Visa källa för Tusen gånger starkare, utdrag ur roman - läsförståelse

<ul class="tabs" data-tab>
  <li  class="tab-title active"><a href="#panel1">Text</a></li>
  <li  class="tab-title"><a href="#panel2">Frågor</a></li>
  <li  class="tab-title"><a href="#panel3">Facit</a></li>
</ul>
<div class="tabs-content">
  <div class="content active" id="panel1">
<img src="https://start.unikum.net/unikum/content/lpp/stockholmgrundskolor/ekensskola2/ekensskola2_8d3/5097504096_c72ae032-09ec-4f69-863d-3423955780f0.jpg" width=30%>
<p><i>Saga har bott i Afrika med sina föräldrar och nyligen börjat i en skolklass i Sverige. I den ser hon mönster, som inte klasskamraterna ser, eftersom alla andra elever är så vana att skolan alltid varit på det här viset. Saga får inte särskilt mycket stöd i sin kritik. Inte av lärarna, som oftast låtsas som om inget är fel. Inte av de andra tjejerna, som har söta Mimi och hennes gäng som ledare och som mest av allt söker killarnas uppmärksamhet och gillande. Inte av killarna, som tycker om att vara de som låter mest och tar mest plats. Saga väljer därför att dra sig tillbaka, bli tyst, men under en SO-lektion ställs det som brukar hända i klassrummet på sin spets...
</i></p>
<br />
Den vanligaste situationen i min klass är att det är  mycket stökigare än vad man önskar. Om lärare har ett  läxförhör, eller anser att vi ska föra en diskussion om  något som han eller hon presenterat för oss, så är det  alltid kaos. Vi vet, vi tjejer, särskilt vi tönttjejer, vi vet  att det är hopplöst att försöka delta och att vi lika gärna  kan ägna vår energi åt något annat, som att kludda i våra  böcker, skriva sms eller helt enkelt sova. Gänget med  de "roliga", "tuffa" killarna som gör allt för att försöka,  framstå som coola, fast de är så löjliga att man blir inåtvänd, tar över hela utrymmet.  

När någon får en fråga tar konsekvent killarna frågan.  Ibland svarar de till och med rätt, fast det egentligen  är emot deras principer eftersom man är coolast om  man inte visar prov på att ha pluggat eller ha lyssnat.  Om man är utan skolambitioner är man helt enkelt  hårdast. "A man is a man", verkar vara deras ide. Egentligen pluggar de säkert, men de vill verka som om de  inte gör det. Därför måste de slänga, skrika, hafsa ur sig  svaren som om det vore ögonblickets ingivelse. Vilket  skulle, på ett sätt, bevisa att de är oerhört smarta. Vi  tjejer pluggar och svarar fint och korrekt - om vi hinner - medan killarna låtsas som om de aldrig öppnar en bok  men uppenbarligen är lika smarta ändå. 

De tar konsekvent alla andras frågor. Däremot - om  de aktivt får frågan ska de låtsas som de inte har en  aning om svaret och högaktningsfullt skiter i det. Det  gäller särskilt SO-ämnena.  

Ingen av oss tjejer får chansen att svara. Så om vi inte  redan förut har gett upp, så gör vi det förstås på dessa  lektioner.  

Så kom den dagen då Saga plötsligt gjorde sig påmind  igen.  


Olle ställde en fråga. Vi duktiga flickor räckte fromt upp  våra händer och hoppades och fasade för att få svara, hoppades för att vi ville visa vad vi kunde, fasade för att vi  visste att vi skulle bli.härmade eller avbrutna eller inte ens  hinna svara för att någon kille skulle överrösta oss.  

Olle lät blicken glida förbi alla flickarmarna, som  vanligt. Saga låg i sin bänk med utsträckta ben, vilande  på sina hälar och räckte inte ens upp handen. Olle gav  Ludde frågan.  

Då gapade Saga det rätta svaret rakt ut, högt och  ljudligt.  


Både Olle och Ludde kom av sig. De såg förnärmade ut  som två· tecknade serietuppar. Olle ställde en till fråga  till Ludde, som tröst till den stackaren som så snopet bli vit av med sin fråga. Saga gapade svaret rakt ut igen. Vi  vaknade till, tittade på varandra och fnissade till. Till och  med Mimi spetsade öronen. Ludde började se arg ut. Olle  med. Plötsligt ville Ludde tvunget ha frågorna bara för  att inte Saga skulle kunna trycka till honom genom att  ta dem mitt framför näsan och det lustiga var att det verkade bli lika viktigt för Olle att Ludde verkligen skulle få svara på frågorna. Det lade jag märke till. Det hände aldrig  när killarna tog våra frågor. Då såg Olle bara trött ut och  lät frågorna gå till killarna en stund, men aldrig att vi fick  kompensation med fler frågor. Olle sa: "Saga, nu vill jag att  Ludde ska svara på frågan och du får vänta tills jag ställer  frågan till dig." Saga nickade medgörligt. Så ställde Olle en  fråga till, till Ludde och Saga gapade svaret rakt ut medan  hon nonchalant vägde på sin stol och drog ut tuggummit  till ett långt snöre ur munnen och stirrade tomt framför  sig.

Nu blev Olle röd i ansiktet. Det blev Ludde också.  Man såg hur raggen reste sig på Ludde. Inte bara på  honom utan också på hans kompisar, hela gänget killar.  Nu tyckte Olle det var dags att skälla ut Saga.  

&nbsp;&nbsp;&nbsp;"Är det så konstigt för dig att förstå detta? Det är  normalt hyfs. Du svarar när jag ställer frågan till dig,  inte annars. Nu ställer jag frågan till Ludde och det betyder att Ludde ska svara] Inte du!" .  

Saga sneglade på honom och log ett snett leende,  nickade. Vi andades knappt.    

&nbsp;&nbsp;&nbsp;"Okey, du Saga, du håller tyst. Ludde ... " och så ställde Olle frågan till Ludde och spände ögonen i honom.  

Det var oerhört prestigeladdat också för Olle att Ludde  skulle kunna svaret och leverera det så fort som möjligt.  Ludde själv var skärrad nu, han tänkte svara så fort han  kunde, men Olle hade knappt hunnit avsluta med frågetecknet förrän Saga hade basunerat ut svaret, högre  än förra gången och samtidigt reste hon sig, släntrade  bort mot.Olles bord och spottade ut tuggummit i hans  papperskorg. Det var det underbaraste jag hade sett.  

Vi andra, vi tjejer, satt plötsligt på helspänn och lyste  i ögonen. Alla vi som hela tiden känt oss osynliga och  undanskuffade och nertryckta och bara suttit och varit snälla och tigande och accepterande under hela vår  skoltid, insåg hur förbannade vi· egentligen är. Nu var  det oss som raggen reste sig på. Det kittlade som jubel i  magen. Saga var sanslös!

&nbsp;&nbsp;&nbsp;"Saga!" skrek Olle, så provocerad att hans ögon fick en underlig vit glans. "Sätt dig genast på din plats Har du  missat all uppfostran på dina hottentottresor! Om du inte  slutar nu genast får du kvarsittning!" Det gick ett sus genom oss andra. Olle var plötsligt okontrollerad.  

&nbsp;&nbsp;&nbsp;"Va?" sa Saga och såg helt oförstående ut. "Sa du hotentottresor? Vad menar du med det?"  

&nbsp;&nbsp;&nbsp;"Nu går du genast och sätter dig!"  

&nbsp;&nbsp;&nbsp;"Gjorde jag något fel?" frågade Saga och såg så där  oskuldsfull ut, vilken människa hon är!

Olle kunde inte hitta på något lämpligt svar till henne, han skakade på huvudet och stammade, helt uppenbart förvirrad.  

&nbsp;&nbsp;&nbsp;"Nu sätter du dig och så provar vi en gång till."  

&nbsp;&nbsp;&nbsp;"Vad ska vi prova?" sa hon.

&nbsp;&nbsp;&nbsp;"Vi ska se ... ", sa Olle och andades häftigt, fast han  försökte låta bli, men häftigt andades också Ludde och  hans kompisar, de satt på helspänn och höll i sina bänkar  med båda händerna som om de var tvungna att hindra  sig själva från att rusa upp och lappa till den oberörda  Saga," ... vi ska se om du kan uppföra dig. Nu ställer jag  frågan igen till Ludde och du, du, du ... du håller ... ",  nu viskade Olle," ... käften!"  

&nbsp;&nbsp;&nbsp;"Käften?" upprepade Saga. "Ska inte en lärare föregå  med gott exempel och tala med vårdat språk?" sa hon  medan hon nonchalant gled ner i sin bänk. På hennes hals såg jag att hon inte var så lugn som hon  verkade. Hennes hjärta pickade hårt. Men det syntes  inte i hennes ansikte och hördes inte på hennes röst.

Olle samlade sig och ställde en till fråga till Ludde.  Alla killarna var nu intensivt engagerade i läxförhöret och verkade alla göra den stora ansträngningen att  samla ihop hela sin kollektiva hjärnkapacitet och var  nu beredda att lojalt med Ludde skrika ut svaret för att  till varje pris komma före Saga. Men Saga kom först.  Hon reste sig upp, som skjuten ur en kanon och ropade ut svaret. Hennes blick! En sådan blick! Det var  magnifikt att se. Så laddad. När det var gjort och luften  gick ur Olle och killarna, slingrade hon sig fullkomligt  avspänt, nästan en aning förföriskt, ner på stolen igen,  med huvudet lite på sned med ett milt - eller skälmskt  belåtet - leende i mungipan. Så hon måste ha retat  olle!


Olle såg ut som om han skulle svimma av ilska. Killarna  gormade och svor. Vi gormade tillbaka. Vi var redo att  slåss. I alla fall några av oss. Inte Mimi och hennes gäng,  hon bara tittade på. För hennes del är det så viktigt att  accepteras av de "tuffa" killarna så hon kanske inte hade  rnod nog att reagera. Men jag och de andra tönttjejerna,  vi utbytte blickar och jag kände hur redo vi var. Att  ställa oss upp i bänkarna och skrika ut svaren! Efter alla  år då vi bara suttit och stirrat ner i bänkarna och tigit  och låtit andra skrika ut svaren, låtit andra kommentera  oss, låtit andra ta hela utrymmet, låtit dem ta hela vår  idé om att gå i skolan!

Olle lyckades till slut få tyst på alla tjafsande elever.  Den enda som inte käbblade var Saga. Hon satt som ett  tänt ljus i sin bänk och väntade på fortsättningen. Hon  inlät sig inte i diskussioner i det här läget, det överlämnade hon åt oss.  

Olle samlade sig för att läxa upp henne och hotade  henne med kvarsittning för dåligt uppträdande. Hon  lyssnade till honom med lätt höjda ögonbryn som om  hon lyssnade till en intressant föreläsning och när han  var färdig svarade hon.  

&nbsp;&nbsp;&nbsp;"Jag har varit i den här klassen en månad nu och jag  har lärt mig av er. Jag har sett att, enda sättet att få svara  på en fråga, särskilt i dina ämnen, är att skrika ut svaren. Killarna gör det hela tiden. Och du har aldrig hotat någon av dem med kvarsittning. Jag har gjort som de brukar göra och denna enda gång räckte för att du skulle bli  vansinnig. Hur kommer det sig?"  

Först bleknade Olle, sedan blev han högröd i ansiktet  ända ner på sin halvdant rakade hals, så blev han vit igen.  "Kan du inte svara mig? Varför?" upprepade Saga  med blicken stadigt fäst på honom.  

Vi höll andan. Killarna som vanligen trixar och sabbar Olles lektioner var plötsligt på hans sida. De protesterade högljutt.  

&nbsp;&nbsp;&nbsp;"Men lägg av nu för fan!" kved de som om de hade att  göra med en gnatig gammal kärring.  

&nbsp;&nbsp;&nbsp;"Kan ni tala om för mig vad som är fel? Varför är ni  så provocerade? Jag gjorde faktiskt bara som ni. Jag har  inte gått i svensk skola förut, jag tittar och lär. Ska man  inte göra så här? Eller finns det några regler som säger  att det bara är tillåtet för killarna att göra så här? Svara  då, Olle, du är samhällskunskapslärare, du ska väl veta  sådant här?"  


Olle såg ut som om han tänkte intensivt, men utan att  få fatt på en enda fras i hjärnan att hacka ur sig. Så han  blånekade istället. Som en tvättäkta maktmänniska. Sådana man ser på nyheterna eller i kriminalare. "Så är det  inte. Och om du ursäktar så tror jag att vi alla nu vill  fortsätta lektionen och inte slösa mer tid på en massa  tjafs!"  

De vanligen så slappa killarna visade stor samarbetsvilja och hävdade att de hade ett trängande behov av att  fortsätta lektionen. 
 
&nbsp;&nbsp;&nbsp;"Och resten tiger. Tjejerna. De tiger! Men jag vill inte tiga. Jag vill ju tala om vad jag kan. Det är ju det som är  meningen i skolan. Man ska lära sig saker och du håller  förhör för att vi ska tala om vad vi kan. Det gör jag."

Olle blev tyst. Men killarna började gorma igen.  

&nbsp;&nbsp;&nbsp;"Men lägg av nu, jävla surfitta", mumlade någon, åtföljt av medhållande hummanden och fniss. 

Olle hörde det, men han låtsades inte om det. Han  såg bara sammanbiten och tankfull ut. Jag ville säga något för att visa Saga mitt stöd. Att hon hade alldeles  rätt. Precis så här är det! Men jag vågade inte ens räcka  upp handen. Tänk om Olle hade bett mig tala. Hur  skulle jag kunna säga någonting som verkade vettigt?  Jag är inte van! Jag är inte van att uttala mig och ingen  är van att höra mig! Jag skulle inte klara det! Men några  av oss mumlade i alla fall: "Ja, så är det."

Men Mimi hade kunnat säga det. Hon såg på oss,  upplivad i ögonen, men hon höll inne med sina tankar,  även fast hon såg ut som om hon ville sträcka upp han en och säga: "Jag håller med Saga. Saga har rätt. Så är  det faktiskt i den här klassen!"

Jag mötte hennes blick och hon förstod att jag såg vad  hon ville. Då vek hon undan, harklade sig lite, smackade  till med läppglansläpparna, och sneglade bortåt Ludde  istället. Och kråmade sig på stolen.  

Olle sa: "Man kan inte tvinga folk att tala tyvärr. Det  tror jag att du är fullt medveten om. Om jag hade kunnat få tjejerna att tala hade ingen varit gladare än jag.  Men att tiga är en mänsklig rättighet och de väljer det.  Jag måste respektera deras val att vara tysta. Jag kan inte  ta fram sträckbänken."  

Och sedan sa han till oss att läsa i böckerna och svara på frågor på en stencil som han delade ut. "Enskilt.  Inget prat!"  

Och jag kände att vi alla, alla vi tjejer skruvade på  oss det var som om en tornado hade väckts hos oss alla och jag slår vad om att Olle också kände det. Han kände  att om han hade gett den minsta lilla signal för oss att  börja tala i detta nu om vår tystnad, så hade vi gjort det.  Jag tror han kände att vi i så fall hade överöst honom  och killarna med våra tankar - och vår sorg! - och vår  vrede! - över vår tystnad, och hur orättvist det känns  att killarna konsekvent sabbar de flesta lektioner och  att så mycket av tiden går åt till att parera dem. Och  det är också därför som vi håller tyst, för om vi ska börja  tjafsa och diskutera och hävda saker så skulle ingenting  överhuvudtaget bli gjort på de här lektionerna! Och vi  vet, förresten, av erfarenhet att när vi sätter igång och  försöker diskutera något så tröttnar lärarna nästan omedelbart - plus att killarna tröttnar och blir ännu stökigare och allt slutar i kaos som inte leder någon vart och  för det mesta är det vi som får skulden.

Så vi teg också denna gång, fast det låg så nära för oss att ta upp det till diskussion. Men Olle ville nog inte  ge oss det lilla tecknet för det skulle bli så jobbigt för  honom själv.

Vi tittade på Saga, hon gav oss en mörk blick, sedan  satte hon sig. Hon såg ut som om "nu har jag gjort mitt"  och det hade hon faktiskt. Hon hade gjort något helt  fantastiskt. Hon hade gjort något som ingen av oss ens  hade kunnat tänka ut och ännu mindre hade vi kunnat  genomföra det med sådan elegans som hon. Jag kastade  en hoppfull blick på Mimi, men hon tittade ner i sin  bänk som om hon kände pressen, men försökte låtsas  som ingenting, försökte ta sig vidare i tiden bara.  

Men efter en stund började pratet. Som alltid.


<br />Källa: "Tusen gånger starkare" av Christina Herrström, Månpocket  2006.


Boken finns filmatiserad, trailer:
<youtube>https://www.youtube.com/watch?v=BY1XlXLJOlw</youtube>
</div>
  <div class="content" id="panel2">
1: Ta  reda  på  vad  orden  i  texten  betyder  <b>innan</b>  du  läser  texten  så  förstår  du  den  bättre.  Använd: [https://svenska.se/ svenska.se], ordbok,  [https://sv.wikipedia.org/wiki/Portal:Huvudsida Wikipedia]  eller  [https://sv.wiktionary.org/wiki/Wiktionary:Huvudsida Wiktionary].

:konsekvent = 
:basunera (ut) = 
:skälmskt = 
:gorma = 
:kråma sig = 


2; Att läsa '''på raderna''' innebär att söka information som finns tydligt angiven i texten:

A: Vad hände när läraren Olle gav Ludde första frågan?

B: Hur beskrivs Olle och Ludde när de blev avbrutna? 

C: Hur beskrev Olle de resor Saga varit ute på i Afrika? 

D: På vilka sätt syntes det att Saga var nervös, trots att hon försökte verka lugn?

E: Hur tänkte Olle bestraffa Saga? 


3: Att läsa '''mellan raderna''' innebär att man söker fram information som man förstår av textens sammanhang.

A: Varför ropade Saga ut svaren på de frågor killarna fick av Olle?

B: Varför var Saga rädd? 

C: Olle säger till Saga "Om jag hade kunnat få tjejerna att tala hade ingen varit gladare än jag. ",  men varför tror du tjejerna aldrig säger någonting under lektionerna? 



4: Att läsa '''bortom raderna''' innebär att man kopplar ihop den kunskap man har sedan tidigare för att förstå sammanhanget i en text

A: Genom sitt beteende visade Saga på en stor orättvisa i klassrummet. Vilken orättvisa? 

B "Men lägg av nu, jävla surfitta", ropar killarna till Saga. Varför tror du de valde just "surfitta" och inte "dumskalle", "idiot" eller något liknande? 


5: '''Öppna frågor''' saknar ett rätt svar, man kan bara diskutera kring dem.

A: Vd tror du hade hänt om Mimi faktiskt hade sträckt upp handen och sagt: "Jag håller med Saga. Saga har rätt. Så är det faktiskt i den här klassen!"
  </div>
  <div class="content" id="panel3">
1: Ta  reda  på  vad  orden  i  texten  betyder  <b>innan</b>  du  läser  texten  så  förstår  du  den  bättre.  Använd: [https://svenska.se/ svenska.se], ordbok,  [https://sv.wikipedia.org/wiki/Portal:Huvudsida Wikipedia]  eller  [https://sv.wiktionary.org/wiki/Wiktionary:Huvudsida Wiktionary].

:konsekvent = genomförd enligt vissa principer, som man kan förvänta sig
:nonchalant = respektlöst eller vårdslöst
:basunera (ut) = meddela någonting högt och tydligt
:skälmskt = på ett lite skämtsamt eller busigt sätt
:gorma = att skälla eller låta högt i en diskussion
:kråma sig = visa upp sin kropp så att folk omkring kan beundra den


2; Att läsa '''på raderna''' innebär att söka information som finns tydligt angiven i texten:

A: Vad hände när läraren Olle gav Ludde första frågan? = Saga ropade ut svaret, rakt ut i klassrummet.

B: Hur beskrivs Olle och Ludde när de blev avbrutna? = som två tecknade serietuppar

C: Hur beskrev Olle de resor Saga varit ute på i Afrika? = som "hottentottresor"

D: På vilka sätt syntes det att Saga var nervös, trots att hon försökte verka lugn? = hennes hjärta slog hårt, det syntes på blodådern i halsen.

E: Hur tänkte Olle bestraffa Saga? = Olle hotade henne med kvarsittning för dåligt uppträdande. 



3: Att läsa '''mellan raderna''' innebär att man söker fram information som man förstår av textens sammanhang.

A: Varför ropade Saga ut svaren på de frågor killarna fick av Olle? = För att visa hur orättvist det var att killar kunde göra så utan att få skäll, men inte tjejer.

B: Varför var Saga rädd? = hon utmanade både läraren och alla tuffa killarna i klassen samtidigt, dessutom hade hon inget stöd från tjejerna i klassen.

C: Olle säger till Saga "Om jag hade kunnat få tjejerna att tala hade ingen varit gladare än jag. ",  men varför tror du tjejerna aldrig säger någonting under lektionerna? = eftersom de blir överröstade av killarna, eller retade efter lektionen för det de sagt.



4: Att läsa '''bortom raderna''' innebär att man kopplar ihop den kunskap man har sedan tidigare för att förstå sammanhanget i en text

A: Genom sitt beteende visade Saga på en stor orättvisa i klassrummet. Vilken orättvisa? = att pojkar tillåts ta mer utrymme av tiden i klassrummet och dessutom bete sig sämre än flickor utan att straffas för det.

B "Men lägg av nu, jävla surfitta", ropar killarna till Saga. Varför tror du de valde just "surfitta" och inte "dumskalle", "idiot" eller något liknande? = för det är en klassisk härskarteknik att killar trycker ner tjejer genom att hacka på deras kön eller sexualitet.



5: '''Öppna frågor''' saknar ett rätt svar, man kan bara diskutera kring dem.
  </div>
</div>






<hr>

====[[Att läsa: på, mellan och bortom raderna|Åter]] till registret för läsförståelsetexter====

[[Kategori:Svenska]]