Åtgärder

Skillnad mellan versioner av "Jag ska ha respekt!"

Från Skolbok

m
m
Rad 21: Rad 21:
 
               &nbsp;&nbsp; – Vad vill du ha?<br />
 
               &nbsp;&nbsp; – Vad vill du ha?<br />
 
               &nbsp;&nbsp; Frågan gjorde honom stum. Det hade han inte ens tänkt på, det var första gången han stod vid en bardisk. Fort, vad skulle han säga? Vad dricker folk? På bio? Ja…<br />
 
               &nbsp;&nbsp; Frågan gjorde honom stum. Det hade han inte ens tänkt på, det var första gången han stod vid en bardisk. Fort, vad skulle han säga? Vad dricker folk? På bio? Ja…<br />
               &nbsp;&nbsp; – En whisky. On the rocks. Skakad och inte störd.<br />
+
               &nbsp;&nbsp; – En whisky. On the rocks. <i>Shaken, not  ... stördd.<br />
 
               &nbsp;&nbsp; – Inte störd? nähä. Det kommer på momangen mister Bond.<br />
 
               &nbsp;&nbsp; – Inte störd? nähä. Det kommer på momangen mister Bond.<br />
               &nbsp;&nbsp; Bartendern hällde upp bärnstensgul whisky i en shaker tillsammans med en skopa is, skakade shakern och hällde upp allt i ett glas. När sedel och glas bytte ägare vinkade han avvärjande mot bartendern för att visa att resten var hans och bartendern nickade med ett litet leende till svar innan han klingade i en klocka som hängde bredvid kassaapparaten. Var skulle han gå nu? Han pressade sig fram mellan människorna mot musiken som dånade ut över lokalen för att få litet bättre utsikt. Den inre halvan av stället låg en halvtrappa ner och där fanns dansgolvet med några bord och ett tjugotal upptagna stolar där folk endera satt eller hade hängt upp sina handväskor. Själv ställde han sig mot ett meterhögt räcke som avgränsade salshalvorna och hindrade att berusade människor föll ner de drygt 150 centimetrarna på golvet nedanför. Blicken sökte snygga tjejer och det fanns gott om dem. Sminkade, tuffa tjejer. Tjejer som hade åldern inne för att vara här. Själv hade han bara sin kusin som arbetade som dörrvakt här att tacka för att han kom in. Hade det varit igår eller någon annan dag hade han aldrig vågat gå fram till någon av tjejerna. Han hade varit för blyg. Men inte nu. Nu var han kung. Nu hade han börjat sin karriär. Nu var det dags för honom att vandra ut ur skuggorna och få respekt. Återigen kände han på sedelrullen i fickan och tänkte tillbaka på händelserna tidigare under kvällen.<br />
+
               &nbsp;&nbsp; Flinande hällde bartendern upp bärnstensgul whisky i en shaker tillsammans med en skopa is, skakade shakern och hällde upp allt i ett glas. När sedel och glas bytte ägare vinkade han avvärjande mot bartendern för att visa att resten var hans och bartendern nickade med ett litet leende till svar innan han klingade i en klocka som hängde bredvid kassaapparaten. Var skulle han gå nu? Han pressade sig fram mellan människorna mot musiken som dånade ut över lokalen för att få litet bättre utsikt. Den inre halvan av stället låg en halvtrappa ner och där fanns dansgolvet med några bord och ett tjugotal upptagna stolar där folk endera satt eller hade hängt upp sina handväskor. Själv ställde han sig mot ett meterhögt räcke som avgränsade salshalvorna och hindrade att berusade människor föll ner de drygt 150 centimetrarna på golvet nedanför. Blicken sökte snygga tjejer och det fanns gott om dem. Sminkade, tuffa tjejer. Tjejer som hade åldern inne för att vara här. Själv hade han bara sin kusin som arbetade som dörrvakt här att tacka för att han kom in. Hade det varit igår eller någon annan dag hade han aldrig vågat gå fram till någon av tjejerna. Han hade varit för blyg. Men inte nu. Nu var han kung. Nu hade han börjat sin karriär. Nu var det dags för honom att vandra ut ur skuggorna och få respekt. Återigen kände han på sedelrullen i fickan och tänkte tillbaka på händelserna tidigare under kvällen.<br />
 
               &nbsp;&nbsp; Han hade legat hopkrupen länge mellan sopcontainern och en snödriva på andra sidan bensinmackens parkering. I skuggan som bildades mellan plåtväggen och bakom snön var han mer eller mindre osynlig i sina svarta kläder. En gång hade en förbipasserande man med en stor, svartbrun hund nästan avslöjat hans gömställe. Hunden fick vittring på honom och ville springa fram till den plats där han låg, men ägaren hade visslat till och den sprang tillbaka till husse. Det hade varit nära. Han hatade hundar. De var smutsiga djur. Varför hade han valt just macken? Egentligen visste han inte varför själv. Den låg inom gångavstånd från hemmet, ägaren lät ofta sina döttrar jobba ensamma där för att slippa betala ut löner i onödan, han hade blivit utslängd från den när han snattade där i mellanstadiet&nbsp;och ville ta revansch.&nbsp;Det fanns flera anledningar men den främst var nog att det fanns pengar där.&nbsp;Han behövde pengar. Utan pengar var man ingen alls. Ingenting. Inte ens en flugskit på väggen. Alla struntade i&nbsp;en och ingen brydde sig, speciellt inte tjejerna. "Huvudsaken man är frisk" brukade hans pappa säga när han klagade på att de var fattiga, men&nbsp;pappan fattade inte hur det vara att vara ung idag. Det var så mycket han behövde: snygga kläder, en sprillans iPhone, en iPad, ett årskort&nbsp;till lagets matcher, pengar till cigg, pengar till att muta någon att köpa cigg.&nbsp;Listan kunde göras hur lång som helst.&nbsp;Han hade funderat länge på hur han skulle skaffa pengar och planerat rånet noga. Inget skulle kunna gå fel. Han skulle inte lämna några spår, ingen skulle kunna känna igen honom. Han hade flyktvägen klar. Och gick det här bra var det bara början.<br />
 
               &nbsp;&nbsp; Han hade legat hopkrupen länge mellan sopcontainern och en snödriva på andra sidan bensinmackens parkering. I skuggan som bildades mellan plåtväggen och bakom snön var han mer eller mindre osynlig i sina svarta kläder. En gång hade en förbipasserande man med en stor, svartbrun hund nästan avslöjat hans gömställe. Hunden fick vittring på honom och ville springa fram till den plats där han låg, men ägaren hade visslat till och den sprang tillbaka till husse. Det hade varit nära. Han hatade hundar. De var smutsiga djur. Varför hade han valt just macken? Egentligen visste han inte varför själv. Den låg inom gångavstånd från hemmet, ägaren lät ofta sina döttrar jobba ensamma där för att slippa betala ut löner i onödan, han hade blivit utslängd från den när han snattade där i mellanstadiet&nbsp;och ville ta revansch.&nbsp;Det fanns flera anledningar men den främst var nog att det fanns pengar där.&nbsp;Han behövde pengar. Utan pengar var man ingen alls. Ingenting. Inte ens en flugskit på väggen. Alla struntade i&nbsp;en och ingen brydde sig, speciellt inte tjejerna. "Huvudsaken man är frisk" brukade hans pappa säga när han klagade på att de var fattiga, men&nbsp;pappan fattade inte hur det vara att vara ung idag. Det var så mycket han behövde: snygga kläder, en sprillans iPhone, en iPad, ett årskort&nbsp;till lagets matcher, pengar till cigg, pengar till att muta någon att köpa cigg.&nbsp;Listan kunde göras hur lång som helst.&nbsp;Han hade funderat länge på hur han skulle skaffa pengar och planerat rånet noga. Inget skulle kunna gå fel. Han skulle inte lämna några spår, ingen skulle kunna känna igen honom. Han hade flyktvägen klar. Och gick det här bra var det bara början.<br />
 
               &nbsp;&nbsp; Sedan kom tillfället. Det var tomt på kunder inne. Inga bilar stod utanför och inte en människa var inom synhåll. Han hade dragit upp halsduken så att ansiktet täcktes upp till ögonen och sedan dragit ner huvan på jackan till ögonbrynen. Han såg ut som en ninja, eller ändå hellre som en riktig gangster. Ninjor var fjolliga. Sedan hade han dragit fram morakniven han en gång stulit i träslöjden. Det stod fortfarande ”Hjulstaskolan” inbränt i skaftets trä. Han hade aldrig brytt sig om att slipa bort det. Efter att återigen ha sett sig omkring hade han rusat in på macken och skrikit högt efter pengar så fort han kom in genom dörren. Det hade bara varit&nbsp;ägarens yngsta dotter&nbsp;bakom kassadisken, hon var några år över hans egen ålder, och hon hade skrikit högt när han dundrade in. Med snabba steg sprang han fram till henne och viftade med kniven mot henne när han råkade skära henne i armen. Det var inte meningen men under den decimeterlånga revan i flickans blusärm började en röd fläck snabbat att växa. Blodet färgade ärmen röd, föll ner i droppar på golvet och bildade ett mönster av röda fläckar på det ljusa, välskurade stengolvet. Hon grät förtvivlat så mascaran började rinna i små rännilar längs kinderna och en mörk fläck i grenenen spred sig ner längs byxbenen.<br />
 
               &nbsp;&nbsp; Sedan kom tillfället. Det var tomt på kunder inne. Inga bilar stod utanför och inte en människa var inom synhåll. Han hade dragit upp halsduken så att ansiktet täcktes upp till ögonen och sedan dragit ner huvan på jackan till ögonbrynen. Han såg ut som en ninja, eller ändå hellre som en riktig gangster. Ninjor var fjolliga. Sedan hade han dragit fram morakniven han en gång stulit i träslöjden. Det stod fortfarande ”Hjulstaskolan” inbränt i skaftets trä. Han hade aldrig brytt sig om att slipa bort det. Efter att återigen ha sett sig omkring hade han rusat in på macken och skrikit högt efter pengar så fort han kom in genom dörren. Det hade bara varit&nbsp;ägarens yngsta dotter&nbsp;bakom kassadisken, hon var några år över hans egen ålder, och hon hade skrikit högt när han dundrade in. Med snabba steg sprang han fram till henne och viftade med kniven mot henne när han råkade skära henne i armen. Det var inte meningen men under den decimeterlånga revan i flickans blusärm började en röd fläck snabbat att växa. Blodet färgade ärmen röd, föll ner i droppar på golvet och bildade ett mönster av röda fläckar på det ljusa, välskurade stengolvet. Hon grät förtvivlat så mascaran började rinna i små rännilar längs kinderna och en mörk fläck i grenenen spred sig ner längs byxbenen.<br />

Versionen från 16 januari 2021 kl. 11.55


Läs texten och besvara frågorna.

cover_respect.jpg

Jag ska ha respekt!


Av Ingemar Wiklund

Vinterkvällens kyla byttes mot kvävande värme i lokalen som var fylld till brädden med dansanta, glada människor som ville roa sig en fredagkväll. Kön för att komma in hade varit lång och fler än en hade tittat både misstänksamt och uppgivet på honom när han klämde sig in under avspärrningen och pratade med en av dörrvakterna som sedan släppte in honom trots protesterna från de i köns framkant. Han hade ingen jacka trots kylan. Han hade inte köpt någon efter att han slängde munkjackan. Därför kunde han glida förbi garderoben efter att ha betalat inträdet kontant.
   Den höga musiken dunkade i öronen på honom när han trängde sig fram mot baren. Försiktigt, för att inte dra på sig uppmärksamhet från omgivingen, kände han återigen efter i den grå kavajens  innerficka. Den sträva känslan av sedlar mötte ännu en gång hans fingertoppar och han slappnade tillfälligt av. Ikväll var han rik. Ikväll skulle det ske. Han tänkte inte dö utan att ha hoppat i säng med en tjej. Hoppat i säng? Vilket fånigt uttryck. Han skulle kunna göra det var som helst. Han var inte nogräknad.
   Väl vid baren var det extremt trångt. Några visslade, andra ropade, många viftade med sedlar och plastkort. Alla ville de ha de två stressade bartendrarnas uppmärksamhet. Han sträckte på ryggen, drog handen genom det korpsvarta håret han fyllt med vax och försökte se tuff ut. Han var lång för sin ålder. Tillsammans med skjortan och kavajen tyckte han att det gjorde att han i alla fall såg ut att vara tjugo, eller nitton. Tillräckligt gammal. Det räckte för honom. Med fingrarna lösgjorde han en hundralapp från sedelrullen i kavajfickan och med en nonchalant rörelse vinkade han med den i luften över bardisken. Han behövde bara vänta någon minut innan en av de stressade bartendrarna stannade upp vid honom.
   – Vad vill du ha?
   Frågan gjorde honom stum. Det hade han inte ens tänkt på, det var första gången han stod vid en bardisk. Fort, vad skulle han säga? Vad dricker folk? På bio? Ja…
   – En whisky. On the rocks. Shaken, not ... stördd.
   – Inte störd? nähä. Det kommer på momangen mister Bond.
   Flinande hällde bartendern upp bärnstensgul whisky i en shaker tillsammans med en skopa is, skakade shakern och hällde upp allt i ett glas. När sedel och glas bytte ägare vinkade han avvärjande mot bartendern för att visa att resten var hans och bartendern nickade med ett litet leende till svar innan han klingade i en klocka som hängde bredvid kassaapparaten. Var skulle han gå nu? Han pressade sig fram mellan människorna mot musiken som dånade ut över lokalen för att få litet bättre utsikt. Den inre halvan av stället låg en halvtrappa ner och där fanns dansgolvet med några bord och ett tjugotal upptagna stolar där folk endera satt eller hade hängt upp sina handväskor. Själv ställde han sig mot ett meterhögt räcke som avgränsade salshalvorna och hindrade att berusade människor föll ner de drygt 150 centimetrarna på golvet nedanför. Blicken sökte snygga tjejer och det fanns gott om dem. Sminkade, tuffa tjejer. Tjejer som hade åldern inne för att vara här. Själv hade han bara sin kusin som arbetade som dörrvakt här att tacka för att han kom in. Hade det varit igår eller någon annan dag hade han aldrig vågat gå fram till någon av tjejerna. Han hade varit för blyg. Men inte nu. Nu var han kung. Nu hade han börjat sin karriär. Nu var det dags för honom att vandra ut ur skuggorna och få respekt. Återigen kände han på sedelrullen i fickan och tänkte tillbaka på händelserna tidigare under kvällen.
   Han hade legat hopkrupen länge mellan sopcontainern och en snödriva på andra sidan bensinmackens parkering. I skuggan som bildades mellan plåtväggen och bakom snön var han mer eller mindre osynlig i sina svarta kläder. En gång hade en förbipasserande man med en stor, svartbrun hund nästan avslöjat hans gömställe. Hunden fick vittring på honom och ville springa fram till den plats där han låg, men ägaren hade visslat till och den sprang tillbaka till husse. Det hade varit nära. Han hatade hundar. De var smutsiga djur. Varför hade han valt just macken? Egentligen visste han inte varför själv. Den låg inom gångavstånd från hemmet, ägaren lät ofta sina döttrar jobba ensamma där för att slippa betala ut löner i onödan, han hade blivit utslängd från den när han snattade där i mellanstadiet och ville ta revansch. Det fanns flera anledningar men den främst var nog att det fanns pengar där. Han behövde pengar. Utan pengar var man ingen alls. Ingenting. Inte ens en flugskit på väggen. Alla struntade i en och ingen brydde sig, speciellt inte tjejerna. "Huvudsaken man är frisk" brukade hans pappa säga när han klagade på att de var fattiga, men pappan fattade inte hur det vara att vara ung idag. Det var så mycket han behövde: snygga kläder, en sprillans iPhone, en iPad, ett årskort till lagets matcher, pengar till cigg, pengar till att muta någon att köpa cigg. Listan kunde göras hur lång som helst. Han hade funderat länge på hur han skulle skaffa pengar och planerat rånet noga. Inget skulle kunna gå fel. Han skulle inte lämna några spår, ingen skulle kunna känna igen honom. Han hade flyktvägen klar. Och gick det här bra var det bara början.
   Sedan kom tillfället. Det var tomt på kunder inne. Inga bilar stod utanför och inte en människa var inom synhåll. Han hade dragit upp halsduken så att ansiktet täcktes upp till ögonen och sedan dragit ner huvan på jackan till ögonbrynen. Han såg ut som en ninja, eller ändå hellre som en riktig gangster. Ninjor var fjolliga. Sedan hade han dragit fram morakniven han en gång stulit i träslöjden. Det stod fortfarande ”Hjulstaskolan” inbränt i skaftets trä. Han hade aldrig brytt sig om att slipa bort det. Efter att återigen ha sett sig omkring hade han rusat in på macken och skrikit högt efter pengar så fort han kom in genom dörren. Det hade bara varit ägarens yngsta dotter bakom kassadisken, hon var några år över hans egen ålder, och hon hade skrikit högt när han dundrade in. Med snabba steg sprang han fram till henne och viftade med kniven mot henne när han råkade skära henne i armen. Det var inte meningen men under den decimeterlånga revan i flickans blusärm började en röd fläck snabbat att växa. Blodet färgade ärmen röd, föll ner i droppar på golvet och bildade ett mönster av röda fläckar på det ljusa, välskurade stengolvet. Hon grät förtvivlat så mascaran började rinna i små rännilar längs kinderna och en mörk fläck i grenenen spred sig ner längs byxbenen.
   Det var då han kände makten. Han var kung. Han hade hennes liv i sina händer, eller i alla fall i handen som höll kniven, och han visste att han kunde göra precis vad han ville mot henne utan att kunna straffas för det. Vem skulle någonsin kunna bevisa att det var han? Det var en berusande känsla. Respekt.
   Han hade beordrat henne att ta fram alla pengarna och hon hade gråtskrikit tillbaka att det var rånskydd på kassan och att hon inte hade några pengar medan hon förtvivlat höll sig för armen för att förhindra blodflödet. Det dög inte. Han hade svept ut med kniven, rispat till med bladet över hennes hals och skrikit att han skulle ha pengar, annars skulle han döda henne och då hade hon darrande fallit ner på knä. Under disken fanns ett litet kassaskåp som hon öppnade och tömde på sedlar. Pengar hon stoppade i en plastkasse som han girigt slet tag i och sprang ut i vinternatten med.   
   Det var nästan sex tusen kronor i kassen i 20- och 50-kronorssedlar och tusen kronor till i hundralappar. Han hade räknat pengarna om och om igen inne på en toalett på varuhuset innan han köpte kläderna han skulle ha på kvällen. Han hade aldrig varit så rik i hela sitt liv. Respekt. Man fick respekt när man var rik. Man fick respekt när man var någonting. Tony Montana i Scarface fick respekt. Tony var maffiaboss. Han hade sett den filmen hur många gånger som helst, hade till och med en filmaffisch på väggen i sitt pojkrum från den. Det här var bara första steget mot att bli maffiaboss. Nu skulle han bli rik och få ligga med snygga brudar som inte ville något hellre än att få bli sedda tillsammans med honom.
   En mellanakt från diskjockeyn drog tillbaks honom till verkligheten. Återigen kikade han runt i lokalen. Vid ett bord några meter till höger om honom satt två tjejer runt tjugo. En mörk och en ljus. Han hade alltid drömt om att ha sex med en blondin. Alltid var mycket sagt, men ofta innan han somnade, och i skolan. Han hade faktiskt en blond tjej i klassen som han försökt flirta med men det hade inte gått så vidare bra. Han kisade med ögonen i mörkret och granskade den ljusa tjejen vid bordet värderande. Hon hade pageklippt hår med modern snedkant. På sig hade hon en silveraktig tunn tröja som avslöjade lika mycket av hennes toppiga bröst än den dolde dem. Till det ett par svarta byxor med matchande vadhöga svarta läderstövlar beströdda med strasskristaller i olika mönster. Runt halsen hade hon flera tunna guldkedjor och på händerna fanns guldring efter guldring på varenda finger som komplement till de välmanikyrerade naglarna som var målade i olika mönster. Hon andades stil, klass och pengar. En tjej som passade honom och hans nya liv. Hon var söt när hon skrattade. Munnen hade diskret, rosa läppstift på läpparna och han började fantisera om vad hon skulle kunna använda munnen till. Fantisera var allt han kunde, någon egen erfarenhet kring det hela hade han ju inte. Hans fantasier drog iväg och när han lystet såg hur hennes bröst rörde sig under tyget när hon bytte ställning på stolen kände han upphetsningen spira i kroppen. Ännu en gång kände han efter om sedelbunten var kvar. Hon skulle bli hans. Så enkelt var det bara.   
   Han luktade en gång extra på whiskyn i sitt glas. Doften var stark, men inte oangenäm. Det var egentligen fel att dricka alkohol. Dels var han för ung och dels var det mot religionen. Ändå tog han ett andetag för att sedan svepa glasets innehåll i ett enda drag. Han var tvungen att få litet extra mod. Drycken brände i halsen och efteråt ställde han ifrån sig glaset på golvet bredvid räcket medan han kämpade mot illamåendet. Det var första gången han drack ren starksprit. Efter några andetag gick illamåendet över och han kände sig redo. Med en liten ryckning rättade han först till skjortan och sedan kavajen innan han tågade iväg med bestämda steg mot bordet där blondinen satt. I sin fantasi hade han övat på den här scenen många gånger med mängder av olika tjejer. Han skulle bjuda upp henne, dansa med henne, kyssa henne. Han skulle bjuda henne på drinkar och sedan förklara hur mycket han älskade henne så hon föll för honom. Sedan skulle de ta in på hotell och ha sex hela natten. Planen var idiotsäker, speciellt nu när han var rik och äntligen hade pengar till både drinkar och hotellrum.
   När han kom fram till hennes stol stannade han upp bakom henne och väntade på att hon skulle vända sig, det gjorde hon inte. Hon var fullt upptagen med att diskutera något med väninnan mittemot. Efter någon minut harklade han sig, men det var inget hon hörde på grund av oljudet från dansgolvet. Slutligen knackade han lätt på hennes axel och först då tittade hon upp på honom.
   – Abo tjejen. Vill du dansa? Han knyckte så världsvant han kunde med huvudet mot dansgolvet, men hon bara flinade till och återvände till sitt samtal. Återigen knackade han henne på axeln. Hon såg mer irriterad ut när hon vände sig om på nytt.
   – Ey tjejen, varför svarar du inte?
   – För att jag inte vill dansa. Är du trög? Du får gå och fråga någon annan.
   – Ah men, det är värdens chans. Du får dansa med kungen vet du.
   – Vilken kung?
Tjejen mitt emot ropade till:
   – Han menar ping pong kingen.
   Båda tjejerna började skratta. Han gillade inte den riktning samtalet tagit. Hans blick mötte hennes när han fortsatte:
   – Yani, fattaru. Du har världens chans. Snart vet alla vem jag är och då vill alla ha mig, men just ikväll har du din chans och få vara med mig. Sedan kan du skryta för alla om vad vi gjort. Fattaru?
   – Du, jag lämnar gärna över dig till alla andra.
   – Men jag är kung, jag har respekt. Fattaru? Jag är Tony Montana!
   – Tony vem?
   Återigen föll väninnan mitt emot in:
   – Han menar nog Hanna Montana.
   Båda tjejerna började skratta så att de kiknade men han visste inte varför. Han förstod att de sagt något elakt till honom, men inte vad. Han hade hört tjejerna i klassen tala om Hanna Montana någon gång men han visste absolut ingenting om henne.
   Med stukad stolthet lämnade han de skrattande tjejerna och tog vägen till baren istället. Horunge var vad hon var. En orre. En blond fitta. Fy fan vad han hatade henne. Hon gjorde sig lustig över honom. Han skulle ha respekt av henne. Kräva respekt. Tills hon stod på sina bara knän och då kunde hon ju passa på att göra något annat samtidigt. Tanken var upphetsande och han beslöt sig för att ge henne en chans till. Bara han fått i sig litet mer whisky.
   Det var samma bartender vid baren som förra gången och han bytte snabbt ut hundralappen mot ett glas whisky. Utan att fråga behöll bartendern växeln och plingade till i klockan vid kassaapparaten igen. Glaset kändes kallt mot hans darrande näve och drycken brände när han svepte glaset i ett drag. Sedan ropade han återigen till sig bartendern som förvånat fixade en ny whisky åt honom i utbyte mot ännu en hundring. Han kände på sig att bartendern fick väl mycket dricks, men vad gjorde det? Han var ju rik som en arabisk oljeprins, nästan.
   Med ännu ett whiskyglas i handen återvände han till räcket bara för att se hur de två tjejerna stod och dansade med varandra nere på dansgolvet. Där hade han chansen! Han svepte whiskyn. Det gick bara lättare och lättare att få i sig den. Visserligen började väggarna röra sig litet konstigt och golvet kändes som på en båt, men han kunde fortfarande stå, och dansa. Han trängde sig ner till dansgolvet och spanade in tjejerna. Den blonda hade verkligen en perfekt kropp. De blinkande lamporna färgade huden och kläderna i olika mönster och de fasta brösten guppade förföriskt. När Petra Marklunds ”Händerna mot himlen” spelades hissade den blonda upp sina händer i luften så en del av magens nakna hud syntes under tröjlinningen. Det räckte för att göra honom hård. Han stack försiktigt ner handen innanför byxlinningen för att lägga allt till rätta så ingen bula skulle synas, och just då tittade den mörka kamraten på honom. Skamset ryckte han upp handen ur byxornas djup. Hon verkade tro att han gjorde något annat för hon böjde sig fram till blondinens öra och sekunden efteråt stirrade bägge två åt hans håll. Han skämdes litet först, men nästa tanke var att de säkert hade blivit upphetsade när de insåg att han fick stånd när han såg på dem. När de sedan fortsatte dansen spann han vidare på idén. Naturligtvis var det så, och varför inte? Själv skulle han ju gilla om tjejer blev upphetsade av att titta på honom. Och blev de upphetsade ville de ju så klart gå hem med honom, för att ha sex. Och han hade ju råd med ett hotellrum nu. Kanske bägge samtidigt? Första gången skall ju vara speciell och oförglömlig. Tanken var spännande, och med litet för mycket whisky i kroppen gick tanken snabbt över till handling.
   När tjejerna verkade upptagna med varandra gled han ut på dansgolvet och smög upp bakom den blonda. Med en snabb rörelse framåt pressade han sitt hårda underliv mot hennes spänstiga stjärt samtidigt som han mumlade mot hennes öra:
   – Ey tjejen, jag vet att du blev blöt när du såg vad jag hade. Skall vi gå härifrån?
   Reaktionen blev inte vad han väntat sig, istället för att göra honom till viljes snodde hon runt och tryckte till honom i bröstkorgen så han föll baklänges ner på golvet. Hon skrek ut sitt förakt över honom så högt hon kunde för att överrösta musiken.
   – Ditt äckel! Svin! Försvinn! Fattar du trögt eller? Jag vill inte ha med dig att göra så Stick!
   Hon måttade en spark mot hans lår men han vek undan och i ren panik rullade han iväg och tumlade bort från dansgolvet. Subba! Orre! Han skulle fanimig döda henne. Han kände efter på vänster bakficka där han ännu hade morakniven. Han hade stuckit ner den där eftersom han inte visste riktigt var han skulle lägga den när han bytte kläder i varuhuset. Det hade fortfarande varit blod från tjejen på macken på läderslidan och han hoppades att kläderna inte fick fläckar, men hellre fläckar på byxorna än kavajen. Respekt! Det enda han ville ha av blondinen var respekt, och så sex förstås. Varför kunde hon inte visa honom respekt? Var det för mycket begärt? Var han tvungen att snitta henne också för att få samma respekt som tjejen på macken hade visat?
   Han var arg nu, riktigt förbannad. I hans druckna hjärna fanns det bara en enda tanke. Han skulle få blondinen på rygg, på ett eller annat sätt. Han skulle ha hennes nakna kropp under sin, ta på henne överallt, göra vad han ville med henne. Det förtjänade han. Hon hade blivit ett hjärnspöke som fanns kvar på hans näthinna även när han blundade. Han tyckte att han fortfarande kunde känna värmen från hennes skinkor mot skrevet. Han skulle göra henne lycklig. Det var bara det att hon inte visste om det ännu och han var tvungen att få henne att förstå det.
   Återigen samlade han mod och gick tillbaka mot dansgolvet, men nu mer raglade han än gick. Gång på gång var han tvungen att ta stöd mot stolsryggar eller andra människor för att inte falla. När han kom inom synhåll från de två tjejerna stannade de upp i dansen och den mörka slank iväg mot trappan upp till den övre delen. Blondinen stod kvar med korsade armar och inväntade honom. Vis av skadan stannade han upp strax utanför hennes sparkavstånd och med vaggande överkropp försökte han att fixera hennes blick medan han skrek för att göra sig hörd i den höga musiken:
   – Du, fitta. Du skall visa mig respekt! Fattaru?
   – Varför? Respekt får man inte, respekt förtjänar man. 
   – För att jag är någon. Jag är snart maffiaboss och jag är rik!
   – Du? Rik? Skulle knappast tro det grabben.
   – Men jag är rik. Fattaru! Skitrik. Se själv!
   Med det drog han upp den tjocka sedelbunten ur kavajfickan och utan att tänka sig för slängde han den rakt mot henne. Hon fångade inte upp den, som han hade tänkt. Istället träffade den henne så hårt i pannan att den hoprullade formen slets upp och sedlarna spred sig som snö bland de dansande människorna runtomkring henne. Kaos bröt ut. Dansen avstannade trots att musiken fortsatte. Alla slängde sig på golvet och började söka pengar i mörkret och fler strömmade till. Blondinen såg sig överraskat omkring när de blinkande ljusen skapade groteska ögonblicksbilder där folk ryckte och slet i varandra i jakten på nästa sedel. Han flämtade till. Vad hade han gjort? Utan pengar var han ingenting. Förtvivlat rusade han fram till människomassan och ropade och skrek medan han ryckte i dem:
   –  Sluta! Det är mina pengar! Ge hit dem! Ni får inte ta dem!
   Sekunden därefter fick han en hård stöt i ryggen som gjorde att han föll framstupa och det enda han kunde se framför sig var fötterna på den mörka tjejen som kommit tillbaka. Grova armar tryckte upp hans händer på ryggen och han kände kallt stål pressas mot handlovarnas varma hud när ett par handklovar trycktes fast med ett klickande.
   – Fan han har en kniv! Och det är blod på den. Utbrottet efterföljdes av att någon slet upp kniven ur bakfickan. En annan röst som han kände igen som sin kusins suckade:
   – Men vad fan? Varför var du tvungen att ställa till det så här? Är det här tacken?
   Han kunde inte svara. Han kunde inte säga någonting alls. Tårarna rann och rösten stockade sig. Det enda han hade velat ha var ju respekt. Och sex. Nu fick han ingetdera och han kunde inte förstå varför. Han var ju Tony Montana.</p>
</div>

1: Ta reda på vad orden i texten betyder innan du läser texten så förstår du den bättre. Använd: ordbok, Wikipedia eller Wiktionary: https://sv.wiktionary.org/wiki/Wiktionary:Huvudsida.



2; Att läsa på raderna innebär att söka information som finns tydligt angiven i texten:

A:


3: Att läsa mellan raderna innebär att man söker fram information som man förstår av textens sammanhang.

A:


4: Att läsa bortom raderna innebär att man kopplar ihop den kunskap man har sedan tidigare för att förstå sammanhanget i en text

A:


5: Öppna frågor saknar ett rätt svar, man kan bara diskutera kring dem.

A:

1: Ta reda på vad orden i texten betyder innan du läser texten så förstår du den bättre. Använd: ordbok, Wikipedia eller Wiktionary: https://sv.wiktionary.org/wiki/Wiktionary:Huvudsida.



2; Att läsa på raderna innebär att söka information som finns tydligt angiven i texten:

A:


3: Att läsa mellan raderna innebär att man söker fram information som man förstår av textens sammanhang.

A:


4: Att läsa bortom raderna innebär att man kopplar ihop den kunskap man har sedan tidigare för att förstå sammanhanget i en text

A:


5: Öppna frågor saknar ett rätt svar, man kan bara diskutera kring dem.

</div>





Åter till registret för läsförståelsetexter