Osmanska imperiets uppgång och fall

Hur började det?

Det Osmanska imperiet grundades i Anatolien, det som är Turkiet nu. Ledaren Osman I var inte adelsman själv men hade ledaregenskaper och blev kung över en blandning av kristna flyktingar från Bysans, muslimska bönder som flytt undan mongolerna och oliktänkande, som dervischerna, som ansågs ha fel tro enligt andra muslimer.

Det lilla kungariket ökade snabbt i yta. Osman använde sig av kavalleri och lärde sig mycket i utvalda strider mot Bysans trupper, ett av dåtidens viktigaste supermakter.

Vi i Sverige kallar det imperie som sakta växer fram för det Osmanska imperiet, efter Osman. I utländsk litteratur kallas det Ottomanska imperiet eftersom Osman uttalas "Uthman" på arabiska.

Konstantinopels fall

Det Osmanskka imperiet växte sig allt starkare. I samband med att de kristna började återta Spanien från muslimerna under 1400-talet flydde många muslimer och judar till det Osmanska riket, och med dem följde goda kunskaper om skjutvapen och kanontillverkning. Osmanerna tog till sig kunskaperna och blev mästare på att tillverka kanoner. Det var med hjälp av jättelika kanoner, tillverkade direkt vid slagfältet, som Osmanerna erövrade Konstantinopel (Istanbul nu) från Bysans 1453 och på det viset både raderade ut de sista resterna av det romerska riket, och blev ohotade härskare över Medelhavets inre del under lång tid efteråt.