Åtgärder

Skillnad mellan versioner av "Samerna, religionen"

Från Skolbok

m
m
(3 mellanliggande versioner av samma användare visas inte)
Rad 7: Rad 7:
  
 
== Den besjälade naturen ==
 
== Den besjälade naturen ==
[[Image:1724_fr._Religious_Ceremonies_of_the_World_by_Picart,_Nordic_Sami_people.jpg|thumb|left|alt=Offrande samer.| ''Offrande samer.'']]  
+
 
 +
[[Image:1724_fr._Religious_Ceremonies_of_the_World_by_Picart,_Nordic_Sami_people.jpg|400px|alt=Offrande samer.| ''Offrande samer.'']]  
 +
 
 +
''Offrande samer''
 +
 
 
Samerna hade en ”animistisk” uppfattning om naturen och levde i ett nära förhållande till den. Det betyder att man trodde att allting, tom. stenar, hade en själ, ja hela naturen upplevdes som om den hade starka krafter och andemakter. Andarna som levde i naturen trodde man var varelser som liknade människor och djur. De bodde i allting i naturen och de kunde vara både goda och skrämmande. Samerna trodde på deras magiska förmågor och försökte få del av deras kraft. De bad dem om hjälp vid olika situationer i livet och  försökte få dem snälla eller få dem att ändra sig genom att ge dem olika offer. När man respekterade dessa makter respekterade man också den natur de representerade.
 
Samerna hade en ”animistisk” uppfattning om naturen och levde i ett nära förhållande till den. Det betyder att man trodde att allting, tom. stenar, hade en själ, ja hela naturen upplevdes som om den hade starka krafter och andemakter. Andarna som levde i naturen trodde man var varelser som liknade människor och djur. De bodde i allting i naturen och de kunde vara både goda och skrämmande. Samerna trodde på deras magiska förmågor och försökte få del av deras kraft. De bad dem om hjälp vid olika situationer i livet och  försökte få dem snälla eller få dem att ändra sig genom att ge dem olika offer. När man respekterade dessa makter respekterade man också den natur de representerade.
  
Rad 24: Rad 28:
  
 
== Trolltrumman (ceremonitrumman) ==
 
== Trolltrumman (ceremonitrumman) ==
[[Image:Rune_drum_S%C3%A1pmi_MEK.jpg|thumb|right|alt=Trolltrumma.| ''Trolltrumma.'']]  
+
 
 +
[[Image:Rune_drum_S%C3%A1pmi_MEK.jpg|300px|alt=Trolltrumma.| ''Trolltrumma.'']]  
 +
 
 
Trolltrumman var inte bara något som nåjden ägde, det fanns en trolltrumma i varje familj som familjens ledare använde sig av för att spå med. De flesta trolltrummorna har blivit förstörda, det finns bara drygt 70 kvar i olika museer. Samerna själva kallade inte trummorna för trolltrummor utan det namnet fick trummorna av kristna missionärer.
 
Trolltrumman var inte bara något som nåjden ägde, det fanns en trolltrumma i varje familj som familjens ledare använde sig av för att spå med. De flesta trolltrummorna har blivit förstörda, det finns bara drygt 70 kvar i olika museer. Samerna själva kallade inte trummorna för trolltrummor utan det namnet fick trummorna av kristna missionärer.
  
Rad 33: Rad 39:
  
 
== Offerplatserna ==
 
== Offerplatserna ==
[[Image:Stabben_siedi_balsfjord.JPG|thumb|left|alt=Seite.| ''Seite i Balsfjord.'']]  
+
[[Image:Stabben_siedi_balsfjord.JPG|400px|alt=Seite.| ''Seite i Balsfjord.'']]  
 +
 
 
En del offerplatser användes av alla i en hel by. Andra offerplatser låg längs de vägar där man gick med renarna mellan sommar- och vinterbete. Där offrade alla som arbetade med renarna. Dessutom kunde det finnas offerplatser vid sjöar och älvar där de som fiskade offrade. Offerplatserna ansågs som heliga och var ofta en naturligt vacker eller dramatisk plats som en bergstopp eller ett vattenfall. Ibland fanns det en ”seite” på offerplatsen. Det var en speciellt märkligt formad sten, stock eller liknande som man tyckte att det bodde en ande i.
 
En del offerplatser användes av alla i en hel by. Andra offerplatser låg längs de vägar där man gick med renarna mellan sommar- och vinterbete. Där offrade alla som arbetade med renarna. Dessutom kunde det finnas offerplatser vid sjöar och älvar där de som fiskade offrade. Offerplatserna ansågs som heliga och var ofta en naturligt vacker eller dramatisk plats som en bergstopp eller ett vattenfall. Ibland fanns det en ”seite” på offerplatsen. Det var en speciellt märkligt formad sten, stock eller liknande som man tyckte att det bodde en ande i.
 +
  
 
== Samernas gudavärld ==
 
== Samernas gudavärld ==
Rad 42: Rad 50:
 
''Jojk till solens ära''
 
''Jojk till solens ära''
 
<youtube>https://www.youtube.com/watch?v=_FzEpXNOjCY</youtube>
 
<youtube>https://www.youtube.com/watch?v=_FzEpXNOjCY</youtube>
 +
  
 
== Himmelska gudar och andar ==
 
== Himmelska gudar och andar ==

Versionen från 5 april 2020 kl. 17.37

Passar mellanstadiet


När vi talar om samernas religion menar vi den religion som samerna hade innan de började att tro på kristendomen. I dagens värld tror inga samer på de gamla gudarna längre. Tyvärr har det sätt som svenska härskare använt för att få samerna att sluta tro på de gamla gudarna varit ganska våldsamt och det finns ganska litet kunskap kvar om hur religionen egentligen fungerade för den ”vanlige” samen förr. Nåjden har inte försvunnit helt ur samernas kultur men numera är en ”nåjd” en person som är litet klurigare och kan mer än andra.


Den besjälade naturen

Offrande samer.

Offrande samer

Samerna hade en ”animistisk” uppfattning om naturen och levde i ett nära förhållande till den. Det betyder att man trodde att allting, tom. stenar, hade en själ, ja hela naturen upplevdes som om den hade starka krafter och andemakter. Andarna som levde i naturen trodde man var varelser som liknade människor och djur. De bodde i allting i naturen och de kunde vara både goda och skrämmande. Samerna trodde på deras magiska förmågor och försökte få del av deras kraft. De bad dem om hjälp vid olika situationer i livet och försökte få dem snälla eller få dem att ändra sig genom att ge dem olika offer. När man respekterade dessa makter respekterade man också den natur de representerade.

Nåjden (noajdde)

Den samiska prästen, eller schamanen, kallades för ”nåjden”. Det var ofta en man men det förekom även kvinnliga nåjder. Det var han som hade kontakt med gudarna och det var därför honom som de andra samerna talade med om de behövde hjälp med någonting som handlade om gudarna. Han hade dessutom utsetts av andarna och hans viktigaste uppgift var att upprätthålla kontakten med de andliga världarna, särskilt de avlidnas värld. Till honom vände sig människorna vid kriser av olika slag som svält eller sjukdomar. Ett sätt för nåjden att komma i kontakt med gudar och andar var att slå på sin ”trolltrumma”, en liten trumma med olika symboler ritade på skinnet. Trolltrumman kunde ha två olika funktioner Endera kunde en magisk sak fås att röra sig över trumskinnet när nåjden slog på trumman och det sätt som den kom i kontakt med symbolerna på skinnet avslöjade framtiden för nåjden. Eller så kunde nåjden slå på trumman tills han hamnade i trance. Då trodde man att nåjdens själ lämnade hans kropp och själen kunde flyga iväg till gudarnas värld där nåjden kunde få svar på sina frågor. Om det gällde att bota en sjuk människa måste nåjdens själ färdas till underjorden och hitta den sjuka människans själ för att ta med den tillbaka hem för att den sjuke skulle bli frisk. När själen återvände till kroppen vaknade nåjden upp ur sin trance och kunde hjälpa de andra samerna genom de upplysningar hans själ skaffat nåjden. Nåjden var dessutom byns läkare och den som utförde offren till gudarna.


En historia om en nåjd

Det berättas om en häradshövding som skulle infinna sig vid tinget. När han inte var där vid öppnandet bad man en nåjd att ta reda på varför. Nåjden hade ingen trumma med sig så han var inte så pigg på det hela men lät sig övertalas sedan man skaffat fram en trumma och lovat att han fick vara helt ensam. Nåjden gick in i ett rum och stängde dörren men några nyfikna barn kunde inte hålla sig utan klättrade upp på taket och kikade in genom ett hål. Där fick de se hur nåjden slog på trumman. Efter ett tag sträckte han ut sig på golvet och låg alldeles stilla. Efter en stund reste han sig helt svettig, som att han arbetat hårt. Och nu kunde han förklara varför häradshövdingen inte kommit: han hade kört vilse, vält ner i en snödriva och fastnat men om tre timmar skulle han vara här. Mycket riktigt kom häradshövdingen inkörande efter tre timmar och kunde berätta att han kört vilse och fastnat i en driva. Som tur var kom det en ovanligt stark gammal same förbi och hjälpte honom loss. Och precis som han sagt det fick han syn på nåjden och utbrast ”Är du här nu, du som hjälpte mig loss ur drivan för flera timmar sedan!” (från http://www.samer.se/1210 )

Nåjd som slår på sin trolltrumma.

Trolltrumman (ceremonitrumman)

Trolltrumma.

Trolltrumman var inte bara något som nåjden ägde, det fanns en trolltrumma i varje familj som familjens ledare använde sig av för att spå med. De flesta trolltrummorna har blivit förstörda, det finns bara drygt 70 kvar i olika museer. Samerna själva kallade inte trummorna för trolltrummor utan det namnet fick trummorna av kristna missionärer.

Offrandet

Samerna var ”nomader” dvs. ett folk som inte bodde på samma ställe någon längre tid utan flyttade med sina renar. Därför offrade man till gudarna för att få hjälp med saker som var typiska för deras samhälle: att en födsel skulle gå bra, att man skulle ha jaktlycka, att någon sjuk skulle bli frisk osv. Man offrade djur, främst renar, men även andra djur, fåglar, fiskar och ibland husdjur från de nordiska grannarna. På varje plats där kåtan restes, restes också en offerbänk och i eldstaden offrades mat och dryck till kåtans gudinnor.


Offerplatserna

Seite.

En del offerplatser användes av alla i en hel by. Andra offerplatser låg längs de vägar där man gick med renarna mellan sommar- och vinterbete. Där offrade alla som arbetade med renarna. Dessutom kunde det finnas offerplatser vid sjöar och älvar där de som fiskade offrade. Offerplatserna ansågs som heliga och var ofta en naturligt vacker eller dramatisk plats som en bergstopp eller ett vattenfall. Ibland fanns det en ”seite” på offerplatsen. Det var en speciellt märkligt formad sten, stock eller liknande som man tyckte att det bodde en ande i.


Samernas gudavärld

Samerna trodde att gudavärlden var uppdelad i tre delar. Längst upp var den himmelska. I mitten var den jordiska där vi lever och under oss fanns en underjordiska, där vistades de döda. Det bodde gudar i samtliga tre världar, men i den himmelska bodde de mäktigaste.

Jojk till solens ära


Himmelska gudar och andar

Rádienáhttje (Raiden-Attje, Jubmel, Ibmel eller Vearalden Olmmai)

Han var himmelens gud och härskade över kosmos, och till hans ära reste man varje år en offerpåle, som symboliserade världspelaren som gick från jorden upp till polstjärnan och bar upp himlavalvet. Han var gift med Radien-akka. Med henne hade han sonen Radien-pardne som fick kraft av sin far att skapa allt nytt liv på jorden. Han sände på sin fars befallning barnasjälarna till akkorna, "födelsegummorna".


Máttaráhkká (Maderakka) och hennes döttrar

Hon var modergudinnan och bodde i hemmet med sina tre döttrar: Sáráhkká, Uksáhkká och Juoksáhkká. De levde tillsammans med människorna inne i kåtan, under golvet. Máttaráhkká såg till så att kvinnorna fick barn och hennes tre döttrar såg till så att inget ont hände barnen och mamman. Sáráhkká var främst de havande kvinnornas gudinna. Både män och kvinnor offrade till henne. Samerna hade henne “alltid på tungan och i hjärtat”. För männen var hon viktig eftersom det var hon som också såg till att födseln gick bra för renarna. Uksáhkká (eller uksakka, dörrgumman) var den gudinna som tog emot barnet när det kom till världen. Hon bodde under dörren in till kåtan. Juoksáhkká (eller Juksakka, båggumman)var den gudinna som förvandlade en flicka till en pojke inuti mamman, eftersom samerna trodde att alla barn var flickor när de skapaes.

Rananeita

Hon var vårens flicka och vårens kraft, och dotter till Rádienáhttje och Radien-akkas. Hon var fruktbarheten och när våren grönskade föreställde man sig att Rananeita var där och hjälpte träden och marken att grönska igen efter den mörka vintern.


Biejvve eller Beaivi

Hon var solgudinnan som gav allting liv, ljus, värme och växtlighet. Hon var fruktbarhetsgudinnan som gjorde att världen levde upp igen efter den långa, mörka vintern. Man offrade oftast en vit vaja (honren) för att försäkra sig om att solen skulle återvända efter den långa perioden av vintermörker när solen inte steg över horisonten. Björkkvistar användes också som offer till solens ande. Tre björkkvistar flätades samman uppifrån till mitten där ett band knöts. Sedan målade man över de flätade grenarna med blod från en ren. En björkkvist böjdes och formades till liten ring och lades ned på offerplatsen. Ringen symboliserade både solen och fruktbarhet. I ringen placerades små bitar av lunga, hjärta, tunga och nos från offerdjuret. Sedan placerades den flätade björkkvisten som man målat med blod ovanpå detta.


Mánno (månen)

Hon var en gudinna som dyrkades vid nymåne och speciellt kring jultid. Då fick man inte bullra eller föra oväsen.


Horagalles eller Dierpmis

Thor_or_Thoragales_Sami_Rune_drum_Norway.jpg

Han var åskguden. Han var mäktig och med sin pilbåge, regnbågen, jagade han bort troll och andra onda ting. Han gav regn och liv när marken var torr. Han var också nåjdens beskyddare när nåjdens själ färdades mellan världarna.

Bieggolmai (vindmannen)

Vindmannen skyfflar in och ut vindar ur en håla långt uppe i fjällen, så han avbildas oftast med en spade i händerna. Han var vädrets kraft och hade inte bara makt över vinden utan även över regnet och snön.


Jordiska gudar och andar

Liejbbeålmáj (blod- eller almannen)

Han var jaktens gud och han härskade över de vilda djuren. Om man vile ha bra jaktlycka offrade man till honom. Det var han som gjorde alträdets sav röd som blod. Den blodröda saven användes när nåjden målade symboler på sin trumma.


Tjáhtjeålmåj (vattenmannen)

Var vattnets gud och om man ville ha bra fiskelycka var det till honom man offrade.


Saivaneita

Hon var sjöjungfrun i de heliga Saivasjöarna och kunde vara både farlig och lockande. Hon drog gärna manfolk till sig.


Väraldenolmai

Han var världens man även om han också bodde i luften. Han var växtlighetens och fruktbarhetens kraft. Till honom offrades rentjurens könsdelar när man önskade lycka och många kalvar.


Jisenolmai

Han var rimfrostmannen som bodde i norrskenet och klädde allt i vitt. Han fick sjöarna att frysa till is och skapade skare på snön.


Lodisjädne

Hon var fågelgumman och den som man offrade till om man ville ha bra jaktlycka på fåglar.


Barboakke

Hon var den som skyddade flyttfåglarna. Det var hon som talade med tranorna när de kom på våren för att få reda på hur många flyttfåglar som överlevt resan.


Björnen

Björnen var Rádienáhttjes hund på jorden. Han var helig och innan man fick jaga den krävdes det av nåjden att han utförde en mängd ceremonier. Björnen kallades inte vid sitt namn utan man hittade på andra namn för den eftersom man trodde att björnen skulle bli arg om man kallade den för björn. Eftersom man också trodde att björnen var stark som 12 människor, kunde se och höra allt och var lika klok som en människa, ville man inte gärna reta honom. Då var det bättre att kalla honom t.ex. bergsgubben eller den heliga mannen istället


De underjordiska gudarna

Jábbmeáhkko

Hon var underjordens gudinna och dödens kvinna. Hon var den goda andemakten i det lyckliga dödsriket Saivo. Hon bestämde de dödas öde och om man offrade till henne kunde man få ett längre liv på jorden.


Rota

Rota var en farlig ande som kom med sjukdom och död och tog de döda med sig till det dystra dödsriket Rota aimo. De människor som inte hade behandlat andarna med respekt kom till detta dödsrike. En av nåjdens uppgifter var att binda Rota när han sluppit lös. Endast en häst dög som offer till Rota när han härjade som värst. På den kunde man få honom att rida bort. Det var inte lätt att få tag i en häst eftersom samerna inte själva höll hästar. Till Rota kunde man också skänka ett djuroffer som bestod av små askar gjorda av bark som fylldes med fisk, renost eller renmjölk. Dessa hängdes upp i träden runt kåtan för att skydda kvinnorna mot hans närmanden.


Efter döden

Livet tycks dock inte försvunnit fullständigt vid dödsögonblicket enligt samerna uppfattning. Det var möjligt att återvända till livet så länge skelettet fanns kvar. Offerdjur som björnar placerades därför med skelettets ben i naturlig ordning. Man trodde att gudarna kunde “låta kött ånyo växa på benen”. Även om en död inte blev levande igen trodde man att man hade förfädernas andar runtomkring sig. Andarna kunde vara elaka, men de kunde också vara snälla och komma med råd till de levande släktingarna.


Källor

http://www.sarakka.com/pages/TextSarakka.html

http://user.tninet.se/~acg988i/samernasreligion.htm

http://www.fjallen.nu/sapmi/religion.htm

http://www.samer.se/servlet/GetDoc?meta_id=1139

http://www.samer.se/1210

http://www.starsandherbs.se/ekosofi/samers%20natursyn.htm#4.3 Den samiska andevärlden

Jojk från youtube

Bild på nåjd med trumma: 1.bp.blogspot.com/-gsAsUudrmGU/U8eaqdF7txI/AAAAAAAAB9o/zN_ls9bOYEQ/s1600/1schefferus04d.jpg

Samtliga övriga bilder från wikimedia commons.