Drama: Skillnad mellan sidversioner
Från Skolbok
Ingemar (diskussion | bidrag) mIngen redigeringssammanfattning |
|||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
Drama sägs vara den äldsta av konstformerna, | Drama sägs vara den äldsta av konstformerna och ingår vanligtvis som en del av undervisningen i svenska, även om drama inte uttryckligt beskrivs som en del av ämnet. Ofta ingår drama i form av muntliga övningar och enklare scenframställningar. | ||
Inom drama behövs egentligen inte någon grundbok. Boken är eleven själv. Kunskapen man ska inhämta handlar om eleven själv och samspelet mellan eleven och andra människor. | |||
Drama | Drama är ett ämne där man utgår från sig själv och måste börja med att förstå sig själv och förhoppningsvis så småningom också förstå andra. | ||
==Den klassiska dramaturgin== | |||
Den klassiska dramaturgin (''sättet att bygga upp ett drama'') har sett likadan ut sedan de gamla grekerna. Det är helt enkelt en mall som fungerar bra och fångar publikens uppmärksamhet och intresse när man vill visa upp en berättelse. Därför har samma mall kopierats i nutid av filmbolagen som skapar film enligt exakt samma mall. | |||
===Dramats struktur: === | ===Dramats struktur: === | ||
Versionen från 23 april 2012 kl. 06.25
Drama sägs vara den äldsta av konstformerna och ingår vanligtvis som en del av undervisningen i svenska, även om drama inte uttryckligt beskrivs som en del av ämnet. Ofta ingår drama i form av muntliga övningar och enklare scenframställningar.
Inom drama behövs egentligen inte någon grundbok. Boken är eleven själv. Kunskapen man ska inhämta handlar om eleven själv och samspelet mellan eleven och andra människor.
Drama är ett ämne där man utgår från sig själv och måste börja med att förstå sig själv och förhoppningsvis så småningom också förstå andra.
Den klassiska dramaturgin
Den klassiska dramaturgin (sättet att bygga upp ett drama) har sett likadan ut sedan de gamla grekerna. Det är helt enkelt en mall som fungerar bra och fångar publikens uppmärksamhet och intresse när man vill visa upp en berättelse. Därför har samma mall kopierats i nutid av filmbolagen som skapar film enligt exakt samma mall.
Dramats struktur:
Anslag: De första scenerna i en film eller en pjäs. Här presenteras karaktärerna (framför allt huvudpersonen), intrigen (problemet) och miljön. Lägger tonen i filmen eller pjäsen. De första fem minuterna ska komma ge en inblick i vad filmen eller pjäsen ska handla om. Ska väcka intresse!
Presentation: En vidare presentation av karaktärerna. Den drivande karaktären är den som får handlingen att gå framåt, oftast skurken.
Konflikt: Det filmen eller pjäsen egentligen handlar om. Det behöver inte vara en konflikt mellan människor, utan kan t.ex. vara utomjordingarnas hot mot jorden.
Fördjupning: Under fördjupningen tar konflikterna i filmen eller pjäsen fart och karaktärerna utvecklas. När handlingen tar fart håller publiken på huvudkaraktären.
Dramatiska vändpunkter: Både huvudkaraktären och t.ex. fienden väljer olika val, vilka påverkar händelserna dramatiskt.
Upptrappning: Huvudpersonernas sammandrabbning blir allt mer oundviklig.
Upplösning: Konflikten når sin kulmen. Det goda segrar.
Avtoning: Huvudproblemet är nu oftast löst och publiken får en sammanfattning av varför det gick som det gick. Konflikter som inte har blivit lösta, blir nu också det. Slutet av filmen eller pjäsen.