Åtgärder

Jordens atmosfär

Från Skolbok

Version från den 14 november 2010 kl. 14.41 av Ingemar (Diskussion | bidrag)

Passar till mellan- och högstadiet

Runt jorden finns ett skikt av gaser som vi allmänt kallar för ”atmosfär”. Atmosfären är det som finns mellan oss på jordytan och världsrymden. De två vanligaste gaserna i atmosfären är kväve och syre. När vi tar ett djupt andetag får vi alltså i oss både syre och kväve. Om vi inte hade haft atmosfären runt oss som skydd skulle solens strålar troligtvis döda allt liv på jordytan. Atmosfären dela upp i olika lager men inget lager slutar exakt på den höjd som står här utan det skiftar beroende på olika omständigheter. Atmosfären slutar inte heller på 6 km höjd utan tonar långsamt ut i världsrymden och spår av atmosfären kan mätas ända ut till 1000 km höjd. Det är också atmosfären som gör att stenar från rymden brinner upp och blir ofarliga på vägen ner mot jordytan. 500px-Atmosphere_swe.svg.png

Troposfären

230px-CloudColors.jpg

Närmast jordytan och upp till runt 1.5 km höjd har vi troposfären. I troposfären finns 80% av atmosfärens alla gaser och i princip alla moln. Om man flyger flygplan så flyger man nästan alltid i troposfären. Jetmotorer fungerar bäst på 10 km höjd och man flyger helst med jetplan på den höjden. Propellerplan flygs på lägre höjd där luften är tätare. Ju högre upp i troposfären man kommer desto kallare blir det och desto tunnare blir gasblandningen. Det finns alltså mindre och mindre syre i luften och det blir allt svårare att andas. Dessutom minskar ”lufttrycket”, dvs. det tryck vi utsätts för av luften ovanför oss. Att koka ägg är t.ex. väldigt svårt på Mount Everest, som är 8848 meter högt och jordens högsta berg, eftersom vattnet kokar redan vid 70 grader Celsius och därför blir inte vattnet varmare än så.

Jetströmmar

Jetströmmar är en speciell sorts vindar som uppstår i gränsen mellan troposfären och stratosfären på 10-12 km höjd. De blåser hårt och i ungefär samma riktning så piloterna i flygplanen försöker komma in i dem och flyga med jetströmmarna. Då får de ”medvind” och flyger snabbare eller med mindre bränsleförbrukning, än man annars skulle ha gjort. Vissa jetströmmar blåser litet slingrande i öst-västlig riktning, andra i väst-östlig.

Stratosfären

Arktiskt pärlemormoln

Stratosfären sträcker sig från troposfärens slut till ungefär 5 km höjd. Den understa delen av stratosfären är som kallast, vanligen runt -50 grader Celsius kallt. Sedan stiger temperaturen i stratosfären ju högre man kommer så att den är runt 0 grader Celsius där stratosfären tar slut. Ibland kan man se moln på natten som glimmar som pärlemor. Det kallas för pärlemormoln och den vackra färgen får de eftersom de främst består av svavelsyra och salpetersyra istället för vatten..

Ozonskiktet

På ungefär 25 km höjd finns något som kallas för ”ozonskiktet”. Det finns ett lager med en speciell sorts syremolekyler som kallas för ”ozon”. Ozonskiktet är det som skyddar oss allra mest ifrån solens ultravioletta strålar. Samma sorts ljus som finns i t.ex. solarier och gör att vi blir bruna. ”Är det inte bra att man blir mer brun?”, kan man fråga sig, men tänk dig att du somnade i ett solarium utan skyddsglasögon i flera timmar. Så skulle det bli om man var på en badstrand en stund utan ozonlager som skydd. Djuren skulle bli sjuka, hudcancer och ögonsjukdomar skulle bli allt vanligare och framförallt växterna och plankton i haven kulle stressas sönder och dö av alltför mycket ultraviolett ljus. Forskarna är oroliga över att ozonlagret är extremt tunt över nord- och sydpolen och ibland saknas det helt. Det är ett ”ozonhål” i ozonlagret. Om vi använder kemikalier som förstör ozon är forskarna rädda för att hålen skall bli så stora att de hamnar över men välbebodda områden som Sydamerika, Sydafrika, Australien, Kanada, Ryssland och Norden där Sverige, Norge, Finland och Island ligger.

Stort ozonhål över Antarktis, september 2006.

Mesosfären

Nattlysande moln över Saimen

Mesosfären är den kallaste delen av atmosfären med temperaturer ner till -80 grader Celsius i de översta lagren, dessutom blåser det väldigt mycket i mesosfären. Man kan flyga flygplan i mesosfären, men det är den yttersta gränsen eftersom luften är så extremt tunn på den här höjden. Forskare har också fått upp väderballonger till mesosfären för att mäta luften, men det är dyrt och omständligt så mesosfären vet vi egentligen inte så mycket om. Ovanför mesosfären kan man bara flyga med rymdfarkoster. Ibland förekommer nattlysande moln i mesosfären. Det är moln som är så tunna att de inte syns på dagen, men när det är mörkt på och natt på jorden lyser fortfarande solen på så hög höjd och skiner på molnen och vi ser molnen som svaga lysande fläckar på natthimlen.

Termosfären

I termosfären ökar temperaturen kraftigt jämfört med i mesosfären beroende på solens strålning. Ibland kallar man den yttersta delen av termosfären, gränsen mellan atmosfären och rymden, för ”exosfären”.


Jonosfären

Jonosfären är ett samlingsnamn för den del av atmosfären som finns på runt 6.5 km höjd och fortsätter ut i rymden. Det som är speciellt med jonsfären är att den laddats upp av solens energi och leder elektricitet vilket innebär att jonosfären är viktig när man vill använda sig av radio- eller tv-sändare som skall sända radiovågor bortanför det man kan se. Radiovågorna går upp i jonosfären och studsar ner på någon annan del av jorden. Ibland behövs flera studsar för att komma fram till rätt mottagare. På det viset kan man prata med varandra, eller se tv-program, bortanför horisonten utan att använda sig av satelliter.


Norrsken

Ibland uppstår ”norrsken” (eller polarsken som det egentligen heter) i atmosfären. Det är partiklar som får energi av solens strålar och blir självlysande. Norrsken syns främst runt polcirkeln.

  • Gulgrönt sken är vanligast och bildas ungefär där stratosfären börjar.
  • Rödaktigt bildas på runt 3 km höjd, ungefär samma höjd som ozonlagret.
  • Blått är det mest sällsynta och bildas på så låg höjd som 11 km. Det är bara de mest energirika partiklarna om orkar sig så långt ner genom atmosfären.
  • Violett ljus bildas istället väldigt högt upp i atmosfären, vanligen i termosfären.
Norrsken över Bear Lake i Alaska.
Polarsken vid Amundsen-Scott-basen på Antarktis.
Fil:Northern light 01.jpg
Norrsken över Malmesjaur utanför Moskosel.
Foto: Jerry MagnuM Porsbjer.
Norrsken

Källor

Sol 3000 år 7, NoK 2000, ISBN: 978-91-27-75925-1

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jordens_atmosf%C3%A4r

http://sv.wikipedia.org/wiki/Troposf%C3%A4ren

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lufttryck

http://sv.wikipedia.org/wiki/Mount_everest

http://sv.wikipedia.org/wiki/Stratosf%C3%A4ren

http://sv.wikipedia.org/wiki/P%C3%A4rlemormoln

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ozonlagret

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ozonh%C3%A5l

http://sv.wikipedia.org/wiki/Mesosf%C3%A4ren

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nattlysande_moln

http://sv.wikipedia.org/wiki/Termosf%C3%A4ren

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jonosf%C3%A4ren

http://sv.wikipedia.org/wiki/Norrsken

Samtliga bilder är från wikimedia commons.