Åtgärder

Skillnad mellan versioner av "Olika sorters liv"

Från Skolbok

m (Indelning av levande organismer: Styckeindelade)
(Utökar)
Rad 6: Rad 6:
  
 
==Indelning av levande organismer==
 
==Indelning av levande organismer==
 +
[[Fil:Aristotle Altemps Inv8575.jpg|right|thumb|Aristoteles]]
 
En av de första som försökte dela in levande varelser i olika grupper var en man som hette Aristoteles. Han levde i Grekland för ungefär 2.300 år sedan. Han tänkte sig att alla organismer kunde placeras in på en "trappa" efter hur avancerade de var. Längst ner stod växter. Sedan kom djuren, och överst kom människan. Alla organismer, tänkte sig Aristoteles, har ett mål, en anledning att de finns till. Växten finns till för att vara mat åt djuret, och djuren finns delvis till för att vara mat åt människorna. Även olika människor placerade Aristoteles in på sin trappa. Kvinnor var lägre än män, och slavar var lägre än de som inte var slavar.  
 
En av de första som försökte dela in levande varelser i olika grupper var en man som hette Aristoteles. Han levde i Grekland för ungefär 2.300 år sedan. Han tänkte sig att alla organismer kunde placeras in på en "trappa" efter hur avancerade de var. Längst ner stod växter. Sedan kom djuren, och överst kom människan. Alla organismer, tänkte sig Aristoteles, har ett mål, en anledning att de finns till. Växten finns till för att vara mat åt djuret, och djuren finns delvis till för att vara mat åt människorna. Även olika människor placerade Aristoteles in på sin trappa. Kvinnor var lägre än män, och slavar var lägre än de som inte var slavar.  
  
 
Den som är mest känd för sin indelning av levande organismer är dock inte Aristoteles, utan det är faktiskt en svensk. Carl von Linné, eller Carolus Linnaeus som han själv kallade sig när han skrev böcker, var en prästson från Småland som blev läkare i Uppsala. Han levde på 1700-talet, och som läkare på 1700-talet tillverkade man sina egna mediciner från växter man hittade i naturen (även idag kommer många mediciner från början från naturen). På Linnés tid talade lärda människor latin, det språk som hade talats i Romarriket långt tidigare. Man gav växter namn på latin, men olika forskare kunde kalla en och samma växt olika saker, så det blev svårt att förstå vad andra skrev. För att det skulle bli lättare tyckte Linné att alla växter och djur skulle ha ett namn som alla kunde vara överens om. Eftersom latinet var det språk som alla lärda kunde valde han att ge växter och djur latinska namn. Varje växt eller djur (han gav för övrigt namn också åt stensorter, men stenar delas in på ett annat sätt idag) fick ett namn som bestod av två ord på latin. Precis som vi människor har ett eget namn, vårt förnamn, och ett efternamn som vi kanske delar med vår familj, så gav Linné också varje växt eller djur ett eget namn och ett namn som det delar med fler växter och djur som liknar det. Linnés benämning för blåsippa är till exempel ''Anemone hepatica''. Anemone är ett släktnamn, som blåsippan delar med en del andra liknande växter (vitsippa heter till exempel ''Anemone nemorosa'' och gulsippa hetter ''Anemone ranunculoides'' på latin). Det andra namnet (hepatica för blåsippa) säger ofta något som är speciellt för just blåsippan. Hepatica kommer från ett latinskt ord som betyder lever, och Linné gav den det namnet för att han tyckte att bladen var leverformade. Människa heter ''Homo sapiens''. Här är homo ett släktnamn som vi delar med ett antal utdöda förfäder, och sapiens betyder vis eller klok på latin.
 
Den som är mest känd för sin indelning av levande organismer är dock inte Aristoteles, utan det är faktiskt en svensk. Carl von Linné, eller Carolus Linnaeus som han själv kallade sig när han skrev böcker, var en prästson från Småland som blev läkare i Uppsala. Han levde på 1700-talet, och som läkare på 1700-talet tillverkade man sina egna mediciner från växter man hittade i naturen (även idag kommer många mediciner från början från naturen). På Linnés tid talade lärda människor latin, det språk som hade talats i Romarriket långt tidigare. Man gav växter namn på latin, men olika forskare kunde kalla en och samma växt olika saker, så det blev svårt att förstå vad andra skrev. För att det skulle bli lättare tyckte Linné att alla växter och djur skulle ha ett namn som alla kunde vara överens om. Eftersom latinet var det språk som alla lärda kunde valde han att ge växter och djur latinska namn. Varje växt eller djur (han gav för övrigt namn också åt stensorter, men stenar delas in på ett annat sätt idag) fick ett namn som bestod av två ord på latin. Precis som vi människor har ett eget namn, vårt förnamn, och ett efternamn som vi kanske delar med vår familj, så gav Linné också varje växt eller djur ett eget namn och ett namn som det delar med fler växter och djur som liknar det. Linnés benämning för blåsippa är till exempel ''Anemone hepatica''. Anemone är ett släktnamn, som blåsippan delar med en del andra liknande växter (vitsippa heter till exempel ''Anemone nemorosa'' och gulsippa hetter ''Anemone ranunculoides'' på latin). Det andra namnet (hepatica för blåsippa) säger ofta något som är speciellt för just blåsippan. Hepatica kommer från ett latinskt ord som betyder lever, och Linné gav den det namnet för att han tyckte att bladen var leverformade. Människa heter ''Homo sapiens''. Här är homo ett släktnamn som vi delar med ett antal utdöda förfäder, och sapiens betyder vis eller klok på latin.
 
:
 
:
 +
[[File:Carl Linnaeus.jpg|right|thumb|Carl von Linné]]
 
Linné delade in arter (växter eller djur) som var lika varandra i ''släkten''. Varje släkte kunde innehålla en eller flera olika arter. Blåsippan hör till exempel, tillsammans med bland annat vitsippan och gulsippan, till släktet sippväxter. Flera släkten som liknar varandra bildar tillsammans en ''familj''. Sippväxterna hör till familjen ranunkelväxter. Hit hör alla sippor, men också blommor som smörboll och akleja, och även en del buskar. Flera familjer bildar tillsammans en ''ordning'', flera ordningar bilar en ''klass''. Flera klasser bildar en division, eller ett ''fylum'' (blåsippan hör t ex till fröväxter, alltså växter som har frön) och flera fyla (fylum heter fyla när de är flera) bildar ett rike. Blåsippan hör till växtriket. Människan hör, tillsammans med djuren, till djurriket. Linné tänkte sig också ett "stenrike", men det räknar man inte med idag eftersom stenar inte lever och inte delas in enligt det här systemet. Det finns ett svamprike också, dit svamparna hör, och sen är man lite oenig om hur många ytterligare riken det finns. Flera riken bildar i sin tur ''domäner''. Det finns tre domäner. Alla växter, djur och svampar (och människan är ett djur) hör till en domän som heter ''eukaryota''. Sedan finns det två domäner till, ''bacteria'' och ''archaea'', som bara innehåller bakterier.
 
Linné delade in arter (växter eller djur) som var lika varandra i ''släkten''. Varje släkte kunde innehålla en eller flera olika arter. Blåsippan hör till exempel, tillsammans med bland annat vitsippan och gulsippan, till släktet sippväxter. Flera släkten som liknar varandra bildar tillsammans en ''familj''. Sippväxterna hör till familjen ranunkelväxter. Hit hör alla sippor, men också blommor som smörboll och akleja, och även en del buskar. Flera familjer bildar tillsammans en ''ordning'', flera ordningar bilar en ''klass''. Flera klasser bildar en division, eller ett ''fylum'' (blåsippan hör t ex till fröväxter, alltså växter som har frön) och flera fyla (fylum heter fyla när de är flera) bildar ett rike. Blåsippan hör till växtriket. Människan hör, tillsammans med djuren, till djurriket. Linné tänkte sig också ett "stenrike", men det räknar man inte med idag eftersom stenar inte lever och inte delas in enligt det här systemet. Det finns ett svamprike också, dit svamparna hör, och sen är man lite oenig om hur många ytterligare riken det finns. Flera riken bildar i sin tur ''domäner''. Det finns tre domäner. Alla växter, djur och svampar (och människan är ett djur) hör till en domän som heter ''eukaryota''. Sedan finns det två domäner till, ''bacteria'' och ''archaea'', som bara innehåller bakterier.
 +
 +
Linné blev också känd för att han hävdade att blommor har olika kön, att det finnas han- och honblommor. Det var många som tyckte att det var knäppt av honom att säga så när han levde, men idag vet man att det stämmer.
 +
 +
==Några olika sorters levande varelser==
 +
===Bakterier===
 +
Bakterier är pyttesmå varelser, så små att man behöver ett starkt mikroskop för att kunna se dem, och till och med när man tittar i ett vanligt mikroskop på starkaste förstoringen ser de bara ut som små prickar. Bakterier finns överallt, och det finns många av dem. På en enda människas hud finns det fler bakterier än vad det finns människor i hela världen. De allra flesta levande varelserna i världen är därför bakterier. Det finns en massa olika sorters bakterier, och än idag upptäcker man nya sorters bakterier som man inte har känt till tidigare.
 +
Bakterier finns över hela jorden, även där det inte finns något annat liv. Det finns bakterier på Nord- och Sydpolen, i vattnet, i skogen, på våra kroppar, på alla våra saker. Det finns till och med bakterier som lever i närheten av undervattensvulkaner där det är så hett att knappt något annat kan leva. Utan bakterier hade inte så mycket annat liv funnits. Bakterier har funnits på jorden väldigt länge, och man tror att det första livet som fanns var någon form av bakterie. En del bakterier kan göra oss sjuka. Vanliga sjukdomar som orsakas av bakterier är halsfluss, öroninflammationer, lunginflammationer och urinvägsinfektioner. Men bakterier är inte bara dåliga. Vi har till exempel bakterier i våra tarmar som hjälper oss att ta till oss maten vi äter. Vi använder oss av bakterier till mycket. Man kan till exempel använda bakterier för att tillverka olika mediciner. Bakterier används också i reningsverk för att rena avloppsvatten och till mycket annat.
 +
 +
===Svampar===
 +
När man tänker på svampar tänker många på sådana svampar i plockar i skogen. Det är svampar, men det finns många olika sorters svampar. En del är små, så små att man behöver mikroskop för att se dem, och andra är jättestora. De svampar man plockar i skogen är faktiskt mycket större än vad man tror, för det man plockar är bara en liten, liten del av hela svampen, den så kallade ''fruktkroppen''. Resten av svampen finns under jorden, som ett tunt nät av trådar, och det trådnätet är mycket större än den svampen man ser. Fruktkroppen är helt enkelt svampens sätt att föröka sig, att se till att det blir fler svampar. Fruktkroppen bildar och släpper ut ''sporer'', som kan flyga iväg med vinden och ge upphov till nya svampar. De flesta svampar lever i skogar. En del lever i sötvatten, något färre lever i haven och en del svampar lever på andra levande varelser och kan till exmepel ge upphov till fotsvamp eller nagelsvamp hos oss människor. Nagelsvamp är en sjukdom där man får en svamp i nageln. Det ser inte ut som en sån svamp som växer i skogen, utan det enda man ser är att nageln blir tjock, vit och porös. Vi använder oss av svampar, dels som mat och dels till exempel i form av jäst. Jäst är en svamp som kan omvandla socker till en gas, koldioxid. Om man har jäst i en deg börjar de små jästsvamparna att bilda den här gasen, och det blir små bubblor i degen. Det är det som gör att bröd jäser. Många svampsorter är goda att äta, men andra kan vara dödligt giftiga. Därför ska man inte äta svamp som man hittar i skogen om man inte vet exakt vilken sorts svamp det är, och att den verkligen är ätbar. Mögel, som kan komma på mat som får stå för länge, är också en sorts svamp. En speciell sorts jästsvamp används också när man tillverkar alkoholdrycker, som vin, öl eller sprit. Det är en svamp som omvandlar socker till alkohol.

Versionen från 21 juli 2011 kl. 19.57

Både växter, grodor och människor lever. I förra kapitlet såg vi att det finns flera likheter mellan allt som lever. Levande varelser kan föröka sig, de kan ta upp ämnen ur omgivningen och använda som energi, de kan ärva och de kan reagera på det som händer omkring dem. Men det finns ju också rätt många skillnader mellan olika levande varelser. Du och dina klassakmrater är alla olika, och ingen är precis som du. Samtidigt är likheterna större mellan dig och dina klasskamrater än mellan dig och en mus. Och du har mer gemensamt med en mus än vad du har med till exempel ett äppelträd. Det finns en massa olika levande organismer, men om man tittar på dem kan man se att vissa är mer lika varandra än andra. Det gör att man kan dela in allt liv i olika grupper, så att det blir lättare att studera det.

En blåsippa och en vitsippa är inte samma slags blomma, det är inte samma slags organism. Men båda har vissa saker gemensamt: de har gröna blad, de har blommor och de växer i marken. En fisk skiljer sig från en växt. Den första skillnaden man tänker på är kanske att fisken lever i vattnet, men det finns det växter som gör också. Om du tittar på en sjöbotten finns det ofta gröna växter på stenarna, som kan göra dem hala och slemmiga. Men en fisk skiljer sig på andra sätt: en växt kan till exempel fånga upp energi, alltså bränsle, direkt från solen. Det kan inte en fisk. En fisk måste äta för att få energi. Det finns många fler skillnader givetvis. Vi kommer att gå igenom dem i kommande kapitel.

När man ska studera liv, som finns i så många former, är det bra om man på något sätt kan få en överblick över allt liv. Det visar sig att man kan dela in levande varelser i olika typer av varelser, och varelser som tillhör samma "typ" har en massa likheter med varandra. Alla växter har till exempel vissa saker gemensamt, och alla djur har andra saker gemensamt.

Indelning av levande organismer

Aristoteles

En av de första som försökte dela in levande varelser i olika grupper var en man som hette Aristoteles. Han levde i Grekland för ungefär 2.300 år sedan. Han tänkte sig att alla organismer kunde placeras in på en "trappa" efter hur avancerade de var. Längst ner stod växter. Sedan kom djuren, och överst kom människan. Alla organismer, tänkte sig Aristoteles, har ett mål, en anledning att de finns till. Växten finns till för att vara mat åt djuret, och djuren finns delvis till för att vara mat åt människorna. Även olika människor placerade Aristoteles in på sin trappa. Kvinnor var lägre än män, och slavar var lägre än de som inte var slavar.

Den som är mest känd för sin indelning av levande organismer är dock inte Aristoteles, utan det är faktiskt en svensk. Carl von Linné, eller Carolus Linnaeus som han själv kallade sig när han skrev böcker, var en prästson från Småland som blev läkare i Uppsala. Han levde på 1700-talet, och som läkare på 1700-talet tillverkade man sina egna mediciner från växter man hittade i naturen (även idag kommer många mediciner från början från naturen). På Linnés tid talade lärda människor latin, det språk som hade talats i Romarriket långt tidigare. Man gav växter namn på latin, men olika forskare kunde kalla en och samma växt olika saker, så det blev svårt att förstå vad andra skrev. För att det skulle bli lättare tyckte Linné att alla växter och djur skulle ha ett namn som alla kunde vara överens om. Eftersom latinet var det språk som alla lärda kunde valde han att ge växter och djur latinska namn. Varje växt eller djur (han gav för övrigt namn också åt stensorter, men stenar delas in på ett annat sätt idag) fick ett namn som bestod av två ord på latin. Precis som vi människor har ett eget namn, vårt förnamn, och ett efternamn som vi kanske delar med vår familj, så gav Linné också varje växt eller djur ett eget namn och ett namn som det delar med fler växter och djur som liknar det. Linnés benämning för blåsippa är till exempel Anemone hepatica. Anemone är ett släktnamn, som blåsippan delar med en del andra liknande växter (vitsippa heter till exempel Anemone nemorosa och gulsippa hetter Anemone ranunculoides på latin). Det andra namnet (hepatica för blåsippa) säger ofta något som är speciellt för just blåsippan. Hepatica kommer från ett latinskt ord som betyder lever, och Linné gav den det namnet för att han tyckte att bladen var leverformade. Människa heter Homo sapiens. Här är homo ett släktnamn som vi delar med ett antal utdöda förfäder, och sapiens betyder vis eller klok på latin.

Carl von Linné

Linné delade in arter (växter eller djur) som var lika varandra i släkten. Varje släkte kunde innehålla en eller flera olika arter. Blåsippan hör till exempel, tillsammans med bland annat vitsippan och gulsippan, till släktet sippväxter. Flera släkten som liknar varandra bildar tillsammans en familj. Sippväxterna hör till familjen ranunkelväxter. Hit hör alla sippor, men också blommor som smörboll och akleja, och även en del buskar. Flera familjer bildar tillsammans en ordning, flera ordningar bilar en klass. Flera klasser bildar en division, eller ett fylum (blåsippan hör t ex till fröväxter, alltså växter som har frön) och flera fyla (fylum heter fyla när de är flera) bildar ett rike. Blåsippan hör till växtriket. Människan hör, tillsammans med djuren, till djurriket. Linné tänkte sig också ett "stenrike", men det räknar man inte med idag eftersom stenar inte lever och inte delas in enligt det här systemet. Det finns ett svamprike också, dit svamparna hör, och sen är man lite oenig om hur många ytterligare riken det finns. Flera riken bildar i sin tur domäner. Det finns tre domäner. Alla växter, djur och svampar (och människan är ett djur) hör till en domän som heter eukaryota. Sedan finns det två domäner till, bacteria och archaea, som bara innehåller bakterier.

Linné blev också känd för att han hävdade att blommor har olika kön, att det finnas han- och honblommor. Det var många som tyckte att det var knäppt av honom att säga så när han levde, men idag vet man att det stämmer.

Några olika sorters levande varelser

Bakterier

Bakterier är pyttesmå varelser, så små att man behöver ett starkt mikroskop för att kunna se dem, och till och med när man tittar i ett vanligt mikroskop på starkaste förstoringen ser de bara ut som små prickar. Bakterier finns överallt, och det finns många av dem. På en enda människas hud finns det fler bakterier än vad det finns människor i hela världen. De allra flesta levande varelserna i världen är därför bakterier. Det finns en massa olika sorters bakterier, och än idag upptäcker man nya sorters bakterier som man inte har känt till tidigare. Bakterier finns över hela jorden, även där det inte finns något annat liv. Det finns bakterier på Nord- och Sydpolen, i vattnet, i skogen, på våra kroppar, på alla våra saker. Det finns till och med bakterier som lever i närheten av undervattensvulkaner där det är så hett att knappt något annat kan leva. Utan bakterier hade inte så mycket annat liv funnits. Bakterier har funnits på jorden väldigt länge, och man tror att det första livet som fanns var någon form av bakterie. En del bakterier kan göra oss sjuka. Vanliga sjukdomar som orsakas av bakterier är halsfluss, öroninflammationer, lunginflammationer och urinvägsinfektioner. Men bakterier är inte bara dåliga. Vi har till exempel bakterier i våra tarmar som hjälper oss att ta till oss maten vi äter. Vi använder oss av bakterier till mycket. Man kan till exempel använda bakterier för att tillverka olika mediciner. Bakterier används också i reningsverk för att rena avloppsvatten och till mycket annat.

Svampar

När man tänker på svampar tänker många på sådana svampar i plockar i skogen. Det är svampar, men det finns många olika sorters svampar. En del är små, så små att man behöver mikroskop för att se dem, och andra är jättestora. De svampar man plockar i skogen är faktiskt mycket större än vad man tror, för det man plockar är bara en liten, liten del av hela svampen, den så kallade fruktkroppen. Resten av svampen finns under jorden, som ett tunt nät av trådar, och det trådnätet är mycket större än den svampen man ser. Fruktkroppen är helt enkelt svampens sätt att föröka sig, att se till att det blir fler svampar. Fruktkroppen bildar och släpper ut sporer, som kan flyga iväg med vinden och ge upphov till nya svampar. De flesta svampar lever i skogar. En del lever i sötvatten, något färre lever i haven och en del svampar lever på andra levande varelser och kan till exmepel ge upphov till fotsvamp eller nagelsvamp hos oss människor. Nagelsvamp är en sjukdom där man får en svamp i nageln. Det ser inte ut som en sån svamp som växer i skogen, utan det enda man ser är att nageln blir tjock, vit och porös. Vi använder oss av svampar, dels som mat och dels till exempel i form av jäst. Jäst är en svamp som kan omvandla socker till en gas, koldioxid. Om man har jäst i en deg börjar de små jästsvamparna att bilda den här gasen, och det blir små bubblor i degen. Det är det som gör att bröd jäser. Många svampsorter är goda att äta, men andra kan vara dödligt giftiga. Därför ska man inte äta svamp som man hittar i skogen om man inte vet exakt vilken sorts svamp det är, och att den verkligen är ätbar. Mögel, som kan komma på mat som får stå för länge, är också en sorts svamp. En speciell sorts jästsvamp används också när man tillverkar alkoholdrycker, som vin, öl eller sprit. Det är en svamp som omvandlar socker till alkohol.