Plattektonik
Från Skolbok
Sidan är under ombyggnad, förhoppningsvis kommer den att återfå sitt tidigare utseende snart. - Ingemar, admin
Karta över jordens största plattor
Jordskorpan är uppdelad i sju stora plattor och ett tiotal mindre. Dom här plattorna rör sig i förhållande till varandra med några centimeter om året. Det låter inte mycket men på några miljarder år försvinner hela plattor och nya uppstår. Orsaken till att plattorna rör sig tror man beror på strömmar i jordens mantel och strömmarna tror man beror på att radioaktivitet i jordens inre smälter berget. Mer lättsmälta stenar flyter ovanpå mer svårsmälta och på det viset bildas strömmar inuti den smälta stenen. Den här rörelsen av kontinenter och världsdelar kallas kontinentaldriften.
Innehåll
Vad trodde man förr?
Ända sedan 1600-talet, när man först började rita kartor över Afrikas och Sydamerikas kuster, kände man till att de två världsdelarna passade in i varandra. Man talade om "det skrumpna äpplet" som en teori. Tänk dig att du har ett äpple och låter det torka. Då bildas djupa fåror i ytan. Likadant var det med jorden, den hade skrumpnat på de drygt 6000 år man trodde det gått sedan gud skapade världen. En fåra gick mellan Afrika och Sydamerika och den råkade vara jämnbred som ett dike. Den skrumpna ytan förklarade också alla olika sjöar och hav som bildats genom att fårorna i jordytan fyllts med regnvatten.
Ett torrt gammalt äpple
Nu fanns det forskare som inte riktigt trodde på den teorin. varför skulle bägge kanterna bli likadana? Istället trodde man att framför allt Afrika och Sydamerika suttit ihop, men man kunde inte bevisa det eller förklarar varför de inte satt ihop längre.
Bild från 1800-talet där en forskare förklarar kontinentaldriften.
Vem kom på kontinentaldriften?
Alfred Wegener
Den som först kom med en teori kring kontinentaldriften var en tysk som hette Alfred Wegener. Han fick idén när han funderade över hur väl Sydamerika och Afrika verkade passa samman, som två pusselbitar. Som extra bevis tog han fram fossil och bergsformationer från olika världsdelar som passade överens som om de hade suttit ihop. Problemet var att Wegener förklarade att kontinenterna rörde sig, men han kunde inte förklarar hur. De forskare som levde samtidigt som Wegener trodde inte på honom utan det skulle ta ändå fram till Marie Tharps arbeten på 1960-talet innan Wegeners teorier faktiskt kunde bevisas.
Hur kunde det bevisas?
Marie Tharp och en av hennes första kartor över hur världsdelar rör sig geńom oceanbottenspridning. Hon var konstnärlig och ritade de första kartorna för hand
Tack vare forskaren Marie Tharp i USA kunde Alfred Wegeners kontinentaldriftsteori bevisas. Hon analyserade magnetfält på Atlantens botten på 1960-talet. Havsbottnen innehåller magnetiskt material. Eftersom den magnetiska nordpolen dit kompassnålen pekar, finns vid nordpolen vissa perioder av jordens historia men vid sydpolen under andra perioder kunde hon utnyttja det genom att avgöra åt vilket håll de magnetiska kornen i stenarna pekade för länge sedan när stenen var flytande. Hon såg då att havsbottnen på ena sidan av Atlantens mitt var en spegelbild av den andra sidan och på det viset kunde hon bevisa att Europa och Afrika pressades bort från Nord- och Sydamerika genom en process som kallas oceanbottenspridning.
Atlantens botten, ena sidan är en spegelbild av den andra
Varför är kontinentaldriften så viktig att förstå?
Karta över Pangea och hur världsdelarna hängde ihop för ca. 200 000 000 år sedan
Genom den teorin kunde man förklara hur världsdelarna rör sig och vad som händer när de krockar eller särar på sig. En mängd olika fenomen som: jordbävningar, vulkanutbrott, förkastningar, bildandet av bergskedjor blev begripliga, liksom hur gammal havsbotten kan hittas högt uppe i bergen. Genom att "räkna bakåt" kunde man lista ut hur alla världsdelar suttit ihop, särat på sig, krockat, suttit ihop igen osv. i en dans som tagit miljoner, ibland miljarder, år. Från den tid då världen satt ihop i Pangea, en enda kontinent, och ändå längre tillbaka. Wegeners gamla kontinentaldriftsteori hade utvecklats till en ny teori - plattektoniken.
Film som visar kontinentaldriften
Plattektonikens olika steg
Först har man uppsprickning. Jorden delar sig och de två plattorna börjar glider ifrån varandra. Det kan man t.ex. se i östra Afrika. Ibland vattenfylls dalarna så det bildas smala, djupa sjöar eller vikar, som t.ex. Röda Havet.
Afrika börjar att spricka upp
Sedan kommer oceanbottenspridning. Vulkaner och lava väller upp i sprickan när kontinenterna glider åt olika håll och sprickan vidgas. Det kan man t.ex. se i mitten av Atlanten. Där det är riktigt mycket vulkanism kan det uppstå vulkaner som når upp över havsytan så att öar bildas, t.ex. Island. Det kallas även för en lavaplym.
Island som en del av två plattor
När en platta trycks undan på ena sidan krockar den med en annan platta på andra sidan. En platta är alltid tjockare och tyngre än den andra plattan, vanligtvis är plattor under haven, tyngst och då trycks den tunga plattan in under den lätta plattan och vidare ner i jordens mantel. Där trycks den först ihop och sedan smälter den. Om detta sker i havet bildas en djuphavsgrav i skarven mellan plattorna och en öbåge med vulkaner i den andra plattan, på det sättet harJapan bildats. Sker det vid land kan det bildas en hög bergskedja som t.ex. Klippiga bergen eller Anderna. Området där en platta försvinner under en annan kallas för subduktionszon.
Subduktionszon, en platta sjunker under den andra
Slutligen kommer den tyngre plattan att ha tryckts ner fullständigt under den andra plattan. Den bakomliggande kontinenten når den lättare plattan och de två plattorna möter varandra. Vid krocken trycks de mot varandra och båda veckas och pressas uppåt. Tänk dig två bilar som frontalkrockar där fronterna pressas uppåt mot himlen. Så har t.ex. Himalaya, världens högsta bergskedja bildats när Indien tryckts rakt mot Asiens kust.
Indien krockar med Asien och Himalaya bildas
San Andreasförkastningen
San Andreasförkastningen från luften, man ser en platta på varje sida om förkastningen
Ibland uppstår en sällsynt situation när två plattor inte krockar utan glider längs varandra. Så är det t.ex. vid San Andreasförkastningen i västra USA. Då uppstår inga nya berg eller vulkaner, men rörelsen kan skapa fruktansvärda jordbävningar. Tänk dig att du håller två klossar med sandpapper mot varandra. Tryck dem hårt mot varandra och försök samtidigt att dra dem åt olika håll. Du kommer att känna att ingenting händer först, men sedan slits de isär med ett ryck. Principen är samma för plattorna. De är inte släta utan formade som gigantiska sandpapper. Ibland hakar de i varandra, men när trycket blir nog stort så ”hoppar” de till och kan flytta sig flera decimeter på en gång. Det är den typen av ”hopp” som skapar de värsta jordbävningarna.
Var låg Sverige?
Sveriges plats på jordklotet har förändrats under årmiljonerna. Ibland har vi funnits under vattnet och ibland ovanför vattenytan. Vi har faktiskt funnits vid ekvatorn också. Hur kan vi veta det? Det finns flera olika bevis för det som man främst hittar i berg som innehåller kalk, som den man hittar i Västergötland, Skåne och Gotland.
Gotland
Gotlands historia går cirka 400 miljoner år tillbaka i tiden, till den period som kallas Silur. Ön Gotland är ett bevis på att Sverige låg vid ekvatorn då. Stora delar av Gotlands berggrund består nämligen av förstenade korallrev, sjöliljor, musslor, snäckor, kalkalger, mossdjur och forntida släktingar till svampdjur som bara trivs i så varma vatten som man hittar runt ekvatorn idag.
Om du tittar på kartan här nedanför låg Gotland strax öster om Grönland, som är utmärkt med en vit pil på kartan.
Framtiden
Sverige är på väg åt nordost och om 250 000 000 år kommer vi att befinna oss här. Längst upp i norr ser du England och Sverige ligger strax öster om:
Källor
www.tellus.geo.su.se/geologi_i_skolan/Pages/plattektonik1.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gotland
http://sites.google.com/site/tidningennaturliv/dalarna/gotland
Bilder från Wikimedia Commons utom
pubs.usgs.gov/gip/dynamic/graphics/avant.gif och pubs.usgs.gov/gip/dynamic/graphics/apres.gif
Bild från 1800-talet över Afrika och Sydamerika
www.tellus.geo.su.se/geologi_i_skolan/Images/Plattektonik/magnetanomalier_crop.jpg
Bild på Marie Tharp:
public-media.si-cdn.com/filer/0b/0c/0b0c4aea-bb88-497f-aa8d-eb8242ecf77b/tharp_early1950s_dp.jpg
Bild av Atlantens botten