Åtgärder

Slutet på Jugoslavien - vägen till kriget

Från Skolbok

Version från den 30 januari 2020 kl. 11.59 av Ingemar (Diskussion | bidrag)

Yugoslavia map swedish.svg Josip Broz Tito uniform portrait.jpg

Jugoslavien under Tito, och Broz Tito

Under kalla kriget styrdes Jugoslavien med hård hand av Broz Tito, ordförande i kommunistpartiet och därmed ledare för landet. Genom honom hölls Jugoslavien utanför stora delar av kalla kriget. Valspråket var "Broderskap och enighet" och alla behandlades lika,oavsett religion eller etnicitet. Moskva kunde inte ta kontroll över Jugoslavien vid krigsslutet eftersom Tito och hans kommunistiska trupper redan befriat landet från nazisterna innan ryskt pansar kom fram. Moskva hade inget direkt emot det eftersom Tito var kommunist och därför följde de kommunistiska idealen. Detta ledde i sin tur till att Jugoslavien aldrig var en del av Warszawapakten eller maktspelen mellan USA och Sovjetunionen

Allt var inte frid och fröjd. Inom Jugoslavien finns katoliker i Kroatien, muslimer i Bosnien och ortodoxt kristna i Serbien. Ovanpå det finns olika etniska grupper som: kroater, bosniaker, serber, kosovoalbaner osv. Titos järnhand höll ihop landet, men med Titos död 1980 samtidigt som landet gick in i en lågkonjunktur började landet falla samman


Jugoslaviens delar och styre

Jugoslavien blev en federation redan under Tito. De olika delarna hade egna presidenter men gemensamma intressen, som utrikespolitik och armén leddes av en gemensam president över Jugoslavien. Till detta hade Tito även gett Vojvodina, Montenegro och Kosovo egna presidenter,och nästan samma självbestämmande som t.ex. Kroatien, trots att de tre var regioner inom Serbien.


Slobodan Milošević

Att Jugoslavien föll samman beredde på en enda man, Slobodan Milošević. Han var medlem av kommunistpartiet och Serbiens presidents närmaste man. När Jugoslavien bröts upp till en federation av stater där varje enskild stat hade viss självbestämmanderätt, drömde Milošević om ett enat Jugoslavien, som det var under Tito, styrt av Serbien med honom själv som ledare. Milošević ville aldrig att Jugoslavien skulle splittras, tvärtom. Ändå var det hans handlingar och beslut som bröt isär Jugoslavien till mindre, självständiga nationer.

Kosovo april 1987

Allt började i Kosovo, Jugoslaviens fattigaste region. Skulle Milosevic bli president i Serbien behövde bättre stöd bland väljarna. Milošević skickades till Kosovo för att prata med missnöjda medlemmar av kommunistpartiet. Istället pratade han direkt med kosovoserberna, som ansåg sig illa behandlade av majoriteten, de muslimska kosovoalbanerna. Samtidigt som de inte tyckte att ledarna i Belgrad brydde sig om deras klagomål. Inför ett kvällsmöte lejde han nationalistiska kosovoserber att ställa till problem och kasta sten på deltagarna, som klagade på att polisen, där många var kosovoalbaner slagit dem när muslimer kastat sten. Detta skyllde Milošević på kosovoalbanerna i direktsänd TV. Han sa uttryckligen "Ingen ska få slå er igen" och lovade att han skulle se till att serberna i Kosovo skulle få det mycket bättre i framtiden, om de bara röstade på honom. Kosovo är Serbiens kulturellt viktigaste plats och många serber gillade vad han sa. Kosovoserberna kände sig hörda för första gången och Milošević:s popularitet ökade starkt både i Serbien och bland regionens serbiska nationalister. Men att vända serber mot albaner i Kosovo, bara för att få fler röster, gick tvärt emot Titos önskan om ett enat Jugoslavien. Det var uppenbart för många politiskt insatta att Milošević börjat spela ett väldigt farligt spel.


Partikrisen

Miloševićs handlande i Kosovo ledde till en kris inom Serbiens kommunistparti. Några ville få honom utesluten samtidigt som andra tyckte att det han gjort var bra och ville ha honom som partiordförande och president istället för den sittande presidenten. Milošević vann en förkrossande seger. Det var inte bara en seger för honom, utan nationalister överallt i Serbien såg en stark ledare i honom och han själv började lova att Serbien skulle bli lika mäktigt igen, som det var på 1300-talet. I det ingick att ta bort alla speciella rättigheter landskapen Kosovo och Vojvodina hade fått av Tito som nästa gett dem självbestämmande.


Vojvodina, Montenegro och Kosovo hösten 1988 - våren 1989

För att se till att även Vojvodina gav sitt stöd reste Milošević dit för ett partimöte. I samma anda som nazisterna gjorde på 30-talet bjöd han först frikostigt på mat och dryck innan befolkningen i Vojvodina skulle rösta på vem de ville ha som ledare. Milošević eller den sittande ledaren för Vojvodina. Före valet hade serbiska nationalister bussats från Kosovo för att visa extra stöd för Milošević i folkhavet. Milošević vann valet med lätthet. Efter Vojvodina fortsatte Milošević till Montenegro och blev dess ledare genom en liknande kupp.

I Kosovo gick det inte lika bra eftersom de muslimska kosovoalbanerna var i majoritet, och de ville inte ha Milošević som ledare. Kommunistpartiets medlemmar strejkade och partimedlemmarna, där majoriteten var albaner, slogs inte för ett muslimskt Kosovo, utan ett Kosovo med kommunistiska värderingar där alla människor har samma värde, Tvärt emot kosovoserberna och Milošević.

Genom Miloševićs hjälp busades stora mängder kosovoserber till Belgrad där de demonstrerade till Miloševićs fördel. Han krävde att få tillfällig kontroll över Kosovo för att ordna upp problemen. Ungefär som när Hitler fick igenom sina diktatorlagar före andra världskriget.

Sloveniens president blev orolig när han såg vad Milošević var på väg att få igenom och var rädd för att något liknande skulle kunna drabba Slovenien. Han gick ut i TV och gav sitt stöd till kosovoalbanerna som stod för kommunismens värden. Detta såg serberna som förräderi. Det blev stora demonstrationer utanför parlamentet där folket ropade på "Sloba", att Milošević skulle ta tag i Slovenerna. De beräknas ha varit över en miljon demonstranter. För att lugna folkmassorna gav Jugoslaviens president extra mandat till Milošević att få göra nästan vad han ville i Kosovo, inklusive kontrollen över Jugoslaviens armé i Kosovo.

Redan nästa dag började serbiska pansarvagnar rulla in i Kosovo och ta över kontrollen. Kosovos sittande president fängslades.Allt motstånd mot serberna från kosovoalbanerna krossades. Maj 1989 blev Milošević president över Serbien. Det extra mandatet i Kosovo drogs aldrig tillbaka.


Slovenien

Slovenien är den region i fora Jugoslavien som haft mest kontakt med Väst, genom sn gemensamma gräns med Italien. Landets befolkning är nästan uteslutande katoliker och kulturellt är de mer lika Italienarna än någon folkgrupp inom Jugoslavien.I samband med Sloveniens ställningstagande mot Milošević tog Jugoslaviens försvarsminister chansen att utmana Sloveniens president samtidigt som en stor militärövning pågick inom Sloveniens gränser. Genom att insinuera att ledningen i Slovenien samarbetade med CIA i USA och andra fiender till Jugoslavien. Som motdrag försökte Sloveniens president ändra landets konstitution för att stoppa Serbiens möjlighet att blanda sig i hur landet styrdes, vilket Milošević inte kunde gå med på. Det riskerade att splittra- och inte ena forna Jugoslaviens delar. Milošević försökte göra samma sak i Slovenien som i Vojvodina och bussa kosovoserber till Slovenien för att skapa oroligheter och demonstrationer, men mellan Kosovo och Slovenien ligger Kroatien, och Kroatiens ledare vägrade att släppa igenom kosovoserbiska demonstranter.


Extra kongressen januari 1990, Belgrad

Januari 1990 kallade istället Milošević in en extra kongress i Belgrad för de olika presidenterna, tillika ledarna för ländernas kommunistiska partier, för att avsätta Sloveniens ledning. Problemet för Milošević var att Slovenien var i allians med grannlandet Kroatien, lika stort och mäktigt som Serbien. Under kongressen gick Serbien med sina delstaters nyvalda presidenter hårt åt Sloveniens president. Allt Slovenien ville få fram röstades ner. Slutligen reste sig Sloveniens president och delegater och lämnade kongressen. Det innebar också att de lämnade Jugoslaviens kommunistparti. Brytningen var ett faktum. Ett Jugoslavien utan Slovenien var illa för Milošević men igen katastrof. men när även Kroatiens president och delegater lämnade kongressen insåg alla att ett inbördeskrig kunde vara på väg.


Kroatien rustar

Kontrollen över Jugoslaviens samlade militära styrkor byttes ut mellan de olika delarna med jämna mellanrum. Varje del saknade egen militär, förutom säkerhetsstyrkorna runt presidenten. 1990 var det Serbien som hade kontroll över dem. Kroatien hade inte mycket vapen alls. Däremot sa lagen att Kroatien hade rätt att utrusta polisen med automatvapen i krissituationer.

Efter utträdet ur kommunistpartiet hölls det första demokratiska presidentvalet i Kroatien och den vinnande presidenten blev nationalisten Franjo Tuđman. Nu hade både Serbien och Kroatien nationalistiska ledare. Ett problem var att Kroatien, so är format som ett C, hade en relativt stor grupp serber boende i de yttersta spetsarna av landet. I staden Knin, i landets södra del, avvisade den serbiska majoriteten Tuđman som president. De menade att förra gången Kroatien hade en nationalistisk president samarbetade Kroatien med nazisterna med slakt på serber som följd, och nu tänkte de använda samma emblem igen, det vit-rödrutiga, som även serber i Kroatien i statlig tjänst skulle tvingas bära. Befolkningen i Knin behövde militärt stöd för ett väpnat motstånd, och det fick de från Belgrad och Milošević.

Kroatserberberna satte upp vägspärrar runt Knin, något som gjorde att vägarna mellan Zagreb och kusten skars av. Turistindustrin tappade pengar och dessutom var ett mästerskap på gång i Split, nära Knin. Kroatiens inrikesminister fick i uppdrag att lösa situationen. Helikoptrar lastade med soldater skickades från Zagreb till Knin. När Luftförsvaret upptäckte helikoptrarna gick en order från Belgrad till flygvapnet att skjuta ner dem. Helikoptrarna tvingades återvända. Det var nu uppenbart att rebellerna i Knin hade stöd från Serbiens högsta ledning.

Kroatien insåg att de behövde mer vapen. Framförallt ville de beväpna polisen med automatvapen, vilket de hade rätt till. När de begärde att få ut automatvapen från de serbiska förråden sa ledningen i Serbien nej. Det var en signal att Serbien förberedde en militär attack mot Kroatien. Kroatien vände sig istället till USA för att få köpa vapen. USA vägrade och slutligen köptes två lastbilslaster med Kalasjnikov-maskingevär till Kroatien från Ungern. Vapnen delade ut till polisstationer över hela Kroatien.Lastbilar var för lätta att upptäcka, så efter det skedde vapensmugglingen till Kroatien i vanliga personbilar.



Källor

The Death Of Yugoslavia 1/6 Enter Nationalism - BBC Documentary - https://www.youtube.com/watch?v=vDADy9b2IBM

The Death Of Yugoslavia 2/6 The Road to War - BBC Documentary - https://www.youtube.com/watch?v=YcZvQxoTzdQ


Bildkällor

Alla bilder är från Wikimedia Commons.



Åter till kapitel om tiden 1945-