Åtgärder

Indelt soldat

Från Skolbok

1710soldater2.jpg

Karoliner

Utskriven soldat under Gustav II, Kristina och Karl X

artikel1986_3a.jpg

Protokoll, utskrivnning av soldater i Värmland

När Gustav den II Adolf blev kung ansåg han att kvalitén på den svenska armén var dålig. Därför bestämde han sig för att skapa en ny armé. Han gjorde det genom “utskrivningar”. Det var kyrkoherden I varje socken som fick skriva listor över alla pojkar och män I socknen som fyllt 15 år. En gång varje år samlades dessa män på en förutbestämd plats. Till samma plats kom en “kommissarie”, en kungens ombud. Han slog sig ner vid ett bord, ropade upp de tio översta på listan och satte sedan ett streck. Därefter mönstrade han männen. “mönstra” är ett gammalt ord för kontrollera något väldigt noggrant. När han mönstrat alla tio tog han ut en av dem som soldat. Var det folk från gårdar ägd av en adelsman var det en på tjugo som valdes ut. Vanligtvis var det den yngsta eller fattigaste. Det som var viktigt var att han var frisk och modig, vanligtvis mellan 18 och 30 år gammal.

Sedan ropade kommissarien upp tio nya namn på listan, gjorde ett streck I listan och granskade männen och pojkarna I den nya gruppen för att välja den som var bäst lämpad att bli soldat. Och så fortsatte han tills hela listan hade gåtts igenom. Det var bara män och pojkar som togs ut till soldattjänst, aldrig flickor eller kvinnor.

När alla soldaterna valts ut fick kommissarien vara snabb med att samla ihop mannarna så att ingen rymde till skogs, något som var rätt vanligt. Tusentals bönder och drängar gjordes om till soldater på det är sättet. De fördes iväg till det regemente som tillhörde det landskap männen bodde i. På regementet fick de utbildning så att de blev duktiga soldater och det var även där officerarna övade upp deras skicklighet innan man skickade ut soldaterna till kriget.

Förutom de svenska soldaterna var det vanligt att hären innehöll ”legosoldater”. Det var inhyrda soldater som enbart slogs för pengar. Ena året kunde de slåss för den svenska kungen, andra året kunde de slåss för den danska mot de svenska trupperna.

Den årliga utskrivningen var något man fruktade i byarna. Att bli uttagen till soldat var många gånger samma sak som att bli dömd till döden. Det fanns bara två sätt att komma undan soldattjänsten: endera kunde man rymma, men straffet var hårt och det var ofta så att det inte bara var rymlingen som straffades när han fångades in utan det kunde också vara så att hans familj straffades. Det andra sättet att komma undan var att köpa sig fri. Det kunde sönerna till adelsmännen, prästerna och de rika borgarna, men inte böndernas söner. Så mycket pengar kunde de aldrig skrapa ihop. Den som blev uttagen till soldat fick finna sig i att vara soldat resten av livet, en tid man oftast kunde räkna på ena handens fingrar i år om uttagningen skedde under ett krig.

Generalmonstring.jpg

Generalmönstring


Indelt soldat under Karl XI och Karl XII

Karl XI hade en bättre idé kring soldatuttagningarna, en idé som inte skulle kosta kronan så mycket pengar. Nackdelen med det gamla sättet var att soldaterna var anställda på livstid och under perioder med fred var det helt enkelt för dyrt att ha så många man overksamma. Karl XI bestämde istället att varje landskap eller län skulle sätta upp ett regemente med 1200 soldater. För att fördela kostnaderna för detta så rättvist som möjligt delade han in landets alla byar i ”rotar”. Adelns gårdar behövde inte ställa upp i rotar. En ”rote” bestod av minst två gårdar, det var oftast fler, som tillsammans ansvarade för en soldat. Roten skulle hitta en frisk ung man som ville utbilda sig till soldat. Bönderna i roten skulle förse soldaten med ett torp och tillräckligt med mark för en ko att överleva på. Dessutom fick han litet mat och kläder som lön. De rotar som ställde upp med en soldat slapp skicka iväg sina egna barn, bröder och fäder till krigstjänst eftersom rotens soldat så att säga gick i deras ställe.

Det var ofta fattiga drängar som valde att bli soldater. På det här sättet fick de en egen liten gård, något de inte skulle kunna köpa sig annars. Hade de en gård var det lättare att hitta en fru att gifta sig och bilda familj med. De som blev soldater på det här sättet fick ofta byta sitt vanliga namn mot ett soldatnamn som gick snabbt och lätt att ropa ut. Många sådana namn lever kvar än idag. De kunde vara: Tapper, Modig, Stolt, Blixt, Träff, Svärd, Spjut och Sköld.

Varje sommar tränade och övade de indelta soldaterna tillsammans med sina befäl. Då fick de bo i tält, öva sig i att marschera och träna skytte. Resen av tiden levde de som vanliga torpare, mjölkade sin ko och odlade sin jordlott.

Med sjömännen, båtsmännen, gjorde man likadant, ansvaret för att hålla dem med bostad, kläder och viss utrustning låg främst på bönderna, rusthållarna som de ofta kallades.

När soldaten blivit för gammal för soldatjobbet var roten tvungen att hitta en ny soldat. Då fick den gamle soldaten och hans familj flytta iväg och lämna plats för den nya förmågan. Då fick den nye inte bara överta torpet med all mark, han fick också överta soldatnamnet. Därför kunde det hända att en extremt kort soldat kunde heta lång. Samma sak hände om soldaten stupade i kriget. Då var änkan tvungen att flytta iväg tillsammans med barnen för att ge plats åt den nya soldaten som skulle flytta in. Ibland hände det att tycke uppstod och soldaten övertog både torp, namn, änka och barn från föregångaren.

Kvinnan hade ett hårt jobb. När det var krig kunde mannen vara borta flera år i sträck. Då fick hon utföra allt arbete på gården. Både det som var traditionellt kvinnliga som tvätt, matlagning, sömnad och barnuppfostran. Men även de uppgifter som anses mer manliga som plöjning, sådd, husbehovsbränning och slakt av julgrisen.

Soldattorpet

635px-Rygg%C3%A5sstuga_Vg._Bor%C3%A5s_museum.JPG

Ryggåsstuga 1800-tal, Borås

Oftast lades soldattorpen i utkanten av byn där markerna dög även om de inte var de bästa. Torpen var enkelt uppbyggda, ofta i ett plan, byggt som en ryggåsstuga och utan innertak. Det var sällan tegel på taken utan de täcktes med näver och torv eller takspån.

Torpet hade oftast ett enda stort rum som fungerade som både kök, vardagsrum och sovrum. I anslutning till torpet fanns ofta en liten ladugård för djuren och en loge där man kunde förvara vagnar och slädar när man inte tröskade. Soldaten hade oftast inte råd med en häst, men hade ofta en ko och några får och getter. Till torpet hörde också tillräckligt med äng för att ge hö åt djuren och tillräckligt med åker för att ge en skörd med säd som kunde ge familjen mat ett år.

På många plaster i landet finns soldattorp kvar, men numera används de som enkla sommarstugor eller rasstugor. Ingen skulle vilja bo året runt i så enkla, oisolerade, dragiga hus längre.

Vilhelm Mobergs roman "Raskens" handlar om en indelt soldat under 1800-talet. Visserligen är det längre fram i tiden men man kan få en ganska bra insikt i hur soldaterna hade det på den tiden. Boken finns även som filmserie.

raskens_230.jpg

Raskens

Källor

Nya ”Ur folkens liv 3”, Torsten Eklund, Karl-Gustav Thor & Alf Åberg, NoK 1991 ISBN 91-27-60195-1

http://sv.wikipedia.org/wiki/Indelt_soldat

http://sv.wikipedia.org/wiki/Utskrivning

http://sv.wikipedia.org/wiki/Rygg%C3%A5sstuga

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2068&artikel=1823263


Bildkällor

Samtliga bilder från Wikimedia Commons utom:

Karoliner: www.beredskapsmuseet.com/1710soldater2.jpg

Värmlandsprotokoll: www.varmlandsrotter.se/va/artikel1986_3a.jpg

Raskens: vintersaga.files.wordpress.com/2009/10/raskens_230.jpg