Olika sorters liv

Både växter, grodor och människor lever. I förra kapitlet såg vi att det finns flera likheter mellan allt som lever. Levande varelser kan föröka sig, de kan ta upp ämnen ur omgivningen och använda som energi, de kan ärva och de kan reagera på det som händer omkring dem. Men det finns ju också rätt många skillnader mellan olika levande varelser. Du och dina klassakmrater är alla olika, och ingen är precis som du. Samtidigt är likheterna större mellan dig och dina klasskamrater än mellan dig och en mus. Och du har mer gemensamt med en mus än vad du har med till exempel ett äppelträd. Det finns en massa olika levande organismer, men om man tittar på dem kan man se att vissa är mer lika varandra än andra. Det gör att man kan dela in allt liv i olika grupper, så att det blir lättare att studera det.

En blåsippa och en vitsippa är inte samma slags blomma, det är inte samma slags organism. Men båda har vissa saker gemensamt: de har gröna blad, de har blommor och de växer i marken. En fisk skiljer sig från en växt. Den första skillnaden man tänker på är kanske att fisken lever i vattnet, men det finns det växter som gör också. Om du tittar på en sjöbotten finns det ofta gröna växter på stenarna, som kan göra dem hala och slemmiga. Men en fisk skiljer sig på andra sätt: en växt kan till exempel fånga upp energi, alltså bränsle, direkt från solen. Det kan inte en fisk. En fisk måste äta för att få energi. Det finns många fler skillnader givetvis. Vi kommer att gå igenom dem i kommande kapitel.

När man ska studera liv, som finns i så många former, är det bra om man på något sätt kan få en överblick över allt liv. Det visar sig att man kan dela in levande varelser i olika typer av varelser, och varelser som tillhör samma "typ" har en massa likheter med varandra. Alla växter har till exempel vissa saker gemensamt, och alla djur har andra saker gemensamt.

Indelning av levande organismer

En av de första som försökte dela in levande varelser i olika grupper var en man som hette Aristoteles. Han levde i Grekland för ungefär 2.300 år sedan. Han tänkte sig att alla organismer kunde placeras in på en "trappa" efter hur avancerade de var. Längst ner stod växter. Sedan kom djuren, och överst kom människan. Alla organismer, tänkte sig Aristoteles, har ett mål, en anledning att de finns till. Växten finns till för att vara mat åt djuret, och djuren finns delvis till för att vara mat åt människorna. Även olika människor placerade Aristoteles in på sin trappa. Kvinnor var lägre än män, och slavar var lägre än de som inte var slavar.

Den som är mest känd för sin indelning av levande organismer är dock inte Aristoteles, utan det är faktiskt en svensk. Carl von Linné, eller Carolus Linnaeus som han själv kallade sig när han skrev böcker, var en prästson från Småland som blev läkare i Uppsala. Han levde på 1700-talet, och som läkare på 1700-talet tillverkade man sina egna mediciner från växter man hittade i naturen (även idag kommer många mediciner från början från naturen). På Linnés tid talade lärda människor latin, det språk som hade talats i Romarriket långt tidigare. Man gav växter namn på latin, men olika forskare kunde kalla en och samma växt olika saker, så det blev svårt att förstå vad andra skrev. För att det skulle bli lättare tyckte Linné att alla växter och djur skulle ha ett namn som alla kunde vara överens om. Eftersom latinet var det språk som alla lärda kunde valde han att ge växter och djur latinska namn. Varje växt eller djur (han gav för övrigt namn också åt stensorter, men stenar delas in på ett annat sätt idag) fick ett namn som bestod av två ord på latin. Precis som vi människor har ett eget namn, vårt förnamn, och ett efternamn som vi kanske delar med vår familj, så gav Linné också varje växt eller djur ett eget namn och ett namn som det delar med fler växter och djur som liknar det. Linnés benämning för blåsippa är till exempel Anemone hepatica. Anemone är ett släktnamn, som blåsippan delar med en del andra liknande växter (vitsippa heter till exempel Anemone nemorosa och gulsippa hetter Anemone ranunculoides på latin). Det andra namnet (hepatica för blåsippa) säger ofta något som är speciellt för just blåsippan. Hepatica kommer från ett latinskt ord som betyder lever, och Linné gav den det namnet för att han tyckte att bladen var leverformade. Människa heter Homo sapiens. Här är homo ett släktnamn som vi delar med ett antal utdöda förfäder, och sapiens betyder vis eller klok på latin.