Rom, författarna i korthet

Antikens Rom var ingen bra tid för litteraturens utveckling. Trots att romarrikets imperium varade i flera hundra år, är mängden kända böcker och författare från Rom magert, och ytterst få kvinnor märks i den lilla mängd material som finns. En fördel med de romerska författarna är att de skrev på latin. Ett språk som fortfarande var obligatoriskt att lära sig på vissa gymnasieprogram i Sverige ända fram till 1968, trots att inget land längre har det som officiellt språk. Det gör att många människor kunnat läsa berättelserna på originalspråket trots att de skrevs för nästan 2000 år sedan.

Tre av de mest kända författarna och poeterna var: Vergilius, Ovidius och Horatius.

Vergilius

Vergilius levde 70–19 fvt. under den tid Augustus var kejsare i Rom. Han skrev flera diktverk om bland annat herdar och jordbruk, men han tog också starkt intryck av de grekiska berättelserna Iliaden och Odyssén. Hans mest kända verk är därför Aeneiden, som är tolv böcker, eller dikter, långt. Det är en tidig variant av fan fiction där Vergilius tar en obetydlig bifigur ur ett känt verk, Iliaden i det här fallet, och sätter in den som huvudperson i ett eget verk.

Dido bränner sig till döds

Aeneiden handlar om hur den trojanska fursten Aeneas flyr med fartyg från det brinnande Troja tillsammans med sina närmaste släktingar och trogna tjänare, bara för att seglar vilse, precis som Odysseus gjorde. Till skillnad från Odysseus hamnar Aeneas i Karthago där han gifter sig med Dido, deras drottning, som svurit att aldrig gifta sig men som inte kan säga nej till den vackra ädlingen. Han sviker henne genom att smita iväg som en tjuv om natten, uppmanad av gudarna att hålla sig till sitt uppdrag att skapa ett eget rike, och i sin förtvivlan tar Dido livet av sig genom att bränna sig levande på ett bål, något som sedan blev orsaken till fientligheterna mellan Rom och Karthago under tiden Rom var en republik, enligt Vergilius. Därefter reser Aeneas norrut och hamnar i nuvarande Italien. Där besöker Aeneas dödsriket. Sedan slåss han och hans män i flera strider mot olika kungar, de blir förfäder till Romulus och Remus som grundar Rom och hela berättelsen mynnar slutligen ut i profetior kring den sittande kejsaren Augustus, för att visa kejsarens storhet. Om någon skulle få för sig att kritisera kejsarens rätt till tronen.

Aeneiden är politisk. Den bekostades delvis av kejsares och hade som främsta uppgift att fungera som propaganda för kejsaren. På samma vis som många härskare gjort efter Vergilius. Vår egen Gustav Vasa hade t.ex. krönikören Peder Svart som skrev påhittade krönikor om kungens resor i Dalarna för att få kungen att verka mycket bättre än han egentligen var.

Bland annat skrev han om det romerska folket:

Andra (d. v. s. grekerna) må forma brons mer konstfullt och låta den andas,
fånga ett levande ansiktes drag i marmor, och bättre
hävda vid domstol sin sak, med ritstav teckna planeters
banor, och förutspå när stjärnor stiger ur havet;
din lott, romare, är att styra de övriga folken,
upprätta fred – det skall bli din konst – och skonsamt behandla
slagna som söker skydd, men nedslå alla som trotsar

(Sjätte sången, vers 847-853, Ingvar Björkesons översättning)

Vergilius låg för döden innan böckerna var helt färdigskrivna och krävde då att de skulle brännas efter hans död. Något hans tjänare inte vågade utan att först fråga kejsaren om lov. Augustus vägrade, naturligtvis, att bränna böckerna och därför finns de kvar än idag.

Aeneiden har inspirerat in i vår tid. Henry Purcell. skrev en opera om Aeneas och Dido på 1700-talet. Författaren Ursula K. Le Guin har skrivit en mycket intressant roman, "Lavinia" som utkom 2008, där Aeneas hustru är huvudpersonen.

Aeneiden finns att läsa på latin här: https://la.wikisource.org/wiki/Aeneis

Källor

https://litteraturhistorien.se/romersk-dikt-och-prosa.html

https://litteraturhistorien.se/vergilius.html

https://sv.wikipedia.org/wiki/Aeneiden

https://www.sol.lu.se/latin/smorgasbord/vergilius/

Bildkällor

Alla bilder är från Wikimedia Commons