Visa källa för Björnstad - skrivuppgift 1 personbeskrivning som Backman



Backman använder sig mycket av “isbergstekniken” när han beskriver människor. Jämför med Hemingways berömda novell “Berg som vita elefanter”. Den enda beskrivningen av hur flickan i berättelsen ser ut är:
<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;<i>“Vad tycker du vi ska dricka?” frågade flickan. Hon hade tagit av sig hatten och lagt den på bordet.</i>

Backman gör likadant. När han beskriver människorna gör han det genom andra människors ögon. Det finns inga detaljer. Istället skapar Backman en känsla av en person som läsaren sedan formar inuti sin hjärna. Några exempel ur boken:



'''Amat'''<br />
Han har alltid varit kortast i alla lag, aldrig haft muskler som de andra spelarna, aldrig skjutit lika hårt. Men ingen i den här stan fångar honom. Ingen i något lag han någonsin mött har varit lika snabb. Han kan inte förklara det, men han förmodar att det fungerar likadant som när en del människor tittar på en fiol och bara ser en hög plankor och skruvar medan andra människor ser musik. Skridskorna har aldrig känts främmande för hans kropp, tvärtom, det är när han kör ner fötterna i vanliga skor som det känns som när sjömän stiger i land.


'''Ana'''<br />
Ana var en tornado. En hundrakantig kloss i ett samhälle där alla skulle passa i runda hål. De var tio år när hon lärde Maya skjuta med jaktgevär, Maya minns att Anas pappa alltid gömde reservnyckeln till vapenskåpet i en låda högst upp på ett skåp längst in i den mögeldoftande källaren. Lådan var utöver nycklar och ett par spritflaskor även full av porrtidningar. Maya stirrade chockat på dem, Ana såg det och ryckte bara på axlarna: ”Pappa fattar inte hur internet funkar.” De sköt i skogen tills ammunitionen tog slut. Då täljde Ana, som alltid bar kniv, svärd åt dem och så fäktades de bland träden tills det blev mörkt.


'''Kevin'''<br />
Han var två och ett halvt när han åkte skridskor första gången, tre när han fick sin första klubba, när han var fyra var han överlägsen femåringarna, när han var fem var han bättre än sjuåringarna. Vintern när han fyllde sju förfrös han ansiktet så illa att om man står nära honom kan man fortfarande se de små vita fläckarna över hans kindben. 



'''Benji (Benjamin)'''<br />
Hon är ensamstående mamma med tre döttrar men det är den här sjuttonåriga pojken som hon mest av allt bekymrar sig för i världen. En pojke som oroar sig för lite för framtiden, och plågas för mycket av det förflutna, inget gör en mor mer beklämd. Hennes lilla Benjamin, som är alldeles för lätt för flickorna i Björnstad att förälska sig i. Pojken med det vackraste ansiktet, de sorgsnaste ögonen och det vildaste hjärta de sett. Hans mamma vet, för hon gifte sig med en man som såg precis likadan ut, och inget annat än problem väntar på den sorten.


'''Miras arbetskamrat'''<br />
Tanken avbryts av kollegan, Miras bästa vän och hennes penicillin mot sjukdomen uttråkning:
<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;– Jag har aldrig varit såhär bakfull. Min mun smakar taxarsle. Såg du mig slicka på något igår kväll?
<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;– Jag var inte med dig igår kväll, ler Mira.
<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;– Inte? Är du säker? Det var after work. Väl? Var inte du med? Var det inte after work? mumlar kollegan och slänger sig i en stol. 
<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Hon är nästan en och nittio lång, bär varenda centimeter som en självklarhet, istället för att försöka krympa inför ängsliga män på kontoret dyker hon upp i blodröda skor med arméknivsvassa klackar höga som kubanska cigarrer. Hon är en serietidningsritarfantasi, ingen dominerar ett rum som hon. Eller en efterfest.


'''Ramona, som äger puben “Pälsen”'''<br />
Peter ser henne på långt håll. Hon väntar in honom.
<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;– Letar herrn efter nåt? frågar Ramona.
<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp; Hon har blivit äldre, men hon är som sin pub: alltid densamma. De som inte gillar att Pälsen ger stans ligister en fristad på kvällarna pratar om henne som en obehaglig tant med sociala fobier på god väg att förlora förståndet, men även om Peter sällan träffar henne numera känns det fortfarande som att komma hem efter en lång resa varje gång han gör det. 

<hr>

'''Din uppgift'''<br />
Du ska beskriva '''en man''' och '''en kvinna''', känd på något vis, på samma sätt som Backman beskriver människor. Det ska inte finnas någon färg på ögon, längd på hår eller andra detaljerade yttre beskrivningar. Ändå ska du försöka beskriva personerna som om man såg dem genom någon annans ögon och beskrivningen ska matcha deras personlighet så bra att det borde gå att identifiera dem från din beskrivning, även om man inte vet exakt vilka de är. Skriv ändå namnet överst, som jag gjort på beskrivningarna, så att jag vet vem det är du beskriver. Förhoppningsvis vet jag vem det är. '''Det får inte vara någon elev på skolan'''.

[[Bokprojekt - Björnstad|Tillbaka]]

[[Kategori:Svenska]]