Skillnad mellan versioner av "Polyteism och monoteism"

Nuvarande version från 19 september 2020 kl. 10.17

Polyteism och monoteism är finare ord för när någon tror på många gudar (poly-) eller när någon tror på en enda gud (mono-).

• Poyteism = det finns många olika gudar och gudinnor
• Monoteism = det finns bara en enda gud eller gudinna

Jägarstenåldern

Djur-människa, troligen shaman, följer djur på grottmålning från jägarstenåldern

Långt tillbaka, under jägarstenåldern, verkar människor ha trott på andar och djurgudar som är lika mycket olika andeväsen som de är gudomliga. Man kan säga att de var polyteister, fast det går lika bra att säga att de inte trodde på gudar alls. Vi vet helt enkelt för lite.

Polyteism, bondestenålder och bronsålder

Indoeuropéernas spridning

I samband med att olika nomadfolk, vi kallar dem indoeuropéer, spred sig från slätterna norr om Svarta havet till resten av Europa, Mellanöstern och en bra bit in i Asien i slutet av stenåldern spred de också sin polyteistiska tro. Det är därför många forntida folk både hade en polyteistisk tro och hade ungefär samma uppsättning gudar och gudinnor, oavsett om det var vikingar i Norden, sumerer i Mesopotamien eller arier i Indien och Pakistan. Namnen på gudarna och gudinnorna ändrades, men attribut och förmågor var relativt lika. Som till exempel åskguden Tor som vikingarna trodde på, åskguden Perun som dyrkades bland de slaviska folken i Östeuropa, åskguden Indra som dyrkades i Indien och Pakistan och åskguden Hadad som dyrkades av sumererna i Mesopotamien. Senare kom åskguden Zeus i Grekland och åskguden Jupiter i Rom, som även de hade drag av de ursprungliga åskgudarna.

Polyteism fanns troligen på en del platser redan innan indoeuropéerna kom. I vikingasagorna omnämns att när asarna kom till Norden fanns redan vanerna där. Ett krig mellan dem uppstod och asarna, troligen indoeuropéerna, segrade. Endast tre av vanernas gudar överlevde: havsguden Njord och hans båda barn Frej och Freja. De flyttade in till asarna och blev havs- och fruktbarhetsgudar hos dem.

Polyteism har även uppstått i andra delar av världen, utan kontakt med indoeuropéerna. Till exempel bland aztekerna i Mellanamerika, inkafolket i Peru och bland polynesierna i Stilla havet.

Monoteism, bronsålder och järnålder

Akhenaton och drottning Nefertiti, en av få stenplattor med dem avbildade som överlevde folkets förstörelse

Tron på en enda mäktig gud beskrevs första gången i Egypten under farao Akhenaton (ca 1300 år f.v.t), som införde tron på solguden Aton mot folkets vilja. När farao sedan dog återgick folket i Egypten till sin polyteistiska tro som de var vana vid..

Israelerna hade en tro på en enda gud, Jehova eller Jahve. Den tron fördes sedan över till kristendom, och efter det till Islam. När israelerna egentligen började tro på denna enda gud är osäkert, men de nedskrivna berättelserna i judarnas Torah, som sedan blev del av Gamla testamentet i Bibeln, är ungefär från 1200 f.v.t. Mycket av judarnas texter sammanställdes under "den babyloniska fångenskapen" ungefär 400 f.v.t och då blandades en hel del babyloniska texter in i de judiska heliga skrifterna, som legenderna om Edens lustgård och Noaks ark.

Hinduismen och buddismen

Hinduismen är ett särfall, eftersom den har extremt många gudar och gudinnor, samtidigt som religionsutövarna tydligt påpekar att det egentligen bara finns en enda gud; Brahman. Alla andra gudar är bara olika aspekter av Brahman. Buddismen, som kommer ur hinduismen, är lika unikt på sitt vis genom att buddisterna inte tror på några gudar. Man kan tro på dem, om det underlättar tron på Buddas lära, men egentligen finns de inte, enligt troende buddister..

Indra, ariernas åskgud

Källor

Alla bilder från Wikimedia Commons.