Slutet på Jugoslavien - Bosnienkrigets andra del

Mostar

Lord Owen, EU:s nya fredsförhandlare landade i Sarajevo december 1992. Då hade staden varit belägrad i nio månader. Hans budskap till Bosnien-Hercegovinas folk var: "Dröm inga drömmar om att andra länder ska hjälpa er ur den här situationen." Det var precis det bosnienserberna ville höra. Det skulle räcka med att NATO, EU eller FN satte in några tusen man så skulle serberna tvingas ge upp kriget i Bosnien-Hercegovina, men det hände aldrig.

Srebrenica 1993

Kroatiska koncentrationslägret Dretelj, för bosniaker

I söder, mot Kroatiens gräns, började bosnienkroaterna att skapa oroligheter och lägga under sig områden som muslimerna inte kunde försvara, instängda mellan två fronter som de var. Dessutom hade bosnienkroaterna ett avtal med bosnienserberna om att de inte skulle skjuta på varandra. Till sin hjälp fick de kroatiska styrkor som skickades till Bosnien-Hercegovina av president Tuđman. Under flera år hade den bosnienkroatiska armén förstärkts med tusentals muslimska bosniakiska soldater. Nu gav bosnienkroaterna sig istället på sina forna vapenbröder, som avväpnades och placerades i koncentrationsläger.

(https://youtu.be/Z26GeFla3VI?t=1638 27:18 - 30:06 - om kroaternas behandling av bosniakerna.)

Bosniakerna, som slogs för sin existens, lyckades stoppa bosnienkroaternas offensiv trots färre soldater och sämre utrustning. Det var under de striderna den berömda bron över floden Mostar, som muslimer byggt 400 år tidigare sköts sönder av bosnienkroatiskt artilleri som hämnd.

Bron i Mostar sönderskjuten, återuppbyggd efter kriget

USA går in i kriget, januari 1994

Bill Clinton

Fram till 1993 hade USA hållit sig helt utanför kriget. Under president Bill Clinton började även USA blanda sig i leken. Till att börja med medlade de mellan muslimerna och kroaterna för att få slut på deras stridigheter och samtidigt isolera serberna. Tuđman varnades att om krigshandlingarna mot bosniakerna fortsatte skulle Kroatien drabbas av internationella sanktioner.,

En bosnienserbisk attack mot en marknad inne i Sarajevo januari 1994 urartade till en massaker med 68 döda. Attacken blev startskottet för att få NATO att gå med på flygunderstöd mot serbiska ställningar i bergen runt Sarajevo. Problemet var Ryssland, som Serbien hade en allians med. Rysslands president Boris Jeltsin gick ut med ett offentligt meddelande om stöd för Serbien och serbiska styrkor i Bosnien-Hercegovina och ett löfte om att föra in ryska styrkor i Bosnien-Hercegovina om NATO skulle påbörja attackerna. För att visa allvaret skickades ryska pansarvagnar och soldater in i Bosnien-Hercegovina, upp på bergen runt Sarajevo. Istället förde bosnienserberna undan sina egna kanoner från bergen. På det viset fanns ingen anledning för NATO att blanda sig i längre.

Goražde, april 1994

Goražde under beskjutning av serbiska kanoner

Precis som Srebrenica var Goražde en "safe place" med en muslimsk befolkning beskyddad av FN. För att visa sin makt beordrade Radovan Karadžić en attack på staden, trots dess FN beskydd. Staden besköts med tungt artilleri och bombades av jugoslaviskt flyg. Först när två serbiska pansarvagnar var på väg in i staden anropade FN högsta ledningen i NATO och efter några minuter skedde den första NATO attacken i Bosnien-Hercegovina när NATO-lett flyg sköt sönder ett tält med en del av serbernas stridsledning. General Mladićs svar svar var att omringa ett berg där över 150 FN arbetare var utplacerade så att de i praktiken blev hans gisslan. Samtidigt som FN:s ledning förhandlade med serberna om gisslans frigivning besköts FN arbetarna av de serbiska trupperna runt berget vid Goražde. Efteråt visade det sig att kanonerna var riktade mot Goražde och FN:s personal var på fel plats. Personalen evakuerades och serberna kunde fortsätta attacken på Goražde.Det var där de lärde sig att FN och NATO inte var något annat än ännu en spelpjäs i spelet, och att de kunde behandlas på samma sätt som kroater eller muslimer.

Srebrenica 11/7 1995

Nederländska FN-soldater utanför Srebrenica 1995

Juli 1995 hade Srebrenica varit omringat av bosnienserbiska styrkor i flera år. Bara genom FN kunde mat och medicin levereras till staden. Bosnienserberna ,under ledning av Ratko Mladić, anföll Srebrenica, trots att även den staden var en skyddad stad av FN. Alla bosniaker som bodde i Srebrenica flydde från staden.15000 flydde genom skogarna, där de blev lätta att samla ihop av bosnienserbiska trupper. Andra, mer än 25 000 muslimer, flydde till den närbelägna FN basen där nederländska FN soldater fanns posterade. Men de kunde inget göra när Mladić kom till basen med sina trupper och samlade ihop flyktingarna. De bussades ut från FN basen. Männen togs till fält runt staden där de dödades och grävdes ner i massgravar. Muslimska kvinnor och barn kördes vidare till andra muslimska områden där de släpptes. Slakten pågick flera dagar. Totalt mördades 8 373 manliga bosniaker. Massakern var den värsta i Europa sedan andra världskriget och har fått en egen internationell minnesdag 11/7.

De FN soldater som fanns i FN förläggning utanför Srebrenica gjorde ingenting för att stoppa slakten.

Massgravar grävs upp utanför Srebrenica 1996, och satellitbild över fält med gravar

USA går återigen in i kriget

Bill Clinton och Jacques Chirac

Det var Frankrikes president Jacques Chirac som först reagerade på nyheterna om massakern och krävde att EU skulle handla. Men EU, med Storbritannien i spetsen, hade redan kommit överens om att Bosnien-Hercegovina var en intern angelägenhet i Jugoslavien. Så istället vände sig Frankrikes president till Bill Clinton, USA:s president, för hjälp. För att USA skulle gå in krävdes en fredsplan, och den nya planen innebar att Bosnien-Hercegovina delades upp i två ungefär lika stora delar mellan serber och muslimer/kroater, som nu var allierade, men i stora enklaver som inte var uppbrutna, som i tidigare förslag.

Kroatien augusti 1995

Kroatienserbiska bönder flyr etnisk rensning av kroatiska armén

När kroaterna blev varse hur planen såg ut bestämde sig Tuđman att et var dags för Kroatien att ta tillbaka den tredjedel av Kroatien som serberna tog i början av kriget. Något USA starkt avrådde Tuđman från. Det brydde sig inte Tuđman om och i augusti började kroaterna beskjuta Knin, kroatienserbernas huvudstad, med artilleri. Under åren som gått hade kroaterna byggt upp sin armé och hade nu både pansarvagnar och kanoner, som de inte hade i början, mycket mer än kroatienserberna hade. Knin föll fort liksom omgivande byar och mer än 100 000 kroatienserber befann sig på flykt undan kroaternas trupper. För att förhindra att de återvände brände kroaterna ner kroatienserbernas byar. Hundratals civila dödades av de framstormande kroatiska styrkorna. Det var kroatienserberna som började med etnisk rensning, nu fick de själva uppleva den.

Bosnienserberna augusti 1995

Serbisk granat detonerar på Markale marknaden augusti 1995

I augusti dödades återigen civila på en marknadsplats i Sarajevo efter beskjutning av bosnienserbiskt artilleri, totalt 27 stycken. Detta var den ursäkt USA hade väntat på. Amerikanska bombplan från hangarfartyg i Medelhavet började flyga bombuppdrag. Först över den del av Sarajevo som kontrollerades av bosnienserber, sedan bombades andra bosnienserbiska ställningar. Attacker bosnienserberna inte kunde skydda sig från. Milošević insåg att bosnienserberna gått för långt och kallade till sig Radovan Karadžić för att förhandla fram ett slut på kriget i Bosnien-Hercegovina innan serbernas vinster där skulle förloras till kroater och muslimer med USA:s stöd. Bosnienserberna fick allt stöd från Serbien, inklusive allt tungt krigsmateriel. Utan Serbiens stöd hade de ingen möjlighet att fortsätta kriget i Bosnien-Hercegovina.

Ett av USA:s krav var att bosnienserberna återigen skulle ta bort artilleripjäser från bergen runt Sarajevo, men bosnienserbernas general Ratko Mladić vägrade. Det skulle ta bort allt skydd från de bosnienserber som fanns i Sarajevo och göra det möjligt för bosniaks att jaga bort dem och döda dem. Milošević körde över sin general och i utbyte mot att även muslimerna tog bort sina tunga vapen från Sarajevo påbörjade bosnienserberna sin utrymning.

Amerikanska stridsflygplan startar på hangarfartyg-dock ej i Medelhavet och 1999

Med bosnienserberna skadade av NATO:s bombningar gick kroater, bosnienkroater och bosniaks till gemensam attack mot bosnienserbernas linjer. Främst mot de norra delarna som gränsade mot Kroatien, vilket skapade en ny flyktingvåg ner mot serbkontrollerat område i södra Bosnien-Hercegovina, Serbien och Montenegro. För att få ett stopp på flyktingvågen gick amerikanska förhandlare in och fick Tuđman att dra tillbaka den kroatiska armén och avbryta bosnienkroaternas samarbete med muslimerna. Något han gärna gjorde eftersom han nått sitt mål med att få bort bosnienserberna från gränsområdena. Han ville inte heller fortsätta att göra muslimerna militärt starka. Muslimerna själva hade inte tillräckligt stark armé för att kunna besegra bosnienserberna. En vapenvila med bosnienserberna var den enda vettiga utvägen.

Belägringen av Sarajevo avbröts februari 1996. Den påbörjades 1992 och var den längsta belägringen av en stad i modern tid. Omkring 20 000 dog under belägringen.

Carl Bildt, fd. svensk Statsminister, var en av fredsförhandlarna i kriget i Bosnien-Hercegovina

Daytonavtalet november 1995, fjärde fredsavtalet

Kartan, färdigt beslut. Goražde ligger i "slickepinnen" i öst.

USA:s president bjöd in samtliga ledare i bosnienkonflikten för ett fredsavtal i Dayton, USA. I stora drag följde man planen som Frankrikes president presenterade för Clinton tidigare. Det som stod ut var Goražde, den sista muslimska enklaven som låg som en ö i serbiskt område. Problemet löstes genom att Milošević godkände en korridor mellan Goražde och övriga muslimska områden.

Den 21:a november 1995 var alla bosniska ledare slutligen överens och Daytonavtalet signerades 14:e december.

Kriget i Bosnien-Hercegovina,och därmed krigen i Jugoslavien, var över. Men det fanns en oroshärd kvar, en del av Serbien som fortfarande ville bli fri - Kosovo.

Undertecknandet av Daytonavtalet, Milošević i mitten

Källor

The Death Of Yugoslavia 5/6 A Safe Area - BBC Documentary - https://www.youtube.com/watch?v=Z26GeFla3VI

The Death Of Yugoslavia 6/6 Pax Americana - BBC Documentary - https://www.youtube.com/watch?v=YRxATsauSZ8

Bildkällor

Alla bilder är från Wikimedia Commons