Rovfiske

Vad är egentligen rovfiske?

På engelska kalls det overfishing - överfiske. Det är en litet bättre förklaring av vad ordet egentligen innebär.

Rovfiske är helt enkelt att vi människor fiska upp mer fisk ur havet än vad som kommer nytt. Det innebär i sin tur att beståndet av just den fisksorten hela tiden sjunker, tills de inte finns kvar på den platsen längre, eller tills de helt enkelt utrotas.

När började rovfisket?

Rovfiske ä något relativt nytt. Första gången det blev aktuellt var när antalet valar minskade snabbt under början av 1900-talet. Valar förökar sig långsamt och när man började att jaga dem med exploderande harpuner som avlossades från kanoner gjorde den nya tekniken att det inte längre fanns någon möjlighet för valar att undkomma. (se mer i kapitlet om Valjakt).

Nästa steg var när de stora trålarna började byggas efter andra världskriget. Trålare som kunde vara ute flera veckor i sträck och fånga in alt liv i havet i områden större än globen i Stockholm, gång på gång på gång. Under 1960 talet utvecklades ekolod som hjälpte fiskarna i jakten på nya fiskstim och som gjorde att fiskebåtarna kunde fånga in hela stim varje gång där inte en enda fisk kom undan.

Vad finns det för olika exempel på rovfiske?

Man kan dela in rovfisket i flera steg:

• Småskaligt rovfiske där kanske en enda person fiskar på ett sätt så att miljön kring fiskarna helt förstörs.
• Yrkesmässigt rovfiske, när fiskebåtar tar upp mer än det som är lämpligt
• Industriellt rovfiske, när större företag fiskar ut vatten helt, eller ledningen för ett land godkänner lagar som leder till utrotandet av fiskar

Småskaligt rovfiske

Den vanligaste sortens småskaliga rovfiske är dynamitfisket. Det innebär helt enkelt att man slänger ut en sprängladdning i vattnet. Det kan vara dynamit, men det kan också vara t.ex. en handgranat. Poängen är att få upp mer fisk som man kan sälja för ett högre värde än vad det kostar att köpa dynamiten eller handgranater. Principen är att bedövade fiskar flyter upp till ytan pga. sin simblåsa, som bara fiskar har. Blir trycket av explosionen så stort att simblåsan spricker inuti fisken kan den inte simma längre utan dör av kvävning. Det dör mycket mer fisk än det bedövas.

Det kan också vara dykare som dyker på korallrev med cyanidflaskor och förgiftar fisk för att samla in till akvariebutiker.

Både dynamitfiske och cyanidfiske är vanligt när fattiga människor fiskar kring korallrev. En nackdel är att det dör så oändligt mycket mer fisk än man kan ta hand om. Dessutom dör allt möjligt annat vid dynamitfiske, som sköldpaddor, delfiner osv.

I sjöar, åar och älvar kan det också förekomma rovfiske när man dämmer upp en hel å och tar all fisk i den, eller tömmer en sjö för att komma åt alla kräftor osv.

Längs norrlandskusten är det vanligt med laxfällor. Det är stora nätburar som fångar in i princip all lax som vandrar upp längs kusten för att leka i åar och älvar i norr. Det är en fruktansvärd hantering som i praktiken lett till att östersjölaxen drivits till utrotningens gräns, men fisket med laxfällor sker enligt gamla regler och går inte att stoppa med nuvarande lagstiftning.

Yrkesmässigt rovfiske

Den vanligaste formen av rovfiske är att fiskebåtar tar upp mer än de har tillstånd till. För att undvika att upptäcka av fiskekontrollanter säljer de lasten i något annat land där kontrollen är sämre eller tjänstemännen är lätta att muta. Det innebär att fiskebåtarna i praktiken fångar så mycket de kan, utan hänsyn till lagar och regler.

En annan form av yrkesmässigt rovfiske är när fiskebåtsägare bara tar det bästa ur en fångst och dumpar resten överbord. Fisk som dragits upp ur vattnet och legat i luften en tid dör av kvävning. När man bara tar tillvara någon procent av hela fångsten och slänger tillbaka resten, död, i havet är det ett enormt resursslöseri som är svårt att komma åt eftersom fiskebåten kommer i hamn med en laglig last.

Ytterligare en form är finning, att man tar upp hajar ur havet, skär av dem fenorna medan de lever och sedan dumpar hajens kropp överbord för att låta den kvävas till döds under svåra plågor. En fisk utan fenor kan inte simma och en fisk måste simma för att få in syre i gälarna. Man gör så eftersom hajens kött inte är gott, men fenorna används i japan till hajfenssoppa och en enda fena kan vara värd flera hundra kronor för den fattiga fiskaren som drar upp hajen. Finning håller på att tömma haven på hajar och minskningen av hajarna sker så snabbt att risken är stor att många hajarter hunnit med att utrotas innan man hunnit skapa verkningsfulla lagar mot hanteringen.