Metamorf berggrund

Metamorf berggrund. Migmatiserad metagråvacka på Tjörn, Västkusten

Metamorf berggrund bildas i princip alltid där två kontinentalplattor möts. Det kan vara så att de krockar, som i Himalaya, eller att en platta glider under en annan och vidare ner i jordens inre. Det är det vanligaste.

Metamorfa bergarter har utsatts för hög temperatur som nästan smält stenen, eller extremt högt tryck som ändrat strukturen bland mineralkornen, eller en kombination av både hög temperatur och högt tryck.

De klippor av metamorf berggrund du går på idag bildades djupt nere i jorden inre för kanske en, eller flera, miljarder år sedan. Det är väder och vind, is och rinnande vatten. som brutit ner bergen till sand och grus och på det sättet har de djupaste delarna av bergens rötter kommit upp i solljuset.

Samma bergart kan ombildas till andra bergarter beroende på tryck och temperatur. Ett exempel är serien. lerskiffer - (fyllit) - glimmerskiffer - gnejs.

Lerskiffer - glimmerskiffer - gnejs

Lerskiffer är lera som pressas ihop av trycket en bit ner i jorden. Vanligtvis kommr leran från den havsbotten som följer med litosfärplattan ner i jordens inre. Lerskiffer bildas utan att leran utsätts för alltför högt tryck eller särskilt hög temperatur.

När temperatur och tryck ökar omvandlas kiseln i lerskiffern till glimmer och lerskiffern omvandlas till glimmerskiffer.

När tryck och temperatur ökar ytterligare påverkas de olika mineralen i glimmerskiffern som blir mjuka vid olika temperaturer. Mineralkornen skiljs åt och bildar band. På det sättet skapas bergarten gnejs. Är temperaturen riktigt hög bildas "sliror" i gnejsen där banden glider upp och ner i slingriga mönster.

Källor

Physical Geography, Tom L. McKnight 6th ed. 1999, ISBN 0-13-950445-1

http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/geologi/bergarterochmalmer/metamorfabergarter.1602.html

Bildkällor

Alla bilder är från Wikimedia utom: