Åtgärder

Gustav Wasa, Drottningarna

Från Skolbok

Version från den 6 januari 2020 kl. 10.43 av Ingemar (Diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Katarina av Sachsen-Lauenburg

Catherine of Sweden (1531) effigy 2007.jpg

Ständerna ville att kungen skulle gifta sig och på deras begäran utnämnde Gustaf en gemål. Det var prinsessan Katarina av Saxen-Lauenburg. År 1531 utrustade Gustaf en skeppsflotta, och skickade iväg sin syster och åtskilliga av sina män, för att hämta bruden.

Bröllopet firades med mycket ståt och högtidlighet. Men Katarina var inte värdig sin ädle make. Hon var en svag kvinna, en kallsinnig hustru, en missnöjd utländska. Då hennes svåger, kungen i Danmark, besökte Gustav i Stockholm, ljög hon för honom om att Gustaf skulle planera något mot honom. Kort efter hans avresa insjuknade hon och avled 1535, dagen innan sin 22-årsdag.

Hon var mamma åt Erik, som 1544 hyllades av Sveriges ständer som arvtagare till kronan.

20091112214540%21Eric_XIV_of_Sweden.jpg

Erik XIV


Margareta Leijonhufvud

Margareta_Leijonhufvud.jpg

På Ekeberg i Närke bodde en Svensk rådsherres, Erik Leijonhufvuds, barn, sedan de förlorat sin pappa i Stockholms blodbad. Döttrarna Margareta och Märta var ovanligt vackra. Margareta var en ädel skönhet med ljust hår, blå ögon och majestätiskt utseende. Den unge Svante Sture, som var två år äldre än hon, hade vid 16 års ålder förälskat sig i henne. På en resa till Lauenburg blev han tillfångatagen av Hansans män. De ville övertala honom att resa sig mot kung Gustav, men den trogne ynglingen vägrade att gå med på deras lockande förslag. Han blev slutligen frigiven.

Medan han var borta, hade drottning Katarina dött. Gustav, som inte sörjde sin första hustru särskilt mycket, blev förälskad i Margareta. Hennes anhörigas böner och kungens värdighet fick henne att gå med på äktenskapet (1536).

Detta äktenskap blev ganska lyckligt. Med stor ömhet för sin make, och den värdighet som bara känslan av uppfyllda plikter skapar, bar hon bördan av att vara drottning. Hon var lika dyrkad av folket som älskad av kungen. Han, som annars bara litade på sig själv, rådfrågade ofta hennes ljusa förstånd. Hennes mildhet stillade hans vrede, hennes böner mildrade hans beslut. Hos henne fann han lugn och tröst under sina konungsliga bekymmer.

Då Svante Sture äntligen kom hem, fann han sin ungdomskärlek på tronen. Han sökte upp henne och kastade sig på knä för hennes fötter. Just då klev Gustav Wasa in i rummet. ”Vad betyder detta?” frågade han. Margareta svarade hastigt, att han begärde hennes syster Märta till hustru. Kungen beviljade genast detta, och utan att någon sa emot fullbordades detta äktenskap. Det blev lika lyckligt som oförmodat, eftersom Märta både vann- och gjorde sig förtjänt av sin makes tillgivenhet.

Margareta blev mamma åt tio barn. Åtta av dem nådde vuxen ålder. Margareta själv upplevde ingen hög ålder. Hon var 37 år gammal, då hon insjuknade 1551. När hon kände sin sista stund närma sig, fattade hon sin makes hand, och sa med döende stämma:

”För den höga ära och kärlek, som du, min herre, har visat mig, när jag genom dig blivit upphöjd på tronen och vid din konungsliga sida älskad, och för en kär sammanlevnad i femton år tackar jag dig av kärligt hjärta ödmjukligen. Och eftersom det är mänskligt att fela, så förlåt mig, om jag av kvinnlig svaghet inte alltid varit dig fullt till nöjes. För våra barn ber jag dig och Gud, som är en kung över alla, att deras liv blir lika mycket längre, som mitt förkortas."

Alla närvarande grät. Därefter sade drottningen åt de unga prinsarna och prinsessorna att vara vänner och sköta sig. Slutligen fattade hon återigen konungens hand, och medan hon förde den till sina läppar, slutade hon att andas. Då hennes ögon slocknade, inträffade en solförmörkelse, och folket uttydde den som ett himmelens tecken, att en olyckstid skulle komma över norden.

Av hennes barn blev två kungar: Johan III och Karl IX.

John III of Sweden.jpg

Johan III


Charles_IX_of_Sweden.jpg

Karl IX


Katarina Stenbock

Catherine of Sweden (1552) c 1565.jpg

En av drottning Margaretas systrar, Brita, gift med Gustaf Olofsson Stenbock till Torpa, hade en dotter, Katarina. Hon var förlovad med Gustaf Roos, son till Johan Thuresson och Christina Gyllenstjerna.

Gustav blev förtrollad av hennes skönhet, och den gamle kungen beslöt att fria till henne, även om det faktum att hon var hans döda makas systerdotter lade hinder i vägen för hans avsikt. Han begav sig till Torpa. Men flickan, som anade hans ärende, gömde sig i trädgården.

Kungen själv sökte upp henne och förde henne till slottet, och där måste hon säga ja 1552 endast 17 år gammal. Även om hon tvingades till att gifta sig, visade hon sig värdig sin höga plats, och uppfyllde sina plikter med samvetsgrannhet.

Det berättas, att hon talade i sömnen. En gång hörde Gustav, som låg vaken av ålderdom och bekymmer, att hon sade:

”Konung Gustav håller jag mycket kär, men Roosen glömmer jag aldrig.”

Gustaf Roos gifte sig sedan med Katarinas syster Cecilia. Katarina gifte aldrig om sig. Hon dog barnlös, 61 år efter Gustav Wasas död.


Källa

Lärobok i fäderneslandets historia av Gustaf Henrik Mellin. Stockholm 1845.


Bildkällor

Alla bilder från Wikimedia Commons.


Åter till historiebokens register,