Medelpad

Landskapsvapen

Landskapsblomma

Medelpads landskapsblomma är ingen blomma utan ett träd, 'gran. Granen har betytt mycket för landskapets inkomster under 1800-talet och första halvan av 1900-talet, och granskogen i Medelpad skapar fortfarande många arbetstillfällen och stora inkomster.

Landskapsdjur

Medelpads landskapsdjur är skogsharen, som får vit päls på vintern till skillnad från fältharen, som är Sveriges andra harsort.

Skogshare med vinterpäls, och sommarpäls

Geologi

Medelpad är ett skogrikt landskap. Däremot är det inte särskilt platt. Parallella kullar genomkorsar landskapet och gör att det bara går att bedriva ett lönsamt jordbruk längs kusten eller i älvarnas dalgångar. Folket i Medelpad har riktat in sig på annat: fiske, handel, järnhantering, svedjebruk djupt inne i skogarna och ett skogsbruk kopplat till järnhanteringen där brännandet av träkol var viktigast.

Landskapet har inte särskilt mycket järnmalm, men har haft en hel del myrmalm. Mycket järnproduktion har skett längs Ljungans dalgång.. Lämningar efter blästerugnar, slagghögar, kolningsgropar och depåer av smidbart ämnesjärn har hittats på boplatser som legat i närheten av myrar och järnrika sjöbottnar, där man samlade in myrmalmen.

I Medelpad ligger Sveriges mittpunkt vid Flataklacken. Därifrån är det exakt lika långt till Treriksröset vid Sveriges norra spets och Smygehuk vid Sveriges sydligaste punkt.

Genom Medelpad går två stora älvar: Indalsälven som rinner ut i havet strax norr om Sundsvall, och Ljungan som rinner ut strax söder om Sundsvall.

Bro över Indalsälven vid Liden, väster om Timrå och Vikbron över Ljungan vid Fränsta.

Vid Timrå fanns ett av två deltan i Sverige, väldigt viktiga för sjöfåglar, men det dikades ut i samband med att man rätade ut motorvägen till Sundsvall för att bilisterna skulle tjäna några minuters restid förbi staden.

Kommunikation

Midlanda

Traditionella näringar

på 1500-talet flyttade flera tusen skogsfinnar eller svedjefinnar från Savolax och norra Tavastland i dagens Finland, och blev nybyggare i bland annat Medelpad. De grundade många nya byar, på gränserna mot Ångermanland och Hälsingland. Läs mer om svedjefinnarna i kapitlet om Värmland.

Fram till slutet av 1800-talet var järnhantering den viktigaste näringen i landskapet, inte skogen. Järnet kom främst från myrmalm, som bearbetades i ett 20-tal mindre järnbruk.

Under 1800-talet blev skogen allt viktigare. Den stora uppsvingen kom när man började bygga ångdrivna sågar längs kusten vid Indalsälvens- och Ljungans utlopp. Det påstås att en man, Elias Sehlstedt, som besökte Sundsvall på den tiden sa:

Och hela hamnen som en spegel låg

Och såg vid såg jag såg varthelst jag såg.

På den tiden låg 44 sågverk på Alnön utanför Sundsvall och gav dess förmögna borgerskap – träpatronerna – oerhörda rikedomar. Det syns i Sundsvalls stadskärna som är byggd i sten. Ett så dyrt byggmaterial att få städer i Norrland har speciellt många stenhus från 1800-talet.

Sundsvalls hamn på 1800-talet

Nutida näringar

SCA:s pappersmassafabrik Östrand, i Timrå

Boda borg i byn Boda, Ånge kommun

Några viktiga orter

Sundsvall är Medelpads största stad.

Sundsvalls centrum

Timrå

Ånge

Roligt vetande

En gång sa man att det fanns en korsning mellan tjäder och hare, en skvader. han hade en uppstoppad skvader som bevis. Folk trodde på honom till en början, innan man undersökte den närmare och såg att den var tillverkad av två olika djur som sytts ihop. Skvadern finns att se i Sundsvall.

Skvader

Längs vägen över det som en gång var ett av två delta i Sverige finns ett Y uppsatt gjort av konstnären Bengt Lindström för att visa att man kommit in i Y-län.

Bengt Lindströms Y

Källor

Geografi Sverige, Ingrid Åsgård, NoK 1995 ISBN: 91-27-62744-6

Boken om Sverige, Stina Andersson och Karin Åström, Liber AB 1999 ISBN: 91-21-177-48-1

Wikipedia:

Bildkällor

Samtliga bilder från Wikimedia Commons.