Slutet på Jugoslavien - Bosnienkriget till Sarajevos belägring

Arkans tigrar leddes av Arkan (Željko Ražnatović), en av de våldsammaste halvmilitära Bosnien-serbiska grupperna under hela kriget

Bosnienkriget - tredje kriget

Slobodan Milošević erkände aldrig att han låg bakom kriget i Bosnien-Hercegovina utan hävdade med en druckens envishet att det var ett inbördeskrig utan serbisk inblandning, men han ljög.

När Jugoslavien började falla isär 1990 ökade oron i Bosnien-Hercegovina för att den starka grannen Serbien skulle dominera eller erövra Bosnien-Hercegovina, med sin stora bosnienserbiska befolkning. 1/3 av Bosnien-Hercegovinas befolkning var bosnienserber och de ville att Bosnien-Hercegovina skulle bli del av ett Storserbien under Belgrads kontroll. Radovan Karadžić, bosnienserbernas ledare, varnade resten av Bosnien-Hercegovina för att göra motstånd mot Serbien eftersom det skulle kunna innebära slutet för alla bosniaks, muslimska bosnier.

Alija Izetbegovic, bosniak och Bosnien-Hercegovinas president före kriget, och Radovan Karadžić, Bosnien-serbernas politiska ledare

Bosniaks, bosnienkroater och andra bosnier, förberedde sig för krig, men ingen förväntade sig en etnisk rensning i Bosnien-Hercegovina. 1992 hölls val i Bosnien-Hercegovina om landet skulle bryta sig loss eller förbli en del av Jugoslavien. Sidan som vann ville att Bosnien-Hercegovina skulle bli fritt. Samma kväll 1/3 1992, sköt en muslim maken i ett bosnienserbiskt bröllop - och bosnienserberna slog tillbaka. Vägspärrar byggdes över hela Sarajevo och varken bosniakernas milis "Gröna baskrarna" eller polisen var starka nog att ge sig på bosnienserbernas ställningar med vapen. Istället delades Sarajevo upp i zoner där muslimerna höll centrum och bosnienserberna utkanterna, inklusive bergen runt staden där de placerade ut kanoner.

Inbördeskrig hotade. Tuđman ordnade möten mellan bosnienserber och bosnienkroater för att förhindra dem att ge sig på varandra medan Karadžić sökte hjälp hos Milošević. Bara bosniakerna, muslimerna, stod ensamma. Bosnien-Hercegovina hade en muslimsk president som försökte få Bosnien-Hercegovina erkänt som självständig republik av omvärlden. Varken Tuđman eller Milošević brydde sig. De hade redan börjat karva upp Bosnien mellan sig. Muslimerna med sin dröm om självbestämmande skulle vara chanslösa.

För att inte verka som en erövrare sökte Milošević upp alla bosnienserber i den jugoslaviska armén och bytte ut dem mot andra soldater i den del av armén som redan fanns i Bosnien-Hercegovina. Det gav Karadžić en armé av 80 000 lojala bosnienserbiska soldater inne i Bosnien-Hercegovina utan att det kostade honom någonting. Soldater som var vältränade och fullt utrustade med tunga vapen som kanoner och pansarvagnar. Samtidigt kunde Milošević förneka all inblandning i ett inbördeskrig. Dessutom skickades serbisk milis, utbildad i hemlighet och beväpnade av den hemliga polisen, som kunde utföra de smutsigaste jobben i Bosnien-Hercegovina utan militärens inblandning eller vetskap.

Slakten i Bijeljina och protesterna i Sarajevo april 1992

Milismän i Bijeljina 1992 med infångade bosniaker, och stolta bosnienserbiska milismän under sin flagga

Första slaget stod i Bijeljina, en stad med drygt 100 000 invånare i nordöstra Bosnien-Hercegovina där flera vägar möts innan de fortsätter till Serbien. Staden anfölls av serbiska milismän och erövrades på tre dagar. Muslimska politiker samlades ihop och avrättades. Bosnien-Hercegovina hade ingen egen armé och Bosnien-Hercegovinas ledare bad istället alla bosniska medborgare att hjälpa till och slå tillbaka mot de som slaktade obeväpnade civila. Oavsett om de var kristna eller muslimer.

Dagen efter genomfördes stora demonstrationer mot våldet i Sarajevo. Den mest moderna staden i Jugoslavien med flest blandäktenskap över religions- och etnicitetsgränser. Demonstranterna krävde att både bosniakerna och bosnienserberna skulle avbryta våldsspiralen. Bosnienserberna öppnade eld mot demonstranterna med skarpladdade vapen och sex människor dödades samtidigt som Karadžić flydde upp i bergen runt Sarajevo.

Bosnienserberna tar kontroll och rensar ut bosniakerna

Zvornik, film från utdrivningen av muslimer 1992. 3 min: https://youtu.be/3n4vw0FOJj8

Serberna tog kontrollen i de få områden där de var i majoritet, men bosniakerna var i majoritet i större delen av Bosnien-Hercegovina. Serberna hade nog med vapen för att anfalla Sarajevo, men tvekade. Det var viktigare ett erövra de områden i Bosnien-Hercegovina som gränsade till Serbien, oavsett vem som bodde där.

Mellan Sarajevo och Serbien fanns ett område där bosniakerna hade kontroll, inklusive staden Srebrenica. Störst och viktigast var Zvornik. April 1992 gav Bosnienserberna order om att polisen i staden skulle lägga ner sina vapen och inte göra motstånd mot serberna. Staden erövrades snabbt, av halvmilitära grupper som sökte upp bosniaker, förde bort dem och dödade dem. Män, kvinnor och barn. Gamla som unga. Ungefär 2000 muslimer dödades, bara i Zvornik. Resten skickades till koncentrationsläger. 49000 muslimer bodde i Zvornik eller i dess omgivningar 1991. Efter kriget fanns ingen kvar. Detta var början på den etniska resningen av bosniska muslimer. Samma sak skulle hända om och om igen medan bosnienserberna tog kontroll över 2/3 av Bosnien-Hercegovinas yta.

Andra fredsplanen

Lord Carrington skickades av EU till Bosnien-Hercegovina för en ny fredsplan som gick ut på att dela upp Bosnien-Hercegovina i olika områden som styrdes av olika grupper, innan serberna lyckats göra hela Bosnien-Hercegovina fritt från muslimer. Det svåra var att få både muslimer och serber till förhandlingsbordet när ingen av dem var intresserade av förhandling. Bägge ville ha krig.

Första attacken mot Sarajevo, maj 1992

Sarajevo ligger i en dalgång med berg på tre sidor

I maj gick serbiska trupper till attack mot Sarajevo från tre olika håll. Målet var centrum med presidentpalatset, som hölls av bosniakernas trupper. Bosnienserberna gick främst, med stöd av både tanks och stridsflygplan från Jugoslaviens armé. De trånga gatorna i Sarajevo hindrade stridsvagnarna och attacken kunde stoppas.

Helt oväntat gick istället bosniakernas trupper till attack mot bosnienserbernas högkvarter i Sarajevos utkant. Striden blev intensiv, från byggnad till byggnad. Samtidigt landade Bosnien-Hercegovinas bosniakiske president Izetbegovic, efter ett möte i Portugal. Hans vakteskort från FN hade lurats bort från flygplatsen och presidenten arresterades direkt efter landningen av serbiska trupper för att hållas som gisslan. Presidenten byttes sedan mot den serbiska militärledningen som satt omringad i sitt högkvarter i Sarajevo.

Otextad film där svenska och kanadensiska FN-soldater beskjuts i Sarajevo 1992. 10 min

Från Belgrad kom en ny general som tog över kommandot över de serbiska styrkorna i Bosnien-Hercegovina, Ratko Mladić. Hans första order till bosnienserberna i bergen runt Sarajevo var: "öppna eld med kanonerna mot presidentpalatset och parlamentsbyggnaden. Därefter skjuter ni mot de muslimska kvarteren. Skjut på dem tills de är på gränsen till galenskap".

Nästa steg i kriget i Bosnien-Hercegovina hade tagits.

400px

Regeringsbyggnaden i Sarajevo i lågor efter en direktträff, 1992

Källor

The Death Of Yugoslavia 3/6 Wars Of Independence - BBC Documentary - https://www.youtube.com/watch?v=u6zTmgxW490

The Death Of Yugoslavia 4/6 The Gates Of Hell BBC Documentary - https://www.youtube.com/watch?v=udgvKd-oVxs

Bildkällor

Alla bilder är från Wikimedia Commons