Danska

Danskan är ett nordiskt språk som är starkt påverkat av ”plattyskan”, en tysk dialekt som talas i norra Tyskland längs gränslandet mellan Danmark och Tyskland. Danska talas, förutom i Danmark, också i Sydslesvig, det tyska område rakt söder om Danmark, som var danskt fram till år 1864. Danskan och norskan är dessutom så lika varandra att bokmål i skriven form nästan är identisk med danskan, mycket beroende på den union Danmark och Norge var i fram till 1814.

Från Köpenhamn styrs inte bara Jylland, Själland och de andra öarna i det vi oftast tycker är Danmark. Sedan många hundra år ansvarar danska regeringen även för Färöarna och Grönland. Dessa båda områden har ett visst självstyre och de har egna språk, färöiska och grönländska. Grönländska är egentligen ett eskimåspråk, besläktat med andra inuitspråk i Kanada och Alaska.

Danmark har haft många dialekter, men då Köpenhamnområdet har haft så stor påverkan på resten av det lilla landet har dialekterna mer och mer försvunnit samtidigt som riksdanskan, den danska man talar runt Köpenhamn, blivit standardspråk.

Fil:Danishdialectmap.png

Karta över Danmarks olika dialekter

Så skriver danskarna

Ä- och ö-ljuden skrivs i danskan med æ och ø:

släde — slæde, röd — rød

Ändelsen -a i svenska motsvaras av -e i danska:

dansa — danse stilla — stille

Ljuden k, p och t i svenska ord motsvaras ofta av g, b och d i danska:

Iök—løg, pipa—pibe, fat—fad

V-ljudet tecknas ibland med hv:

vad — hvad, vila — hvile

K-ljudet dubbeltecknas kk:

snakke, vække

I många danska ord ingår ett (stumt) d efter l och n:

fylla — fylde, hålla — holde

finna—finde tunn—tynd

Danskarna dubbeltecknar inte i slutet av ord:

upp—op tack—tak till—til

Så talar danskarna

Långt svenskt a-ljud motsvaras ofta av ett ä-ljud:

dame smage

Bokstaven u uttalas som svenskt o:

hus hund smuk (vacker)

Bokstaven o uttalas ofta som svenskt å:

komme godt kort

I danskan finns många diftonger.— vokalljud som uttalas tillsammans:

[aw] savn — saknad (samma ljud som i svenska fauna)

[åw] lov — lag

vogn — vagn

[æw] hævn — hämnd

revne — rämna

[aj] vej—väg

leje — hyra

lege — leka

meget — mycket

regne — räkna; regna

[åj] øje—öga

nøje — noga

løgn — lögn

døgn — dygn

nøgle — nycklar

røg — rök

Sje-ljud och tje-ljud finns bara i lånord.

Skib (skepp) uttalas s+k+ib.

Kökken (kök) uttalas k+ökken.

Så räknar danskarna

Vissa av de danska räkneorden kan vara svåra att förstå, men är egentligen fullt logiska när man lärt sig hur de är uppbyggda.

en (et), to, tre, fire, fern, seks, syv, otte, ni, ti, elleve, tolv, tretten, fjorten, femten, seksten [sajstn], sytten [söttn], atten, nitten [nedn]

20 tyve

21 enogtyve

22 to og tyve

29 niogtyve

30 tredive [træðve]

40 fyrre[førre]

50 halvtres [haltress] (2,5 X 20)

6o tres (3 X 20)

70 halvfjerds [halfjærs] (3,5 X 20)

8o firs (4 X 20)

90 halvfems [halfems] (4,5 X 20)

95 fem og halvfems

Exempel

=== Det døende Barn ===

Af Hans Christian Andersen

Moder, jeg er træt, nu vil jeg sove,

Lad mig ved dit Hjerte slumre ind;

Græd dog ei det maa Du først mig love,

Thi Din Taare brænder paa min Kind.

Her er koldt og ude Stormen truer,

Men i Drømme, der er Alt saa smukt,

Og de søde Englebørn jeg skuer

Naar jeg har det trætte Øie lukt.


Moder, seer Du Englen ved min Side?

Hører Du den deilige Musik?

See, han har to Vinger smukke hvide,

Dem han sikkert af vor Herre fik;

Grønt og Guult og Rødt for Øiet svæver

Det er Blomster Engelen udstrøer!

Faaer jeg ogsaa Vinger mens jeg lever,

Eller, Moder, faaer jeg naar jeg døer?


Hvorfor trykker saa Du mine Hænder?

Hvorfor lægger Du din Kind til min?

Den er vaad, og dog som Ild den brænder,

Moder, jeg vil altid være din!

Men saa maa Du ikke længer sukke,

Græder Du, saa græder jeg med Dig,

O, jeg er saa træt! – maa Øiet lukke –

– Moder – see! nu kysser Englen mig!

Källor

Plusgrundbok 3, svenska för grundskolans senare del, Bonnier utbildning 2005 ISBN 91-622-6721-3

http://da.wikipedia.org/wiki/Dansk_(sprog)

Dikten av H C Andersen: http://da.wikisource.org/wiki/Det_d%C3%B8ende_Barn