Yngre stenåldern
Från Skolbok
Den yngre stenåldern kommer smygande och sprider sig långsamt genom Europa. Den fortsätter ända tills bronsåldern kommer och de första metallerna börjar bearbetas och hos oss ungefär 1000 f.Kr. Den yngre stenåldern börjar i nuvarande Turkiet när ett nytt folk vandrar västerut. Det som är så speciellt med det här folket är att de inte är jägare, utan lantbrukare. Istället för att flytta efter maten kan de bo på samma plats hela livet och genom att odla sin mat ändrar de människans livsstil och förändrar i slutändan hela jorden.
De första jordbrukarna dyker upp hos oss ungefär 4000 f.Kr. men flera tusen år tidigare i södra Europa. De följer floddalarna där det finns tillgång till vatten och sandiga jordar som man lätt kan sticka ner en vass pinne i och plantera frön i spåret som bildas. Skogen tar man bort genom att bränna ner den och sedan använda kolet och askan som gödning (svedjebränning) eller så ringbarkar man de största av träden så att de dör och löven inte stänger ute solljuset.
Det man odlar i början är råg, hirs och enkla vetesorter som saknar gluten. Det bröd de bakar liknar mest vårt tunnbröd men det man främst äter är inte bröd utan gröt gjord på de olika fröerna.
Innehåll
Hur länge odlade man en åker?
Eftersom man inte visste om att man skulle gödsla åkrarna blev marken ganska snabbt tömd på näring. När åkern inte gav särskilt stora skördar längre lämnades den för att växa igen och kunde så småningom användas som betes- och fodermarker. När det gått ett tiotal år och skog började växa där igen kunde man bränna skogen, använda askan som gödsel och odla några år på nytt.
Hade man inga husdjur
Man hade kor, getter, får och grisar. Det var bekvämt att kunna ha dem i inhägnader spå att man slapp jaga efter djuren. Boskapsskötseln gjorde att man alltid hade ett garanterat förråd av mat och slapp svälta. Man hade däremot inga hästar i början, utan de kom under ”De krossade skallarnas tid”.
Vad var ”De krossade skallarnas tid”?
Ungefär 2000 f.Kr. händer det något otäckt i Sverige. Det verkar som ett krigiskt folk kommer in från öster. Det är antagligen det folket som tar in gudarna Oden, Tor, Balder och de andra ”Asarna” i människornas gudavärld. De gudar man trodde på innan var antagligen Njord, Frej, Freja och de andra ”Vanerna”, för det står t.o.m. beskrivet i de gamla vikingalegenderna att gudarna kommer från olika släkten.
Det nya folket som kom hade med sig en ny form av stenyxa, som kallas ”båtyxa” och därför kallas de också för ”stridsyxekulturen”. De hade dessutom med sig ridhästar så man kan anta att de kunde ta sig fram fortare än det fredliga folk som redan bodde här innan.
Striderna mellan det nya folket och de andra var troligen våldsamt och blodigt. Mer än hälften av alla skallar man hittat i gravar från den här tiden har varit inslagna som om personen dött av ett hårt slag i huvudet. Därför kallas också den här tiden ibland för ”De krossade skallarnas tid”.
Hur bodde man?
Man byggde stabila hus. Ett vanligt hus var långhuset där flera familjer kunde bo under samma tak. Det hade en stomme av stockar
Hur klädde man sig?
Genom att man hade ull från fåren kunde man för tillverka kläder av ylle och inte bara ha kläder gjorda av läder, skinn och päls.
Hur smyckade man sig?
Hur begravde man de döda?
På många ställen runt om i Sverige finns imponerande så kallade megalitgravar eller storstensgravar. De tidigaste megalitgravarna var dösarna som följdes av gånggrifter och hällkistor. I samtliga fall är det gravar som funnits i anslutning till bofasta bönder och många gånger har samma grav använts i generationer.