till krigsslutet.

Gaskammare

Det var inom eutanasiprogrammet som man prövade att använda gas för att snabbt döda många människor. Till en början användes koloxid, som bedövade offren innan de dog. Experimentet var lyckat och det förordades att man i framtiden skulle bygga särskilda bussar och skåpbilar utan fönster med rör där avgaserna leddes in på insidan och dödade de som satt i ett slutet utrymme i bakdelen.

"Den slutgiltiga lösningen"

"Den slutgiltiga lösningen" var nazisternas beteckning på planen över att utrota alla judar i Europa. Judarna samlades ihop i de länder där nazisterna styrde. Först skickades de till getton, stadsdelar som bevakades av vakter och där bara judar fick bo. När det fanns plats i ett förintelseläger samlades judar ihop i gettot och skickades med tåg till lägret. Ofta användes boskapsvagnar. Tåget stannade på omlastningsplatsen. Där väntade vakter och läkare. Gamla, barn och de som inte kunde arbeta skickades direkt till gaskammaren, övriga fick ofta leva en tid för att utföra arbeten inom lägret, tills de blev så svaga av köld och brist på mat att de togs ut till gaskamrarna.

Gaskamrarna i förintelselägren var utformade som duschrum. Judarna fik klä av sig nakna och gå in i duschrummet. Istället för vatten kom gas ur duschmunstyckena. Dörren låstes bakom dem så att de inte kunde komma ut. Man använde inte koloxid längre, utan den dödligare Zyklon B, med cyankalium i. Gasen var tung, barn dog först eftersom de var minst. När judarna dött av gasen hämtades kropparna och togs till krematoriet. Eventuella värdesaker bland kläderna och guldplomber i munnen på de döda plockades ut.

Varje gaskammare hade tillhörande krematorium. Ugnar där kroppar brändes till aska. Efter att kropparna bränts spreds askan ut i gropar som grävts utanför lägret, eller spreds ut i naturen runt lägret.

Förintelselägren

Det fanns hundratals olika arbetsläger i Tyskland och de länder som Tyskland erövrade. Däremot fanns det endast fem förintelseläger, alla i Polen. Mest känt är Auschwitz, utanför Kraków, som byggdes upp 1940.

Orsaken till att förintelselägren byggdes just i Polen var flera.:

• Polen hade ett utbyggt järnvägsnät som var sammankopplat med det tyska.
• Det var enkelt att bygga lägren på landsbygdens slättland, där det inte fanns så många omkringboende som märkte vad som skedde inne i lägren
• Polen hade en stor judisk befolkning
• När man hittade och fängslade judar i de områden som ockuperades längre österut, var det kortare avstånd till Polen än till Tyskland.

I arbetslägren, dit vanligtvis krigsfångar skickades, fick de intagna arbeta. Förhållandena var inte bra, det var kallt och maten ransonerad, men det fanns i alla fall en vilja att hålla fångarna vid liv så att de kunde utföra arbetsuppgifterna. I förintelselägren förintades människor, främst judar. De kom dit med godståg, gasades, kropparna brändes och askan östes ner i diken, ungefär som man gör med sopor.

Fångarna

Vilka hamnade i förintelselägren? Det var människor som nazisterna ansåg vara underlägsna. Judar och romer var två folkslag som samlades in. Övriga som skickades till utrotningslägren var: homosexuella,, nudister, Jehovas vittnen, journalister, ledare för kommunister och socialister och tom. scoutledare.

Källor:

Bildkällor

Ala bilder är från Wikimedia Commons