Beowulfkvädet, exempeltext

Ecglafs son Hunferð talade;
Vid Scyldingafurstens fötter satt han,
Löste stridsrunan—den modige sjöfaranden
Beovulfs resa förtröt honom mycket,
Förty han unnade ej, att någon annan man
Under himlen skulle någonsin vinna
Större ära på jorden än han sjelf—:
'Är du den Beovulf, som mätte sig med Breca
I kappsimning öfver det vida hafvet,
Der I öfvermodigt pröfvaden vågorna
Och för djerft skryt vågaden lifvet
I det djupa vattnet? Ej kunde någon man,
Ljuf eller led, förmå eder att afstå
Från den sorgfulla färden. Sedan summen I i hafvet,
Der I med armarna famnaden hafsströmmen,
Mätten hafsvågorna, svängden händerna,
Gleden öfver hafsytan; vintersvallet
Sjöd i vågorna. I sträfvaden sju nätter
I hafvets våld; han öfvervann dig i simning,
Hade större styrka. Sedan vid morgontiden
Bar hafvet upp honom till de krigiska rämerna.
Derifrån uppsökte han, dyr för de sina,
Sitt kära odal i brondingarnes land,
Den fagra fridsborgen, der han hade folk,
Berg och ringar. Hela sitt vad med dig
Fullgjorde noga Beanstans son'.

Hunferþ maleode
Ecglafes bearn
Þe æt fotum sæt
Frean Scyldinga
On band beadu
Rune wæs him
Beowulfes siþ modges
Mere faran
Micel æfþunca
For þon þe he ne uþe
Þæt ænig oþer man
Æfre mærþa
Þon ma middangardes
Gehedde under heofenum
Þon he sylfa eart
Þu se Beowulf
Se þe wiþ breccan
Wunne on sidne sæ
Ymb sund flite
Þær git for wlence
Wada cunnedon
And for dol gilpe
On deop wæter
Aldrum neþdon
Ne mic ænig mon
Ne leof ne laþ
Belean mighte.
Sorh fullne siþ
Þa git on sund reon.
Þa git ea gor stream
Earmum þehton
Mæton mere stræta
Mundum brugdon
Glidon ofer garsecg
Geofon yþum
Weol wintris wylm
Git on wæteris æht
Seofon night swuncon
He þe at sunde
Oferflat hæfde
Mare mægen
Þa hine on morgen tid
On heaþo Ræmis
Holm up æt baer
Þonon he gesohte
Swæsne.
Leof his leodum
Lond Brondinga
Freoþo burh fægere.
Þaer he folc ahte
Burh and beagas
Beot eal wiþ
Þe sunu Beanstanes
Sode gelæste.

Originaltext: http://archive.org/details/beowulfautotypes00brituoft/page/n59