Slöjdhistoria

När började vi ha slöjd i skolan egentligen? Idén är mer än hundra år gammal. År 1875 utvecklade pedagogen Otto Salomon träslöjd och startade ett slöjdlärarseminarium i Nääs i Västergötland. Sedan tog det bara några få år till innan man införde träslöjd i de flesta svenska skolorna.

1882 startade textilslöjdens grundare, Hulda Lundin, ett slöjdlärarinneseminarium i Stockholm.

1919 Krävde svensk industri att man också skulle införa metallslöjd i skolorna och man uppmanade skolorna att försöka införa det i skolorna där det var möjligt.

De flesta eleverna har alltså haft slöjd i skolan, ändå dröjde det fram till 1955 innan slöjden blev obligatorisk. Allteftersom tiden gick ändrades inriktningen på slöjden. Under 1960-talet infördes skapande och materialkunskap. Under 1980 blev däremot arbetsprocessen det viktiga och huvudsaken var inte att resultatet blev korret utan att eleven var nöjd med sitt resultat. Nu, under 2010-talet, ligger tyngdpunkten i slöjden på återbruk och entreprenörskap.

En svensk idé

Slöjden är ursprungligen en svensk idé som senare infördes i länder som USA och Ryssland efter svensk förlaga. Otto Salomonson, slöjdens grundare, hade många idéer med slöjdämnet.

Det är barnet och icke träbiten som i slöjden skall formas

sa han och menade att slöjdens främsta uppgift inte var att eleverna skulle göra fina saker utan att pojkarna skulle lära sig noggrannhet och tålamod medan de arbetade i slöjden. En annan känd hantverkare på den tiden var möbelarkitekten Carl Malmsten som sa:

Den hand som arbetar skapar en hjärna som tänker

Hulda Lundin hade däremot som mål att skapa goda husmödrar när hon såg till att flickorna fick textilslöjd i skolan. Hon sa:

Att öva handen och ögat, att skärpa tanken, att stärka ordningssinnet, att framkalla kärlek till noggrant och omsorgsfullt utfört arbete, och därjämte skall denna undervisning sätta flickan i stånd att fullgöra sina husliga plikter.

Slöjden i den moderna skolan

Det skulle dröja ända fram till reformen med lgr 69 innan slöjden rycktes upp från sin könsuppdelnig och det bestämdes att både pojkar och flickor skulle undervisas i båda slöjdvarianterna. Det var också genom den man införde kreativitet i slöjden. Innan dess hade man utgått ifrån att eleverna skulle göra exakt samma saker, eftersom det viktigaste inte var vad man gjorde utan hur skicklig man blev i att göra det. Därför hade alla elever under drygt 60 års tid fått göra exakt samma saker i slöjden. Men under 60-talet infördes ordet "skapande" i läroplanen och samtidigt som tonåring blev ett begrepp fick man börja skapa saker utifrån sig själv i slöjden.

Från 1980-talet blev processen det allra viktigaste. Vad man gjorde var inte viktigt, utan hur man gjorde det, vilket kanske inte var så konstigt eftersom fokus i slöjden hamnade på att utveckla sina idéer, skriva loggböcker och reflektera kring det man hade skapat.

Numera har återanvändning kommit i ropet i slöjdundervisningen precis som man lärde sig att lappa och lagga i slöjden före 1960-talet. Sedan kom slit och släng eran men vi förstår mer och mer att det inte är en hållbar utveckling så nu får slöjdundervisningen vara med och leda eleverna till en bättre värld baserad på en hållbar utveckling där vi tar reda på- och reparerar saker hellre än att vi slänger dem.

En röst för den moderna skolslöjden är Karin Mannerstål, känd från Tv som programledare för "Äntligen hemma" som sa:

Min slöjdfröken Ulla… som gick under namnet ”trådrulla” är jag fortfarande kär i. I slöjden fick jag stor kreativ frihet. Om man är överlägset sämst i matte, geografi och samhällskunskap känns det ju befriande att bli bekräftad på något annat håll

Källor

Bohusläningen 22/3 2012 Reportage "Skolslöjden formade husmödrar och ingenjörer"