Östersjön - ett hav i kris: Skillnad mellan sidversioner
Från Skolbok
Ingemar (diskussion | bidrag) mIngen redigeringssammanfattning |
Ingemar (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 26: | Rad 26: | ||
Övergödning sker när Östersjön får ett extra stort tillskott av främst kväve och fosfor. Det i sin tur får fintrådiga alger att växa extra mycket, tillsammans med växtplankton och cyanobakterier, så kallade blågröna alger. Med mer plankton och alger i havsvattnet blir det mer organismer som dör och sjunker till botten och det skapar större och större ytor med döda bottnar när syret inte räcker till för nedbrytningen. | Övergödning sker när Östersjön får ett extra stort tillskott av främst kväve och fosfor. Det i sin tur får fintrådiga alger att växa extra mycket, tillsammans med växtplankton och cyanobakterier, så kallade blågröna alger. Med mer plankton och alger i havsvattnet blir det mer organismer som dör och sjunker till botten och det skapar större och större ytor med döda bottnar när syret inte räcker till för nedbrytningen. | ||
http://www.opiinc.org/images/Pages/13473_eutrophication_66ab5bfa145a5ec94e5fcb5027f23584.jpg | |||
''Levande- jämfört med död botten'' | |||
==Källa== | ==Källa== | ||
Versionen från 27 november 2016 kl. 19.38
Östersjön med länderna omkring
Östersjön är ett grunt, känsligt innanhav med en enda kontakt med haven utanför, Öresund. Det innebär att vattnet i havet byts ut långsamt, sju år är normalt. Havsvattnet är dessutom bräckt, dvs. inte salt, men inte heller riktigt så saltfritt att det går bra att dricka. Minst salt är de nordligaste delarna, mest salt de med kontakt med Atlanten. De livsformer som bor i Östersjön är anpassade till saltvatten eller till färskvatten. För bägge sorterna är det ansträngande att leva i Östersjöns bräckta vatten.
Djuopen i Östersjön
Döda bottnar och halokliner
Haloklin
Saltvatten är tyngre än färskvatten. Därför blandas färskvatten inte ut så lätt med saltvatten. Istället rinner saltvattnet längs bottnen. Det skapar en skiktning på 60-70 meters djup, en sk. haloklin. Haloklinen fungerar som en barriär som hindrar ytvattnet från att blanda sig med djupvattnet.
När djur och växter i havet dör lägger de sig på botten. När de bryts ner förbrukas syre. Om bottnen finns under haloklinen kommer inget nytt vatten ner från lagret ovanför. Enda sättet för nytt, syrerikt bottenvatten att komma in i Östersjön är vid väldigt speciella väderförhållanden som bara uppstår ungefär en gång vart tionde år. När syret förbrukats och inget nytt kommer in bildas döda bottnar.
Övergödning
Övergödning sker när Östersjön får ett extra stort tillskott av främst kväve och fosfor. Det i sin tur får fintrådiga alger att växa extra mycket, tillsammans med växtplankton och cyanobakterier, så kallade blågröna alger. Med mer plankton och alger i havsvattnet blir det mer organismer som dör och sjunker till botten och det skapar större och större ytor med döda bottnar när syret inte räcker till för nedbrytningen.
Levande- jämfört med död botten
Källa
Bildkälla
satellitbild över havet: 3.bp.blogspot.com/-83_l3c3uGWo/VlrxIbWgxqI/AAAAAAAAFvc/Tj1rtzBEKjc/s1600/sverige.jpg
Djupkarta: upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/b/b6/Ostseetiefen.png/300px-Ostseetiefen.png
Haloklin: tellus.science.gu.se/digitalAssets/1275/1275779_fig6a_460px.gif