Åtgärder

Skillnad mellan versioner av "Inbördeskriget i Syrien - ISIS, stormakterna och flyktingströmmarna"

Från Skolbok

m
m
Rad 23: Rad 23:
  
 
Striderna tvingade folk på flykt, oavsett  vilken sida man stödde, och man tror att så mycket som en miljon människor drevs på flykt inom landet och 200 000 flydde till andra länder, främst Turkiet, Libanon och Jordanien.
 
Striderna tvingade folk på flykt, oavsett  vilken sida man stödde, och man tror att så mycket som en miljon människor drevs på flykt inom landet och 200 000 flydde till andra länder, främst Turkiet, Libanon och Jordanien.
 +
  
 
===Var var kurdernas roll i striderna?===
 
===Var var kurdernas roll i striderna?===
  
https://mutludc.files.wordpress.com/2015/02/ypg_women.jpg
+
[[File:Kurdish YPG Fighters.jpg|400]]
  
 
''YPG trupper''
 
''YPG trupper''
Rad 46: Rad 47:
 
''Rebellsoldater vid Taftanaz''
 
''Rebellsoldater vid Taftanaz''
  
Januari 2013 erövrade al-Nusra fronten militärbasen Taftanaz och fick tag på så mycket krigsmateriel: stridsvagnar, granatkastare och till och med helikoptrar, i sådan mängd att det ansågs vara en vändpunkt i kriget. Under kort tid därefter tog rebellerna omkringliggande städer med hjälp av erövrat krigsmateriel. Rebellerna verkade vara oövervinneliga i norr. Man fortsatte vidare till Raqqa, den viktigaste staden i centrala Syrien. Striderna var hårda, men inte heller Raqqa kunde stå emot rebellerna.
+
Januari 2013 erövrade al-Nusra fronten militärbasen Taftanaz och fick tag på krigsmateriel: stridsvagnar, granatkastare och till och med helikoptrar, i sådana mängder att det ansågs vara en vändpunkt i kriget. Kort tid därefter erövrade rebellerna omkringliggande städer med hjälp av sitt nya krigsmateriel. Rebellerna verkade vara oövervinneliga i norr. De fortsatte vidare till Raqqa, den viktigaste staden i centrala Syrien. Striderna om staden var hårda, men inte heller Raqqa kunde stå emot rebellerna.
  
25/3 gick rebellerna slutligen till attack på allvar mot huvudstaden Damaskus. Bombardemanget från rebellernas artilleri var det kraftigaste under kriget. Trots häftiga strider kunde inte rebellerna tränga särskilt långt in i stadskärnan som förvarades av Al Assads trupper.
+
25/3 gick rebellerna slutligen till attack på allvar mot huvudstaden Damaskus. Bombardemanget från rebellernas artilleri var det kraftigaste under kriget. Trots häftiga strider kunde inte rebellerna tränga särskilt långt in i stadskärnan, som förvarades av Al Assads trupper.
  
  
Rad 187: Rad 188:
  
 
http://www.express.co.uk/news/world/611326/RAF-given-all-clear-shoot-down-Russian-aircraft
 
http://www.express.co.uk/news/world/611326/RAF-given-all-clear-shoot-down-Russian-aircraft
 +
  
 
===Bildkällor===
 
===Bildkällor===
  
Bilder från Wikimedia Commons
+
Bilder från Wikimedia Commons, utom:
 +
 
 +
Aleppo 2012: belfastchildis.files.wordpress.com/2016/09/aleppo-640x346.jpg
 +
 
 +
Rebellsoldater vid Taftanaz: cbsnews2.cbsistatic.com/hub/i/r/2013/01/10/41284b3f-a645-11e2-a3f0-029118418759/thumbnail/620x350/a1b4586a70dc2dd64bc2707f5a60ac2d/syria-AP395836068684.jpg
  
  

Versionen från 21 mars 2020 kl. 11.36

Vad hände 2012, när kriget började?

Situationen i Syrien 3:e november 2012

Situationen i Syrien 3:e november 2012
*Blått = pågående strider
*Grönt = områden som hålls av regeringen
*Brunt = områden som hålls av rebellerna
*Gult = områden som hålls av kurdiska trupper


Under februari 2012 bombarderades Homs i landets västra del eftersom rebeller byggt upp ett fäste i stadsdelen Baba Amr. Beskjutningen varade en månad innan rebellerna flydde. De lämnade över 700 döda efter sig. Rebellsidan saknade flygvapen och Al Assad var snabb med att använda attackhelikoptrar mot rebellerna. Segern var kortlivad och rebeller återvände snart. Därefter böljade striderna kring Homs fram och tillbaka till 2014 när regeringsstyrkorna slutligen tog över kontrollen. Totalt lät regeringssidan 1000 personer, rebellsoldater med familjer, åka med bussar ut ur staden till rebellkontrollerat område norr om Homs, som en del av fredsavtalet.

Drönare över Homs efter segern,


Juli 2012 bestämde internationella röda korset och röda halvmånen att det officiellt var inbördeskrig i Syrien. Då hade fler än 20 000 personer dött i striderna.

Regeringsstyrkorna kritiserades efter att ha genomfört flera massakrer på oskyldiga civila. Maj 2012 avrättades t.ex. 108 civila i staden Houla, varav 49 av dem var barn. Den, och liknande, händelser gjorde att man försökte stoppa all handel med krigsmateriel till Syrien genom olika FN beslut, men eftersom både Kina och Ryssland hela tiden la in sina veton hände ingenting. Syrien har alltid varit en av Rysslands främsta kunder vad det gäller att köpa vapen.

I augusti 2012 anföll rebellerna både huvudstaden Damaskus och landets näst största stad Aleppo vilket tvingade regeringssidan till ett fullskaligt motangrepp som skördade tusentals dödsoffer bland de dåligt beväpnade motståndarna.

Striderna tvingade folk på flykt, oavsett vilken sida man stödde, och man tror att så mycket som en miljon människor drevs på flykt inom landet och 200 000 flydde till andra länder, främst Turkiet, Libanon och Jordanien.


Var var kurdernas roll i striderna?

400

YPG trupper

Juli 2012 drabbade kurdiska YPG samman med Al Assads styrkor vid staden Kobane, där kurderna vann. Detta var startskottet för kurdernas kamp för att erövra en större del av Syrien och vid årsslutet hade man samlat ihop åtta brigader med kurdiska soldater som erövrade stad efter stad i norr. Kurdernas mål var inte att erövra Syrien, utan att ta över så mycket som möjligt av norra Syrien för att koppla ihop de områdena med de kurdiska områdena i norra Irak för att på så vis skapa ett nytt Kurdistan. Med den grundtanken blev kurderna en part i kriget som inte samarbetade med rebellerna och inte heller regeringsstyrkorna.


Rebelloffensiven november 2012 - april 2013

aleppo-640x346.jpg

Aleppo 2012

Rebellerna vann mer och mer mark, speciellt i norra Syrien. Rebellerna saknade flygvapen, istället anföll de flygfält och helikopterbaser för att förstöra Al Assads flygvapen på marken. Något som lyckades bra. Framgång följde på framgång och rebellerna lyckades erövra mycket tungt krigsmateriel från Al Assads styrkor, som stridsvagnar och artilleripjäser. Städer erövrades från regeringssidan från Medelhavets kust ända bort till gränsen mot Irak.


syria-AP395836068684.jpg

Rebellsoldater vid Taftanaz

Januari 2013 erövrade al-Nusra fronten militärbasen Taftanaz och fick tag på krigsmateriel: stridsvagnar, granatkastare och till och med helikoptrar, i sådana mängder att det ansågs vara en vändpunkt i kriget. Kort tid därefter erövrade rebellerna omkringliggande städer med hjälp av sitt nya krigsmateriel. Rebellerna verkade vara oövervinneliga i norr. De fortsatte vidare till Raqqa, den viktigaste staden i centrala Syrien. Striderna om staden var hårda, men inte heller Raqqa kunde stå emot rebellerna.

25/3 gick rebellerna slutligen till attack på allvar mot huvudstaden Damaskus. Bombardemanget från rebellernas artilleri var det kraftigaste under kriget. Trots häftiga strider kunde inte rebellerna tränga särskilt långt in i stadskärnan, som förvarades av Al Assads trupper.


Motoffensiven 2013

Regeringsstyrkorna anföll de städer rebellerna tagit mellan Aleppo och Damaskus och öppnade på så vis upp vägen för transporter till de hårt ansatta soldaterna i Aleppo, Syriens viktigaste stad i norr. Rebellerna försökte ta tillbaka olika viktiga platser, men kunde aldrig behålla dem någon längre tid. I Maj erövrade Al Assads styrkor staden Homs och delade på så vis upp rebellernas styrkor i två olika delar. En i norr och en i söder. Fram till oktober 2013 böljade striderna fram och tillbaka utan några större förändringar.

Under oktober anslöt Hizbollah gerilla från Libanon till Al Assads styrkor i söder, tillsammans med al-Abbas brigaden, shiamuslimsk gerilla från Irak och Damaskus. Med hjälp av regeringsstyrkorna anföll de rebellerna, från Golanhöjderna och Daraaa ända bort till irakiska gränsen, vilket drev rebellerna norrut. Bit för bit återtog Al Assad södra Syrien.

Giftgasattacken

Augusti 2013 använda Al Assad giftgasen sarin mot rebellställningar utanför Damaskus. Mängder av rebeller dödades eller skadades svårt och regeringsstyrkorna kunde återerövra området utan förluster. Det var första gången giftgas användes i kriget och Al Assad fördömdes internationellt.

3anzehWalo6aret-deadkids.jpg

Döda barn efter giftgasattacken

Men var det verkligen Al Assad som använde gasen? Information från annat håll pekar ut rebellerna som användare av gas mot sina egna för att få mer internationell hjälp. Inget tyder på att Al Assad haft tillgång till nervgas eller annan giftgas, medan Saddam Hussein, när han var ledare för Irak, använde senapsgas mot den kurdiska delen av befolkningen. Många soldater från Saddam Husseins tid hade anslutit sig till rebellsidan. Ingendera sidan har tagit på sig ansvaret för attacken, båda skyller på den andra.


Rebellerna och ISIS

ISIS, eller Islamiska Staten i Irak och Syrien började erövra de tömda områdena i Syriens inre under 2013 men det var inte förrän de erövrade gränsstäderna Azaza och Atme, vid Turkiska gränsen, från FSA som det blev strid på allvar mellan rebellerna och ISIS. De olika rebellstyrkorna anföll ISIS på alla fronter och drev dem österut, men ISIS fick förnyat stöd från Irak och bet sig slutligen fast i staden Raqqa som de erövrat från rebellsidan i början av 2014.

isil1.jpg

ISIS

2014

Under 2014 satsade Al Assad på att säkra kusten. Rebellerna lyckades erövra städer och byar för en tid men lyckades aldrig behålla dem. Samtidigt som rebellerna pressades av regeringssoldater från söder anfölls de av ISIS från öster och kurderna från norr. Länderna i väst var tveksamma till att skicka krigsmateriel till rebellerna eftersom det gång på gång visat sig att det fortsatt från Syrien till islamister som al-Quida i andra delar av arabvärlden.

Sommaren 2014 hade ISIS krigslyckan med sig i Irak och vann stora segrar över irakiska armén vilket gav ISIS erövrat krigsmateriel i massor, framförallt från USA. Andra källor hävdar att USA ställde upp förråd som ISIS lätt tog över i utbyte mot att ISIS skulle anfalla områden kontrollerade av Al Assad i Syrien.

_86989487_4a583c84-6dfb-49a5-b6d6-7c234e5bfe81.jpg


Med hjälp av krigsmateriel från Irak erövrade ISIS viktiga områden i Syrien, bland annat Syriens största oljefält. ISIS fortsatte med den strategin och erövrade i första hand syriska oljefält, och inte städer. Eftersom oljefälten hölls omväxlande av regeringstrupper och rebeller hamnade ISIS i strid med bägge sidor i kriget. Oljan fraktades ut till Turkiet där den sedan såldes på svarta marknaden och gav ISIS enorma inkomster, pengar de kunde köpa mer vapen för. USA försökte få Turkiet, ett NATO land, att stänga gränsen, men Turkiet vägrade.

USA hamnade i en otrevlig sits när det blev uppenbart att de stödde bägge sidorna i konflikten mot al-Assad. Speciellt otrevligt blev det när det var uppenbart att USA indirekt gav militär hjälp till al-Quida i Syrien samtidigt som USA stödda trupper stred mot al-Quida i Afghanistan.

I det läget började USA istället att dra tillbaka allt stöd till rebellsidan och istället ge sitt stöd till kurderna för att hjälpa dem att erövra områdena i norra Syrien och på det sättet stänga av möjligheterna för ISIS att köra sina tankbilar med olja till Turkiet.

Valet 2014

Mitt under brinnande krig bestämde Bashar Al Assad att man skulle ha ett fritt val i Syrien för första gången, men bara de inom regeringskontrollerat område fick rösta. Al Assad vann med nästan 90 % av rösterna.

2014 Syrian presidential election day in Damascus (2).jpg 2014 Syrian presidential election day in Damascus (6).jpg

Valet 2014 i Damaskus

USA

23 september 2014 gick USA in som aktiv deltagare i kriget mot ISIS utan att fråga Al Assad i Syrien om tillåtelse, och amerikanskt flyg tillsammans amerikanska Tomahawk missiler började angripa ISIS ställningar i centrala Syrien. Attackerna utfördes främst runt Raqqa som var ISIS huvudstad i Syrien, men även runt Kobane som hölls av kurderna men var under attack av ISIS. Al Assad blev upprörd och krävde att USA skulle hålla sig utanför Syrien. Att utan tillstånd bedriva krig inom Syriens territorium ansåg han vara en krigshandling.


2015 och slaget om Idlib

Islamistrebeller utanför Idlib

2015 slogs flera olika rebellgrupper i, och omkring, staden Idlib väster om Aleppo. Oenighet mellan ledarna för de olika grupperna gjorde att rebellgrupperna gav sig på varandra. Al-Nusra fronten stod slutligen som vinnare och genom striderna fick de kontroll över mängder av amerikanskt krigsmateriel som ursprungligen getts till FSA, Fria Syriska Armén. Risken för att den utrustningen skulle skickas vidare till islamister i Mellanöstern var stor. Speciellt när mycket pekade på att ISIS faktiskt gett sitt stöd till al-Nusra för att bekämpa de andra rebellgrupperna. Dessutom samarbetade al-Nusra och al-Quida nära varandra.

Även om det officiellt var "rebeller" som slagits i norr, visade det sig snart att det främst varit rebeller med islamistiska motiv som slagits, och segrat, i norra Syrien. Norr hade blivit mer islamifierat genom deras segrar. I södra Syrien slogs den mer västvänliga FSA gerillan, hårt pressad av både ISIS, andra rebellgrupper, Hizbolla från Libanon och Al Assads regeringsstyrkor.

Palmyra

_85149639_028683937-1.jpg

Några av byggnaderna innan ISIS sprängde dem

Sommaren 2015 erövrade ISIS den uråldriga staden Palmyra med sina ovärderliga konstskatter och byggnader. Hundratals civila avrättades och byggnader med flertusenåriga konstverk sprängdes i bitar för att förse ISIS med pengar när resterna såldes på den svarta marknaden för antik konst. ISIS jagades ut ur staden efter en tid men återvände våren 2017 och fortsatte att spränga ovärderliga byggnadsverk i småsmulor för försäljning. Den perioden var kort och redan i mars samma år jagades de ut ur Palmyra igen.


September 2015, Ryssland bjuds in av Al Assad att hjälpa till i kriget

1016_2015_en.jpg

Ryska attackhelikoptrar i Syrien

Al Assad hade ingen möjlighet att stoppa USA:s operationer i Syrien. Istället bjöds Vladimir Putin in av Al Assad för att hjälpa honom, och därför drogs Ryssland in i inbördeskriget hösten 2015. Ryssarna gav Al Assad sitt fulla stöd och påbörjade en aggressiv kampanj av flygattacker mot ISIS och al-Nusra fronten, men anföll också USA stödda rebellgrupper som SNA. Alla sågs som fiender till regeringen. Kryssningsmissiler avlossades från ryska fartyg i Medelhavet och träffade mål långt in in Syrien. Samtidigt påbörjade Al Assad en framryckning med soldater på marken mot ISIS och olika fästen som hölls av rebeller stödda av USA och Saudiarabien.

Samtidigt som Ryssland påbörjade luftattackerna gav Barack Obama order om att kurderna i norr skulle ges möjlighet att erövra de områden i norr som försvagades av ryssarnas attacker. Genom Rysslands och kurdernas gemensamma ansträngningar stoppades ISIS upp, leveranserna av olja till Turkiet avbröts i princip helt och hållet och ISIS soldater tvingades tillbaka från de delar av de större städerna de redan erövrat.

På kort tid förstörde ryska attackplan fler än 500 tankbilar, ägda av ISIS och minskade den olagliga försäljningen av olja drastiskt.

1_57826fe61649d.png

ISIS-ägda tankbilar


Ett växande problem var att rebellerna använde amerikanska vapen mot syriska trupper med ryska vapen. Det blev som ett krig mellan USA och Ryssland, fast på distans. När USA beordrade sitt och sina allierades flyg att anfalla oljefält skickade Ryssland in en skarp protest eftersom den taktiken gjorde oljefälten oanvändbara under lång tid efter att regeringsstyrkorna återtagit dem.

Fighter.jpg

Brittiska Tornadoflygplan på väg att bomba Omar oljefält

När engelskt flyg började bomba oljefält i det inre av Syrien kom de i kontakt med ryskt flyg. Inget allvarligt hände vid det tillfället, men England utfärdade en order att engelska piloter fick skjuta ner ryskt flyg utan att fråga flygledningen först. Vladimir Putins svar var att "det första land som sköt ner ett ryskt flygplan skulle bli samma land som Ryssland startade krig mot". Inga ryska plan sköts ner av USA, Frankrike eller England under kriget.

USA ledda flygattacker flög aldrig över regeringskontrollerat område. En orsak till det är att man vet att Syrien har ett av världens mest moderna luftvärnsrobotsystem, tillverkat och sålt av Ryssland. Det skulle också kunna förklara varför inte NATO försökt påverka landet med flygangrepp på det sätt man gjorde mot Libyen, eftersom det skulle vara självmord för de piloter som flög inom räckvidd för luftvärnsrobotarna. Endast en gång under hela kriget lyckades motståndarna slå ut en rysk luftvärnsrobot, när israeliska attackflyg anföll ställningen just när de var på väg att lasta på utrustningen på lastbilar.

Film som visar de ryska luftvärnsrobotarna i Syrien

Ryska luftvärnsrobotar,


Flyktingkatastrofen

Alan_Kurdi_lifeless_body.jpg

Alan Kurdi drunknade i Mwedelhavet


Kriget i Syrien har skapat en flyktingkatastrof. Vi får gå tillbaka till början av andra världskriget för att hitta något liknande i Europas historia. Före kriget bodde 23 miljoner människor i Syrien. Under kriget var halva Syriens befolkning på flykt. De allra flesta – fyra miljoner – flydde till grannländerna Turkiet, Jordanien och Libanon. Två miljoner av flyktingarna var barn.

Flyktingar som ville ta sig till Europa kunde inte bara att sätta sig på ett plan hit, även om man egentligen hade rätt till asyl. De hade visserligen rätt att få skydd i EU – men bara om de ansökte om asyl på plats i ett EU-land.

Fram till 2015 kunde flyktingarna ta sig til EU genom att fly genom Turkiet, vidare in till Balkan och Grekland. Men den vägen stängdes när alltför många flyktingar strömmade in i ett Europa som inte var beredda på den mängd som kom.

refugees.jpg

Flyktingbåtarna var ofta överlastade, vilket gjorde att de lätt kapsejsade och flyktingarna drunknade

Den enda möjlighet som återstod var att ta sig in i EU illegalt. Familjer sålde allt de ägde för att betala flyktingsmugglare uppemot hundratusen kronor per person för att smugglas in i Europa. Den vanligaste vägen var över Medelhavet, men den var inte ofarlig. Från krigsutbrottet fram till 2015 hade runt en miljon människor flytt över Medelhavet från kriget. Över 3600 av dem kom aldrig fram, utan dog på vägen.

De Europeiska länder som tog emot flest flyktingar 2014 var Sverige och Tyskland. Ändå var de Europeiska ländernas flyktingmottagande småpotatis om man jämför med Syriens grannländer som tog emot flera miljoner krigsflyktingar trots att de var mycket fattigare än de Europeiska länderna.

Efter 2017 har många syrier börjat flytta tillbaka till Syrien, men fortfarande finns tusentals flyktingar i läger i framförallt Libanon, Turkiet och Ungern.


Källor

http://www.telegraph.co.uk/news/2016/10/06/russian-air-defence-missiles-would-respond-if-us-launches-air-st/

http://www.express.co.uk/news/world/611326/RAF-given-all-clear-shoot-down-Russian-aircraft


Bildkällor

Bilder från Wikimedia Commons, utom:

Aleppo 2012: belfastchildis.files.wordpress.com/2016/09/aleppo-640x346.jpg

Rebellsoldater vid Taftanaz: cbsnews2.cbsistatic.com/hub/i/r/2013/01/10/41284b3f-a645-11e2-a3f0-029118418759/thumbnail/620x350/a1b4586a70dc2dd64bc2707f5a60ac2d/syria-AP395836068684.jpg


Åter till kapitel om tiden 1945-