Åtgärder

Sedimentära bergarter

Från Skolbok

Version från den 6 maj 2018 kl. 07.29 av Ingemar (Diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Sandsten

sandsten sandstensstaty

Sandsten ser ut som sand, men är hårdare. Det är en mjuk sten som man lätt kan hugga ut fresker och statyer ur.
Däremot är det svårt att hugga ut fina detaljer ur så mjukt material.

Sandsten har bildats i den kustnära zonen. Området närmast land. Sandsten har bildats av sand och sand kan ha många olika färger. Därför har sandsten också olika färger. Fotavtryck, märken av vågor och fossil av utdöda djur och växter kan hittas i sandstenen. Sandsten är en vanlig sedimentär bergart och kan hittas nästan överallt på jorden.

Sandsten är en mjuk och formbar sten. Därför har den använts till husbyggen förr. Liksom den använts som råmaterial till statyer, fresker och olika husutsmyckningar. Numera används sandsten främst till fasader till hus gjorda i annat material som tegel. Dess mjukhet gör att den bryts ner fort och dagens husbyggare använder hellre hårdare bergarter. Förr tillverkades ofta slipstenar, kvarnstenar och liknande i sandsten.


Lerskiffer

Lerskiffer skiffertak

Lerskiffer är från början havsbotten av lera

Lerskiffer har inte bildats nära land, till skillnad från sandsten. Leran består av finare partiklar som har drivit längre ut i havet. Havslera är vanligtvis mörkgrå och det är också lerskiffer. Skiffer består av lager. De ligger som tjocka blad i en bok i stenen. Ibland finns fossil av växter och djur inbäddade mellan lagren i skifferklipporna. Lagren går att bända isär och har t.ex. använts som plattor i trädgårdar eller istället för taktegel.


Gråvacka

Gråvacka migmatit

Gråvacka i närbild och gråvacka som smälts om i jordens inre. Lagren syns ändå tydligt trots det (högra bilden).

Precis som lerskiffer är Gråvacka en sten som från början varit havsbotten. Skillnaden mot lerskiffer är att gråvackan bildats nere i en djuphavsgrav. Dit har inte lika mycket slam kommit och därför finns inte samma skiktning i olika lager som i lerskiffer. Det finns mycket gråvacka i Sverige: Skelleftefältet, Ragundamassivet i Ångermanland och Stora Le-Marstrands-formationen är alla rester av djuphavsgravar där gråvackan sedan nötts fram under årmiljonerna.


Kalksten

kalksten Detalj av kalksten

Ortoceratitkalksten. "Strutarna" är skal från en sorts bläckfiskar, numera utdöda. - Detalj på Källunge kyrka på Gotland, av kalksten

Om det dött växter och djur med skal och höljen som innehåller kisel, som koraller och kiselalger, kommer drivorna av kiselrester på havsbottnen till slut att tryckas ihop till kalksten. En sorts kalksten är ortoceratitkalksten som är vanlig i trappor i äldre byggnader. Kalksten innehåller ofta olika fossil.

Kalksten är en ganska mjuk bergart. Förr byggde man kyrkor och stora byggnader av ljus kalksten, eftersom det gick enkelt att hugga ur utsmyckningar ur kalkstenen. Numera bygger man inte gärna byggnader av kalksten, just för att den är så mjuk. Istället används den till husfasader, trädgårdsplattor osv. Mycket kalksten mals ner och är råvara till cement.


Källor

Physical Geography, Tom L. McKnight 6th ed. 1999, ISBN 0-13-950445-1

http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/geologi/bergarterochmalmer/sedimentarabergarter.1603.html

Sveriges berggrund, broschyr från SGU 2017


Bildkällor

Alla bilder är från Wikimedia Commons.



Åter till geografibokens register