Åtgärder

Polyteism och monoteism

Från Skolbok

Version från den 19 september 2020 kl. 09.08 av Ingemar (Diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Polyteism och monoteism är finare ord för när någon tror på många gudar (poly-) eller när någon tror på en enda gud (mono-). Långt tillbaka verkar människor ha tro...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Polyteism och monoteism är finare ord för när någon tror på många gudar (poly-) eller när någon tror på en enda gud (mono-).

Långt tillbaka verkar människor ha trot på andar och djurgudar som är lika mycket olika andeväsen som de är gudomliga. Man kan säga att de var polyteister, fast det gär lika bra att säga att de inte trodde på gudar alls. Vi vet helt enkelt för lite.


Polyteism

I samband med att olika nomadfolk, vi kallar demindoeuropéer, spred sig från slätterna norr om Svarta havet till resten av Europa, Mellanöstern och en bra bit in i Asien i slutet av stenåldern sprider de också sin polyteistiska tro. Det är därför forntida folk hade en polyteistisk tro och hade ungefär samma uppsättning gudar och gudinnor, oavsett om det var vikingar i Norden, sumerer i Mesopotamien eller arier i pakistan. Nmanen ändrads, men attribut och förmågor var relativt lika. Som guden Tor som vikingarna trodde på, åskguden Perun som dyrkades bland de slaviska folken i Östeuropa, åskguden Indra som dyrkades i Indien och Pakistan och åskguden Hadad som dyrkades av sumererna i Mesopotamien. Senare kom åskguden Zeus i Grekland och Jupiter i Rom.

Polyteism utvecklades i andra delar av världen, utan kontakt med indoeuropéerna. Till exempel bland aztekerna i Mellanamerika, inkafolket i Peru och bland polynesierna i Stilla havet.


Monoteism

Tron på en enda mäktig gud beskrevs första gången i Egypten under farao Akhenaton (ca 1300 år f.v.t), som införde tron på solguden Aton mot folkets vilja. När farao sedan dog återgick folket i Egypten till sin polyteistiska tro som de var vana vid..

Israelerna hade en tro på en enda gud, Jehova eller Jahve. Den tron fördes sedan över till kristendom, och efter det till Islam. När israelerna egentligen började tro på denna enda gud är osäkert, men de nedskrivna berättelserna i judarnas Torah, som sedan blev del av Gamla testamentet i Bibeln, är ungefär från 1200 f.v.t. Mycket av judarnas texter sammanställdes under "den babyloniska fångenskapen" ungefär 400 f.v.t och då blandades en hel del babyloniska texter in i de judiska heliga skrifterna, som legenderna om Edens lustgård och Noaks ark.


Hinduismen

Hinduismen är ett särfall, eftersom den har extremt många gudar och gudinnor, samtidigt som religionsutövarna tydligt påpekar att det egentligen bara finns en enda gud; Brahman. Alla andra gudar är bara olika aspekter av Brahman.