Fenicierna

Feniciska köpmän och handelsmän

Kapitlet går bra att använda som extraläsning när man läser om antiken. Det passar bäst för högstadiet.

Ett folk som hellre seglade än vandrade

För länge, länge sedan bodde det ett folk i det som är Israel nu. De kallades kanaaniter eftersom de kom från Kanaans land.

Runtomkring år 2000 f. Kr. blev en grupp av kanaaniter avskilda från resten av befolkningen. De gick mot nordväst och bosatte sig vid Medelhavskusten där Libanon ligger idag, liksom Syriens södra- och Israels norra kust. Dessa människor var grunden för den folkstam vi kallar Fenicier (uttalas Feniker). Det namnet är grekiskt och forskarna tror att deras eget namn på sig själva var Kinahna eller Kenaʿani som betyder köpman på hebreiska. Ett passande namn eftersom de blev kända som just duktiga seglare och köpmän.

Feniciskt handelsskepp (överst) och modell av ett feniciskt stridsskepp

Koloniseringen

Feniciernas städer, kolonier och handelsvägar

Fenicierna byggde stora städer längs kusten där handeln blomstrade och de handlade med varor från Medelhavets alla kuster. Feniciernas mäktigaste handelsstäder var också deras första städer: Sidon, Tyros (Tyre på engelska) och Byblos, men det fanns fler som alla låg längst i öster i Medelhavet. Stadsbyggandet vid kusten var bara början. Vid slutet av 700-talet f. Kr. hade fenicierna seglat ut över hela Medelhavet, grundat kolonier och anlagt städer, främst längs den södra kusten. Den mäktigaste av de nya städerna var Karthago, den stad och det land romarna senare skulle besegra i de puniska krigen.

(Läs mer om de puniska krigen.)

Inget folk reste så långt med sina segelfartyg som fenicierna. Runt 600 f. Kr. var ett feniciskt fartyg det första att segla ut ur Medelhavet och runt hela Afrika för att återvända till Röda havet några år senare. Forskarna vet att fenicierna seglade ända till Storbritannien där de skaffade tenn i Cornwall.

Hällristningar i Tanum, Bohuslän och en bit nordisk bärnsten

Det finns obekräftade teorier att de seglade ända upp till oss i Skandinavien i sin jakt efter bärnsten. Den nordiska bärnstenen, orange till gul i färgen, är unik, och därför värdefull redan då. Nordisk bärnsten har hittas runt medelhavet där fenicier bedrivit handel. Därför kan det vara feniciska handelsskepp som syns på Bohusläns hällristningar från bronsåldern.

Stenhuvus, Olmekerna

Några forskare anser dessutom att Olmekerna, de första stadsbyggarna i Amerika, var feniciska sjömän som drevs över Atlanten av stormar.

Det kan vara sant, det kan vara falskt. Det vi däremot vet säkert är att de var antikens duktigaste sjömän och inga spred antikens kultur bättre än fenicierna, fram till Alexander den store.

(Läs mer om Olmekerna.)

Alexander den store och fenicierna

Alexander den store, mosaik

Feniciernas främsta stad Tyros krossades brutalt av Alexander den store 332 f. Kr. eftersom de vägrade att släppa in honom frivilligt. När Alexander var klar var den del av befolkningen som inte dödats förslavad och staden bränd till grunden. Efter det gav de andra feniciska städerna upp mer eller mindre frivilligt så fort Alexander närmade sig och lovade att betala skatt till Alexander i fortsättningen. Många rika och mäktiga feniciska köpmän lämnade dock städerna långt innan Alexanders kom fram. De fyllde helt enkelt sina skepp med dyrbarheter och flyttade till någon annan fenicisk stad längs Medelhavets kuster. Alexander saknade flotta och kunde inte följa efter.

Däremot var feniciernas makt i östra Medelhavet krossad.

Handel

Fenicierna handlade med allt. Både skrymmande, billiga varor som vete och olivolja, liksom värdefulla lyxprodukter som guld och kryddor. Speciellt några varor gjorde dem kända.

Glas

Fenicisk glasvas

Sidon var känt för sin glastillverkning och glas från Sidon har hittats runt hela medelhavet.

Cederträ

Feniciskt 'hästskepp' med cederstammar på durken

Än idag har Libanon ett cederträd på sin flagga. Skogarna i Libanon avverkades och stammarna såldes i andra länder, som Egypten, där bristen på timmer var stor.

Papper

I Byblos tillverkades papyrus och papper i stor skala. Det är från Byblos vi fått ord som ”bibel” och ”bibliotek”.

Purpurfärg

Fenicierna var kända för sina purpurfärgade tyger där Tyros var mest berömt för sin handel med tyg och textil. Färgen fick de från en liten havssnäcka och det behövdes över 10 000 snäckor för att skapa ett gram färg. Att de färgade tyget med snäckor vet vi, men metoden hur man behåller den lila purpurfärgen så att kläderna inte blir blå efter en tids användning har gått förlorad. Purpurfärgat tyg var extremt dyrt och enbart samhällets rikaste hade råd att köpa purpurfärgade kläder.

Purpurfärg bredvid den snäcka som ger färgämnet

Feniciern och vårt alfabet

Fenicierna uppfann inte alfabetet, men de renodlade det. När köpmän gör handelstransaktioner är det viktigt att de skrivs ner. Därför behövdes ett enkelt skriftspråk som både var lätt att tyda och att lära sig att läsa och skriva. Fenicierna tog det alfabet som redan användes i Kanaan och vidareutvecklade det så att det passade feniciernas krav.

Det är i grunden samma alfabet som grekerna ärvde, sedan romarna, sedan katolska kyrkan och det vi numera använder. Fast vi har ändrat det ett hel del.

Exempel på fenicisk text

Tidigare fanns bara hieroglyfer och kilskrift som skriftspråk runt Medelhavet. Bägge visar bilder. Med feniciernas alfabet härmades ordens ljud och istället för att lära sig hur tusentals olika bilder såg ut, räckte det för skolbarnen att lära sig de cirka tjugo olika tecknen i eafabetet.

Källor

http://www.britannica.com/EBchecked/topic/457123/Phoenicia

http://www.britishmuseum.org/explore/cultures/middle_east/phoenicians.aspx

http://en.wikipedia.org/wiki/Hexaplex_trunculus

http://www.ancient.eu.com/phoenicia/

http://phoenicia.org/trade.html

Bildkällor

Bilder från Wikimedia Commons.