Åtgärder

Skillnad mellan versioner av "Äldre stenåldern"

Från Skolbok

m
m
Rad 13: Rad 13:
  
 
''Djur, nuv. norra Spanien''
 
''Djur, nuv. norra Spanien''
 +
  
 
==Hur såg husen ut?==
 
==Hur såg husen ut?==
Rad 21: Rad 22:
  
 
''Hydda, stomme av mammutben, nuv Ukraina.''
 
''Hydda, stomme av mammutben, nuv Ukraina.''
 +
  
 
==Hur klarade de av kölden?==
 
==Hur klarade de av kölden?==
Rad 29: Rad 31:
  
 
''Målning föreställande stenåldersmänniskor från den här tiden.''
 
''Målning föreställande stenåldersmänniskor från den här tiden.''
 +
  
 
==Hade de smycken?==
 
==Hade de smycken?==
Rad 39: Rad 42:
 
''Kvinnohuvud i elfenben, 30 000 - 15 000 f.kr. nuv. Frankrike. Man från Sungir, nuv. Ryssland med elfenbenspärlor och genomborrade tänder som smyckade hatten.''
 
''Kvinnohuvud i elfenben, 30 000 - 15 000 f.kr. nuv. Frankrike. Man från Sungir, nuv. Ryssland med elfenbenspärlor och genomborrade tänder som smyckade hatten.''
  
==Hur jagade man?==
+
 
 +
==Hur jagade de?==
  
 
De äldsta stenåldersmänniskorna jagade med spjut. Hur det egentligen gick till vet vi inte. Det fanns inga stup de kunde driva djuren över ute på den platta stäppen och när det var tjäle och marken var frusen kunde man inte gräva fångstgropar för djuren så antagligen arbetade stenåldersmänniskorna i grupper där några gömde sig i bakhåll och väntade på bytet medan andra skrämde fram djuren. Hästar och renar var lämplig storlek för jakt på det här sättet. Man måste antagligen ha varit mycket modig för att våga anfalla en mammut med bara ett spjut. Man vet att de människor som korsade landbryggan mellan Asien och Nordamerika hade hundar med sig och det innebär att människan haft tamhundar med sig i åtminstone 15 000 år, till hjälp i jakten och som vakt i lägret.
 
De äldsta stenåldersmänniskorna jagade med spjut. Hur det egentligen gick till vet vi inte. Det fanns inga stup de kunde driva djuren över ute på den platta stäppen och när det var tjäle och marken var frusen kunde man inte gräva fångstgropar för djuren så antagligen arbetade stenåldersmänniskorna i grupper där några gömde sig i bakhåll och väntade på bytet medan andra skrämde fram djuren. Hästar och renar var lämplig storlek för jakt på det här sättet. Man måste antagligen ha varit mycket modig för att våga anfalla en mammut med bara ett spjut. Man vet att de människor som korsade landbryggan mellan Asien och Nordamerika hade hundar med sig och det innebär att människan haft tamhundar med sig i åtminstone 15 000 år, till hjälp i jakten och som vakt i lägret.
Rad 46: Rad 50:
  
 
''Spjutspets av flinta''
 
''Spjutspets av flinta''
 +
  
 
==Hur slutade det?==
 
==Hur slutade det?==
  
 
Istiden smälte bort på bara något århundrade i slutet av perioden. Helt plötsligt blev det varmt, det fanns vatten och skog överallt och ett helt nytt sätt för människorna att överleva tog sin början.
 
Istiden smälte bort på bara något århundrade i slutet av perioden. Helt plötsligt blev det varmt, det fanns vatten och skog överallt och ett helt nytt sätt för människorna att överleva tog sin början.
 +
  
 
==Källor==
 
==Källor==

Versionen från 13 juni 2020 kl. 17.51

Kusten gick mycket längre ut i Atlanten. Danmark vid kartans högra kant.

40 000 – 10 000 f.kr, när istidens glaciärer täckte allt land ner till det som nu är Berlin och man kunde gå torrskodd till det som nu är England var det också den tid som vi människor var riktiga storviltjägare. Vi var inte många familjer som vandrat hit från Afrika, kanske några hundra i hela Europa, men vi var skickliga på att överleva i det bistra klimatet och klädda i päls och med hjälp av eldens värme kunde vi sprida ut oss över landet.


Hur såg det ut?

När de första människorna av vår typ kom till Europa för 40 000 år sedan var det torrt, torrare än nu. Det berodde på att luft som kyls ner över is inte kan behålla fukt, dessa extremt kalla luftmassor "rann" längs glaciärerna och ut över det omgivande landet. Det skapade något som närmast kan kallas en öken i isens närhet, längre ifrån var det ett tundraliknande stäpplandskap där stora djur, som mammut, myskoxe och ullhårig noshörning betade gräs och buskar. Men det främsta bytesdjuret för dessa tidigaste människor var inte de stora gräsätarna, utan renarna som rörde sig i stora flockar över tundran. Det fanns i princip inga skogar. Ville man hitta skog var man tvungen att ta sig ända ner mot Medelhavet.

För 35 000 till 20 000 år sedan följde människorna efter bytesdjuren längs kanten av inlandsisen allt djupare in i Asiens inre. På de stora slätterna där det inte fanns något att ta skydd bakom blev mammutarna viktiga bytesdjur, både för köttet och för sina hudar och ben man kunde göra redskap av, bygga hyddor av och även elda. I Asiens inre fanns också ett annat eftertraktat bytesdjur, hästar.

1024px-Ice_age_fauna_of_northern_Spain_-_Mauricio_Ant%C3%B3n.jpg

Djur, nuv. norra Spanien


Hur såg husen ut?

Man byggde husen på ett speciellt sätt. Först grävde man en meterdjup stor grop så att man fick golvet under marknivå. Husen kallas för "grophus" och man byggde husen på det sättet för att komma ifrån golvdrag. Därefter lade man upp mammutben som en stomme och ovanpå den lades antagligen mammutskinn som täcktes med jord. Mitt på golvet hade man en liten härd som man eldade på, bränslet var främst djurben eftersom man saknade ved av trä att elda. Man kunde bara bygga den här sortens hus när marken inte var frusen.

mammothhousekiev.jpg

Hydda, stomme av mammutben, nuv Ukraina.


Hur klarade de av kölden?

Man har hittat nålar av ben så man vet att stenåldersmänniskorna kunde sy kläder av skinn och päls. Man hade ingen sytråd men troligen användes senor från djuren istället. Hyddorna skyddade dem mot kylan på nätterna och elden höll också vilddjuren borta. De klarade sig antagligen ganska bra.

dolnivestonicepainting.jpg

Målning föreställande stenåldersmänniskor från den här tiden.


Hade de smycken?

Man har hittat halsband med elfenbenspärlor, smycken av genomborrade polarrävständer och små elfenbensstatyetter på boplatserna. Ett problem är att de jobbade mycket mer i ben och elfenben från mammutbetar än i sten, och benföremålen har oftast förstörts med tiden när de utsatts för fukt och solsken som vittrat sönder dem.

aylahead2.jpg sungir_man_600.jpg

Kvinnohuvud i elfenben, 30 000 - 15 000 f.kr. nuv. Frankrike. Man från Sungir, nuv. Ryssland med elfenbenspärlor och genomborrade tänder som smyckade hatten.


Hur jagade de?

De äldsta stenåldersmänniskorna jagade med spjut. Hur det egentligen gick till vet vi inte. Det fanns inga stup de kunde driva djuren över ute på den platta stäppen och när det var tjäle och marken var frusen kunde man inte gräva fångstgropar för djuren så antagligen arbetade stenåldersmänniskorna i grupper där några gömde sig i bakhåll och väntade på bytet medan andra skrämde fram djuren. Hästar och renar var lämplig storlek för jakt på det här sättet. Man måste antagligen ha varit mycket modig för att våga anfalla en mammut med bara ett spjut. Man vet att de människor som korsade landbryggan mellan Asien och Nordamerika hade hundar med sig och det innebär att människan haft tamhundar med sig i åtminstone 15 000 år, till hjälp i jakten och som vakt i lägret.

174px-Biface_feuille_de_laurier.JPG

Spjutspets av flinta


Hur slutade det?

Istiden smälte bort på bara något århundrade i slutet av perioden. Helt plötsligt blev det varmt, det fanns vatten och skog överallt och ett helt nytt sätt för människorna att överleva tog sin början.


Källor

Människans historia. Encyklopedin, band 2, Göran Burenhult 1993 ISBN 91-7133-168-9

http://www.fof.se/tidning/2006/1/de-blev-vara-husdjur


Bildkällor

Alla bilder från Wikimedia Commons utom:

donsmaps.com/images23/mammothhousekiev.jpg

Bild på hydda av mammutben

smaps.com/images2/dolnivestonicepainting.jpg

Målning av stenåldersmänniskor

donsmaps.com/clickphotos/aylahead2.jpg

Bild på elfenbenshuvud

elementy.ru/images/news/sungir_man_600.jpg

Bild på grav från Sungir.


Åter till historiebokens register,