Åtgärder

De gröna krigen

Från Skolbok

Version från den 17 april 2021 kl. 20.34 av Ingemar (Diskussion | bidrag)

Colombianska smaragder

Under 1970- och 1980-talen skakades Colombias bergstrakter av flera mindre krig mellan två grupper, utan att Colombias militär eller polis gjorde något för att stoppa krigen. Vilka krigade? Varför? och vad blev effekterna? Det ska vi ta reda på. och vi börjar med de geografiska förutsättningarna.

Colombias geografi

Colombia Rios Mapa.png

Colombia

Colombia ligger strax norr om ekvatorn. Det är ett relativt stort, men fattigt land. Eftersom Andernas utlöpare sträcker sig genom hela Colombia finns inte särskilt mycket land som lämpar sig för jordbruk, med undantag för slätterna mot Karibiska havet i norr. De stora inkomsterna har istället främst kommit från kaffeodling i bergen, odling av snittblommor och sockerrör i norr och köttproduktion från kor på låglandsområdet i landets södra- och östra delar, det så kallade Llanos. Llanos ligger inom zonen för monsunklimat och varje år översvämmas stora delar under regnperioden. Något som gör odling svårt. Totalt1/3 av landets yta klassas som betesmark. medan endast cirka 2% klassas som lämplig för jordbruk. Utöver det finns det en del gruvor, bland annat guldgruvor och stenkols gruvor, och oljekällor utanför kusten, som bidrar till landets ekonomi.


Colombias smaragder

Beryl-Calcite-Pyrite-62617.jpg

Smaragd i kalcit, i sin naturliga form

Det berättas att det en gång för länge sedan, när spanjorerna just koloniserat Colombia, så red en soldat på en smal bergsväg genom Muzo-dalen i Colombia. Hästen började halta. Soldaten hoppade av hästen och när han undersökte hoven såg han något som liknade en grön glasflisa i hoven. Först när han pillat ut flisan insåg han att det var en smaragd som fastnat i hästhoven.

Oavsett om historien är sann eller inte kan man fråga sig hur en smaragd kunnat hamna på vägen, och förklaringen är att ursprungsbefolkningen brutit smaragder i Colombias berg långt innan Columbus kom till Nya världen och gav sitt namn till landet. Inkaindianerna använde smaragderna som handelsmedel med omkringliggande stammar och de gröna stenarna var eftertraktade.

Vad är då en smaragd? Smaragd är den gröna varianten av ett mineral som heter beryll. Det finns även en ljusblå variant av beryll som heter akvamarin. Beryll har brutits i Sverige, men i vårt land finns ingen beryll av ädelstenskvalitet. Svensk beryll har främst krossats och använts som slipmedel i sandpapper och slipskivor, eftersom beryll är så hårt. Smaragderna får sin vackra gröna färg genom en inblandning av ämnet krom och vanadin i samband med att beryllen utsatts för högt tryck och värme djupt nere i jordens mantel i samband med att två litosfärplattor krockar. Järn gör istället beryllen blå, som i akvamarinerna. De omständigheter som skapar smaragder av ädelstenskvalitet uppstår sällan och det gör smaragder sällsynta på jorden. Endast tre områden på jorden ger smaragder av bra kvalitet, Colombia, Brasilien och Zambia i Afrika, och de finaste bryts i Colombia. En perfekt colombiansk smaragd är värd mer än en perfekt diamant av samma storlek, och smaragder från Colombia finns i de flesta europeiska kungafamiljers smycken. Numera är det främst rika människor i Kina, Sydostasien och oljeländerna i Mellanöstern som köper smaragder från Colombia.

Victoria and Albert Museum Jewellery 11042019 Bodice ornament Gold Colombian emeralds 18th century 3103.jpg

Smycke med colombianska smaragder. Tidigare tillhörande spanska kungahuset, nu på museum

Colombias smaragder bildas främst i "ådror" av kalcit inne i berg av skiffer. Kalcit är ett mjukt, vitt mineral. Det gör att det är relativt lätt att både hitta och få fram de mycket hårdare smaragderna med hammare och mejslar ur den mjuka kalciten. Men för att komma åt kalcitådrorna måste stora mängder skiffer sprängas bort först. Bergmassorna spolas iväg med vatten och nedströms gruvorna går guaqueros. Människor som söker igenom stenmassorna i vattnet efter smaragder som missats av gruvbolagens arbetare.


Kokabusken och kokain

Erythroxylum novogranatense var. Novogranatense (retouched).jpg

Kokabuske

Colombia var, och är, världens största producent av kokan. En orsak till detta är fattigdomen i landet. Det lönar sig bäst att odla kokabuskar. En annan orsak är klimatet. Kokabusken trivs i Andernas bergsklimat. Koka är den uppiggande beståndsdelen i buskens blad och den var känd långt före Columbus kom till Amerika. Att tugga kokablad ses inte som onormalt bland fattiga arbetare i Anderna, utan som ett sätt att orka med tungt arbete.

Kokain är det ämne som framställs på kemisk väg genom att kokan utvinns ur kokabuskens blad. Det är ett vitt pulver som vanligtvis sniffas för att ge en mycket starkare narkotisk upplevelse än att bara tugga på bladen.


De olika aktörerna under krigen

Colombias regering: En regering har alltid de största ekonomiska resurserna. Colombias regering valde att använda sina resurser för att bekämpa gerillan, som de såg som största hotet mot den sittande regeringen.


Revolutionary Armed Forces of Colombia (FARC) insurgents.GIF

FARC-gerillan

FARC-gerillan: I Colombia fanns en aktiv kommunistisk gerilla, FARC. (Colombias revolutionära väpnade styrkor – folkets armé). Gerillan slogs för ett maktskifte, att det skulle bli en ny regering som var mer socialistisk och gav sitt stöd till fattiga arbetare, istället för den sittande konservativa som främst gav sitt stöd till de redan rika. Regeringen såg gerillan som farligare än narkotika- eller smaragdhandlarna och satte in mycket av militären och polisen mot gerillan. Vilket gjorde att narkotika- och smaragdhandlarna fick fortsätta sina konflikter rätt ostört.

Medellinkartellen: Kokainhandlarna hade sitt centrum i och omkring städerna Medellin och Cali i Colombia, landets två största städer efter huvudstaden Bogotá. Den leddes av den beryktade Pablo Escobar Under den här perioden var Medellinkartellen en av de rikaste och mäktigaste grupperna av narkotikahandlare i världen. Mycket på grund av den enorma marknaden i USA där kokain som smugglats in från Sydamerika till Florida snabbt kunde öka över 4000% i värde.

Smaragdhandlarna: Där det finns smaragder, i Colombias inre, växte det fram en grupp som steg för steg tog över driften av smaragdgruvorna. De fick tillräckligt med pengar genom smaragdhandeln för att påverka politiken i Colombia och regeringen fick trots allt in en del skatter och avgifter från dem. Vilket gjorde att regeringen lät dem fortsätta sin mestadels olagliga smaragdbrytning.

Victor Carranza: Även kallad smaragd-tsaren. Det var han som ledde gruvägarnas motstånd mot Medellinkartellen och såg till att kartellen aldrig kunde ta över smaragdgruvorna.

USA:s kustbevakning: I slutet av 1980-talet skärpte USA sin bevakning av Karibiska havet. Det innebar att kokainsmugglarna inte längre kunde ta den vägen. Istället smugglades kokainet till länder i Mellanamerika, främst Guatemala och Honduras. Där tog mexikanska narkotikahandlare över smugglingen vidare in i USA. De skulle också ha en vinst, vilket gjorde att Medellinkartellen började bli allt fattigare.


De gröna krigen, början

På 1970-talet vände Medellinkartellen sina blickar mot smaragdhandeln. Den gav stora inkomster. Men främsta orsaken var att en av de bästa smuggelvägarna för kokain från odlingarna i bergen till kusten, gick rakt genom smaragddistriktet. Eftersom det inte fanns statlig militär eller polis i området, hade smaragdhandlarna inhyrda soldater som skyddade dem. Detta var soldater som inte kunde mutas av Medellinkartellen, och de var inte nöjda med att frakta narkotikan genom områden fulla av soldater.

Pablo Escobar med fru, Maria Victoria Henao, hon var blott 15 när de gifte sig

"Vi slår två flugor i en smäll", tänkte de kanske. Genom att ta över smaragdgruvorna med våld kunde de både ta över den värdefulla smaragdhandeln och samtidigt få bort hotet från främmande, inhyrda legosoldater som fanns i gruvområdena. I början av 1970-talet var Colombias armé upptagen med att slåss mot FARC-gerillan. Då passade Medellinkartellen på att hyra in soldater utifrån. Kartellen utrustade soldaterna med vapen och militär utrustning som köpts in med narkotikapengar och skickade in dem i bergsområdena där smaragdgruvorna fanns. Detta var oväntat för smaragdhandlarna, som inte hade någon som helst anledning att slåss mot Medellinkartellen. Vad skulle de göra? De vände sig till "smaragd-tsaren" Victor Carranza för att få råd.


Smaragd-tsaren

Victor Carranza

Victor Carranza växte upp i Boyaca området i centrala Colombia. Han hade arbetat med smaragder hela sitt liv. När han var liten gick han som guaquero och letade missade smaragder bland sprängstenen utanför gruvorna. Som 20-åring köpte han brytningsrättigheterna till en egen smaragdgruva. Kort därefter hittade han världens största smaragd av ädelstenskvalitet, smaragden Fura på 2,2 kilo. Steg för steg tog han över brytningen i olika smaragdgruvor och blev allt rikare, men han glömde aldrig sina rötter. Trots att han var miljonär hände det att han kunde ta en dag när han följde med "grabbarna" ner i smaragdgruvorna för att inte glömma hur det var att vara fattig gruvarbetare. De fick ingen lön, utan istället fick de en viss andel av värdet på de smaragder de grävde fram. Hade de otur kunde det gå veckor utan lön för en smaragdgruvarbetare. Hade de tur kanske de kunde få ihop nog mycket pengar för att gifta sig, köpa en hacienda och sända barnen till universitet i Bogotá.

Carranza kontrollerade 40% av all smaragdhandel i Colombia. Det gjorde honom till den viktigaste aktören i smaragdindustrin, utan att han för den skull hade full kontroll. Han använde sina pengar för att hjälpa befolkningen runt gruvorna, när staten höll sig undan, vilket gjorde Carranza populär både bland de fattiga och de rika.

"Vi hade soldater för att skydda oss mot tjuvar och banditer, inte för att möta soldater i ett krig" som Carranza sa i en intervju efteråt. "Men varje smaragdhandlare hade några soldater anställda och även om inte varje handlare kunde stå emot narkotikahandlarnas soldater själv, blev våra gemensamma soldater en styrka att räkna med." Uttalandet är inte riktigt sant. När kriget rasade som värst tror man att Carranza själv hade 1000 inhyrda legosoldater.

Att lokalbefolkningen stod på smaragdhandlarnas sida hjälpte till. De höll reda på var Medellinkartellens soldater var, såg till att soldaterna inte fick tillgång till mat, vatten och husrum som de förväntat sig och lurade in dem i bakhåll när de kunde. Kriget var egentligen inget krig. Det var ständiga sammandrabbningar där patruller och beväpnade grupper drabbade samman i regnskogen längs bergssidorna.

Var Carranza en hjälte? Definitivt inte. Han tog över regeringens roll i bergen och behöll den genom att även anfalla FARC-gerillans medlemmar och de bybor som gav gerillan sitt stöd. Carranza var brutal mot fienden, tvekade inte att gå till attack när de var oförberedda, dödade bybor som hjälpte gerillans- eller kartellens soldater och anklagades gång på gång för olika mord på ledare i Medellinkartellen som utförts både i huvudstaden och i kartellens egna städer, Medellin och Cali. Carranza själv överlevde minst 25 olika mordförsök utförda av Medellinkartellen och avundsjuka fiender bland smaragdhandlarna. Något som bara byggde på hans rykte som oövervinnelig bland smaragdgruvornas arbetare.

Men det kanske är så att man måste vara lika hänsynslös som sina fiender när man ställs mot världens rikaste och mäktigaste knarkkartell?


Slutet på kriget

Medellinkartellen lyckades inte med att ta över smaragdgruvorna. Kriget kostade enora summor pengar och smuggelvägen genom smaragdområdet var dessutom omöjlig att använda för Medellinkartellen. Samtidigt hade USA:s regering börjat rikta in sig speciellt på de små båtar och flygplan som smugglade in kokainet från karibiska havet vilket ledde till kraftigt minskade inkomster för Medellinkartellen. Ovanpå det hade Escobar fängslats av myndigheterna 1991.

Luis Felipe Sánchez Aponte - domingo de ramos 2017.jpg

Biskop Luis Felipe Sanchez

1991 bjöd Carranza in Medellinkartellens återstående ledare till fredsförhandlingar, övervakade av påvens representant, biskopen Luis Felipe Sanchez. Alla inblandade var katoliker. Representanter från Colombias regering var inte inbjudna. De två parterna kom överens om att avsluta kriget, utan någon direkt vinst eller förlust. Det var ett dyrt krig som slutade oavgjort. Men trots att kriget officiellt var slut fortsatte attentat och mord mellan de rikaste inom både det som var kvar av Medellinkartellen och bland smaragdhandlarna, som nu började slåss inbördes.


Effekter?

Ingen lever för evigt, inte ens Carranza. Under 2010-talet drabbades han av obotlig lungcancer. I samband med detta organiserade han ett möte. Där samlade han ihop de olika smaragdhandlarna och representanter för regeringen, som bjöds in för allra första gången. För att undvika ett inbördeskrig efter hans död, delades smaragdgruvorna och det enorma markinnehav Carranza skaffat sig på över två miljoner hektar upp redan medan han levde.

Carranza avled på sjukhus våren 2013. Strax efteråt skickads inte mindre än 25 militära enheter upp i bergen för att hålla ordning. Det fanns inte längre någon som stoppade regeringens inblandning. Medellinkartellen hade tappat pengar på grund av USA:s aktioner som drivit Medellinkartellen att samarbeta med mexikanska maffian för att kunna sälja sitt kokain alls och krigen mot smaragdhandlarna hade tömt deras bankkonton. Medellinkartellen var inte längre en kraft att räkna med. Smaragdhandlarna blev ovänner och utan Carranza som ledare fanns inget som höll samman dem. FARC-gerillan var på tillbakagång sedan flera år tillbaka.

Regeringen utnyttjade sin plötsligt uppkomna maktställning. De drog tillbaka samtliga tillstånd för smaragdbrytning. Delade upp områdena med smaragdgruvor i sex regioner och lät både inhemska och utländska företag lägga anbud på rättigheterna att bryta smaragder. Endast ett distrikt blev kvar i Colombianska händer resten såldes till främst företag i USA och Mellanöstern. Även om knarkhandeln och smaragdhandeln var olaglig tidigare hade i alla fall pengarna hamnat i Colombia. Nu hamnade knarkpengarna främst i Mexiko och väldigt lite av inkomsten från smaragdgruvorna hamnade på Colombianska bankkonton. Landet blev helt enkelt mycket fattigare när det blev mer lagligt.

I dagsläget är det relativt säkert i gruvområdena i Colombia. Det finns både polis och militär där. Skolor, sjukhus, banker osv. fungerar som man kan förvänta sig. Men än idag står fattiga guaqueros i vattnet nedanför smaragdgruvorna och drömmer om att hitta den stora smaragden, den som ska ta dem ut ur fattigdomen.

Guaqueros söker missade smaragder


Källor

https://www.gia.edu/seeing-green

https://www.multicolour.com/emerald/where-are-emeralds-found.html

https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/colombia/

https://www.theatlantic.com/international/archive/2013/08/inside-colombias-emerald-battle/278429/

https://smallwarsjournal.com/jrnl/art/emerald-wars-colombia%E2%80%99s-multiple-conflicts-won%E2%80%99t-end-with-the-farc-agreement

https://web.archive.org/web/20120628190126/http://www.aljazeera.com/programmes/peopleandpower/2012/06/20126287857756404.html


Bildkällor

Alla bilder från Wikimedia Commons, utom:

Händer med saragder: miro.medium.com/max/10944/1*txb2FqbyHtWGCn_5kPoeyw.jpeg

Victor Carranza: www.telesurenglish.net/__export/1459829639893/sites/telesur/img/news/2016/04/04/161542_1.jpg_1718483346.jpg

Escobar med fru: www.thesun.co.uk/wp-content/uploads/2019/08/NINTCHDBPICT000513070444.jpg

Guaqueros: 4.bp.blogspot.com/-YlZHait05I8/T14cM2wPviI/AAAAAAAAABU/IyrDHdC_U5M/s400/P1011437.JPG


Frågor till texten

G1: Hur har Anderna, där smaragdgruvona finns, uppstått?

G2: Vilka två ädelstenar har mineralet beryll som grund?

G3: Varför använder vi i Sverige beryll till slipskivor och inte till smycken?

G4: Varför odlas så mycket kokabuskar i Colombia?

G5: Varför används merparten av slätterna öster om Anderna, det som heter Llanos, som betesmark och inte för odling? Klimattypen är monsunklimat/tropisk savann.

G6: Hur skulle man kunna få bönderna att sluta odla koka?

H1: Om du tittar på brytningen av smaragder i Anderna. Vad skulle du klassa som kontinuitet och vad skulle du klassa som förändring?

H2: Vilka strukturer ledde till det gröna kriget? och vilka strukturer fick det att avslutas?

H3: Vilka aktörer tycker du är viktigast under kriget? och varför?

G1: Anderna har uppstått genom att Stillahavsplattan trycks ner under Sydamerika. Trycket där de två plattorna möts skapar en bergskedja - Anderna.

G2: Smaragd och akvamarin.

G3: Den beryll som hittas i Sverige duger inte till smycken, men berylls hårdhet, hårdare än glas, gör den lämplig till slipskivor och liknande.

G4: Klimatet i Anderna är bra för kokabusken. Bönderna i Anderna är fattiga och odling av kokabuskar ger en bättre inkomst än någon annan gröda.

G5: Principiellt skulle större ytor kunna odlas upp, till exempel med ris, men de grödor som går att odla i områden som blir våtmark halva året ger inte samma vinst som boskapsskötsel.

G6: Piska och morot. Öka straffen för kokaodling samtidigt som de erbjuds ersättning över marknadsvärdet för att odla något annat. I Anderna lämpar sig främst kaffe och potatis.

H1: Kontinuitet är att brytningen alltid skett så länge det funnits människor i området. Inka bröt, spanjorerna bröt och numera är det privatpersoner och företag som bryter smaragderna. Ett annat tecken på kontinuitet är att smaragderna ansetts dyrbara och använts i kontakter mellan kungar, härskare, drottningar och andra viktiga personer. Både i Sydamerika och resten av världen. Förändring är sättet de utvinns på. Till en del sker det på samma sätt som på 1400-talet, men numera används dynamit och grävskopor för att få bort den sten som anses värdelös. Ett annat tecken på förändring är att smaragderna numera ingår i ett globalt system av handel med ädelstenar.

H2: Strukturer som ledde till kriget var dels korruptionen i Colombia som gjorde att politiker och andra med makt var lättmutade. Värdet på kokain och att den blev en innedrog i USA. gjorde att det fanns en ständig ström av pengar till knarkhandlarna, samtidigt som vinsten på smaragder var hög. Dessutom var polis och militär i första hand inblandade i kampen mot gerillan. Det som avslutade kriget var att de två parterna helt enkelt fick slut på pengar. Till det hör USA:s insatser mot kokainsmugglingen samtidigt som FARC-gerillan blev ett allt mindre hot så polis och militär kunde sättas in mot trupper som styrdes av Medellinkartellen och smaragdhandlarna.

H3: Viktigaste aktörerna var Carranza och Escobar. Det är tveksamt om smaragdhandlarna skulle ha stått emot Medellinkartellen utan Carranza som enande kraft. Samtidigt är det inte alls säkert att Medellinkartellen skulle ha gett sig på smaragdhandlarna om de haft en annan ledare än Escobar. FARC-gerillan är en annan aktör som bara genom att de fanns drog till sig statens resurser.