Åtgärder

Stadens framväxt och roller

Från Skolbok

Version från den 13 oktober 2011 kl. 08.39 av Ingemar (Diskussion | bidrag) (Administrativt-centrum)

Stadens framväxt

Varför finns en stad där den finns? Varför finns en by där den finns? Det finns oftast en naturlig förklaring till varför en stad finns där den finns. De flesta städer växer upp i en naturlig följd av steg:


1: Det finns något som gör att människor samlas på en plats. Oftast för att den är bra för försäljning och att det finns naturresurser runtomkring som ger stöd för en bofast eller nästintill bofast befolkning. Gärna skall man kunna försvara sig i området vid händelse av plundring. Till den platsen kommer bönder, jägare och hantverkare med ett överskott av en produkt och ett behov av en annan produkt.


2: Staden blir mer strukturerad. Några större centra som en bygdegård, gemensam lada, gemensam kvarn eller kyrka byggs. Om det är oroliga tider eller oroligt område byggs gärna försvarsvallar runt staden eller försvarsanläggningar i närheten av staden.


3: Under årens lopp brukar bränder förstöra delar av städerna som vanligen består till största delen av trähus. Efter en brand kan man rätta till gator och stråk i staden som annars vuxit fram litet hur som helst.


4: Större städer brukar få stenlagda gator, stenkajer o.dyl. I staden finns oftast större hus som är viktiga för funktionerna i staden som polisstation, rådhus, tingshus, lasarett. Men även hus för medborgarnas nöjen som teater, badhus och museer.


Sedan finns det städer som planerats i förväg. Ett exempel är Örnsköldsvik på norrlandskusten där man bara bestämde att man behövde en stad med en bra hamn, ritade ut vägnätet och lät folk köpa tomter.


Städernas funktioner

Olika städer kan ha olika roller och vara centrum för en eller flera av några olika funktioner:

  • Administrativt-centrum
  • Handelscentrum
  • Kulturellt-centrum
  • Religiöst-centrum
  • Gruv-/industricentrum
  • Militärt-centrum


Administrativt centrum

I Sverige är Stockholm ett typiskt exempel på ett administrativt centrum. I det administrativa centrumet hittar vi ledingen för en region eller för ett land. I Stockholm hittar vi både riksdagen och regeringen, men även andra äldre organisationer som riddarhuset där adeln samlades förr. Det administrativa centrumet kräver mängder med folk som har hög utbildning och som arbetar med administrationen, dessa har ofta bra lön och de har i sin tur behov av service i form av restauranger, taxi, klädaffärer o.dyl. vilket skapar ändå fler arbetstillfällen. Ibland tror man att den största staden i ett land automatiskt är det administrativa centrumet, men under kalla kriget var t.ex. Bonn i Västtyskland det administrativa centrumet men Berlin var den största staden. I USA är New York den största staden, men huvudstaden Washington det administrativa centrumet.

Handelscentrum

I Sverige skulle man kunna kalla Göteborg för ett handelscentrum. Det fanns ett stort behov av att kunna föra in handelsskepp från Atlanten till svenska västkusten under stormaktstiden. Genom att ha en hamn på västkusten slapp man betala tull till danskarna i Öresund. Därför anlade man staden Göteborg. Staden har alltså inte vuxit upp naturligt utan skapats vid Göta älvs mynning av holländska arkitekter och ingenjörer som var specialister på att bygga hus i sumpmarker. Under många år skyddades dessutom Göteborgs handelsmonopol genom att andra städer längs kusten, som t.ex. Uddevalla, förbjöds att handla med utlandet.


Kulturellt-centrum

I Sverige finns äldre universitet som när de anlades var bland de viktigaste centra i landet, främst var Uppsala och Lund. Numera kan man säga att Umeå är ett kulturellt centrum med Umeå universitet som tickande hjärta i staden. Kultur är också t.ex. musik och konst. I Sverige finns inga renodlade städer av den karaktären, men Bayreuth i Bayern, Tyskland är en av de främsta städerna för operafantaster i Europa. Frankrikes huvudstad Paris är många centra i ett, men har länge betraktats som konstens centrum i Europa.


Religiöst-centrum

I Nutidens Sverige finns inga bra exempel på religiösa centra. Sverige har ett flertal domkyrkor och när de byggdes under medeltiden och stormaktstiden kan man säga att de bildade religiösa centrum. Ett bra exempel är Varnhem som en gång var Västsveriges viktigaste religiösa centrum där de svenska kungarna begravdes, men numera bara är en jättekyrka i ett mindre samhälle.


Gruv-/industricentrum

Detta är typiskt för de så kallade "bruksorterna" som växte upp från mitten av 1700-talet till mitten av 1900-talet. I Sverige finns hundratals orter av den här sorten. Oftast finns det en fabrik kopplad till en naturresurs i samhället. Fabriken behöver arbetskraft så familjer med fabriksarbetare flyttar till fabrikens närhet och sakta växer ett samhälle upp. Den här typen av samhällen är känsliga för förändringar. Om fabriken går omkull står i princip hela samhället utan arbete vilket innebär en katastrof för samhället som i värsta fall avfolkas och försvinner.


Militärt-centrum

I Sverige finns inga direkta militära centrum i nutid. Det närmaste man kan komma är Boden som under det kalla kriget hade fyra olika militärregementen i samma stad. Dessutom var Sveriges starkaste fort, Bodens fästning, placerad insprängd i bergen runt Boden. Under 1800-talet fanns fler, bl.a. kan nämnas Karlsborg i Blekinge som var hemmahamn för den svenska flottan och i princip levde hela staden på de tjänster flottans skepp behövde.


Olika exempel

Uddevalla

Handelscentrum

Uddevalla börjar sin historia som ”Oddevold”, fältet på udden, och fanns troligen på den plats där Volvofabriken ligger idag. Det var troligen en handelsplats eftersom det är en avsats i havet just vid udden vilket tillät rätt stora skepp att angöra vid kanten. Då kunde befolkningen från inlandet lätt följa Bäveån (som var mycket större då) fram till havet. Vid havet såg de sedan marknadsplatsen. Vid 1400-talet flyttades centrum till Bäveåns mynning, vilket låg högre upp längs ån då. Ungefär vid sista bron före havet. Antagligen ville man ge skydd till staden och förhindra att stora skepp kunde komma fram till stadskärnan. Samtidigt blev det lättare att ta ut skatt från de som skulle in till staden då den hamnade på den naturliga N-S vägen längs kusten och skatt kunde tas ut av de som passerade in- och ut ur staden. Dessutom kunde man använda forsen vid nuvarande torget för att driva en kvarn.


Militärt centrum

Under stormaktstiden blev Uddevalla svenskt, och därmed den sista större staden längs kusten före den norska gränsen. Totalt tre större fort, eller skansar som de hette då, byggdes för att skydda både landsvägen genom staden och hamnen. Ett minne från den tiden är ”Skansberget” bakom brandstationen som hade just en skans på toppen. Uddevalla var t.ex. den stad som Karl XII togs till efter att han skjutits i Halden. Det var den närmsta staden på svensk mark och där kunde man kunde stanna upp och balsamera kroppen i trygghet före vidare transport till Stockholm.


Handelscentrum igen

Från 1700-talets sillperiod och framåt blev Uddevalla en stor konkurrent till Göteborg. Det gick nämligen lättare att föra fram timmer och järnmalm från Värmland och Dalsland för vidare transport till främst England från Uddevalla än från Göteborg. Dessutom fanns ”havrebaronerna”, handelsmän som köpte upp havre billigt från bönderna på Västgötaslätten och som sedan sålde havren dyrt till främst de hästdrivna taxidroskorna i London.


Industricentrum

Från 1946 fram till 1984 låg Uddevallavarvet på samma udde som en gång kallades Oddevold. Varvet var hjärtat i staden, det centrum allt kretsade kring. Uddevalla ståtade med ett flertal rederier och att vara matros på fartyg som seglade jorden runt ansågs som en naturlig karriär för uddevallapojkar. På Uddevallavarvet byggdes några av världens största lastfartyg och oljetankers. I och med lågkonjunkturen på slutet av 1970-talet fick varvet mer och mer problem och 1984 gick varvet i konkurs. Arbetslösheten blev enorm i staden. Volvo erbjöds plats i varvsområdet, vilket man också antog med det kravet att E6:an byggdes som en direktlänk och motorväg mellan Uddevalla och Göteborg, något som fick enorma konsekvenser för Ljungskile (se nedan).


Nu?

Från 1990 och framåt är Uddevalla huvudort i kommunen och kan ses som det administrativa centrumet i kommunen. Affärsområdet ”Torp” väster om Uddevalla kan också göra att man kan anse att Uddevallaområdet är ett handelscentrum, men staden överskuggas i det mesta av Göteborg som vuxit fort de senaste årtiondena, något inte Uddevalla gjort.


Ljungskile

Ljungskile är en by som funnits sedan slutet av järnåldern. Det finns spår av bl.a. en skeppssättning inom kyrkogårdens mark som tyder på ändå äldre bebyggare (stenålder-bronsålder). Det som dragit folk till området är de bördiga, låglänta fälten ner mot viken. Vikar kallas ”kilar” i Bohuslän. Ljungskile är alltså ”viken i Ljung”.


Under medeltiden byggdes en stenkyrka i Ljungskile (ruinen finns kvar). Något som är märkligt är att samtliga namn runt Ljungskile är från medeltiden eller nyare tid, trots att man bott på platsen så mycket längre. En teori kan vara att digerdöden gjorde att merparten av befolkningen dog och de överlevande flyttade så att byn en tid låg öde, så de gamla namnen föll i glömska.


1700-talet och framåt domineras Ljungskile av sex ”storgårdar” (Simmersröd, Övre- och Nedre Tjöstelsröd, Skälläckeröd, Hälle och Ljung) av vilka flera finns kvar om än i ombyggt skick. På gårdarnas marker odlade fram mycket mat men behövde ett enklare sätt att sälja dem än att frakta den med kärror till större städer, därför byggdes en ångbåtsbrygga och ett gemensamt ångbåtsmagasin i samband med att ångbåtstrafiken längs kusten började på 1800-talet.


Med ekonomisk hjälp av bl.a. familjen Kullberg, som gjort sig en förmögenhet på stenhuggeri, byggdes en ny kyrka i Ljungskile år 1901 och som används än idag. 1907 invigdes järnvägsstationen och ångbåtstrafiken dog. Istället kom sommargäster ut till kusten med hjälp av järnväg och bussar. Ljungskile blev ett utpräglat sommarsamhälle. Under resten av 1900 talet ökade priserna för strandnära tomter i området dramatiskt vilket har gjort att Ljungskile har en stor del av befolkningen bestående av höginkomsttagare.


1971 upphörde Ljungskile att vara centralort och blev istället en del av Uddevalla kommun. När sedan motorvägen mellan Uddevalla och Göteborg drogs 1991 valde man att fylla ut viken, ”kilen” och dra motorvägen rakt igenom Ljungskile, vilket i praktiken delade upp Ljungskile i två olika byar.


I modern tid är de två största arbetsgivarna i Ljungskile skolor: Ljungskiles folkhögskola och Linnéaskolan. Man skulle därför kunna säga att Ljungskile blivit ett kulturellt centrum i området.


Källor:

STF årsbok 1997 ISN 0348-937X

Ljungskilebyggden 1900 1982; Ljungskiles hembygdsförening 1982

http://bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/1.1349851-motorvagen-genom-ljungskile-fyller-20 (Artikel om E6)


Bildkällor:

Bild på motorväg genom Ljungskile www.bohuslaningen.se/