Rom kungatiden

Romulus, Roms första kejsare och den som staden Rom döpts efter

De första bosättarna

Karta över Roms sju kullar

Staden Rom växte fram vid floden Tibern. Det började runt 800 f.v.t. vid ett grundare ställe i floden där det även fanns sju stora kullar. Vid högvatten i floden, eller om de blev anfallna, kunde de ta skydd uppe på kullarna och ön i flodens mitt gjorde det lättare att ta sig över floden. Vid Tiberns mynning i Medelhavet hade fiskarna byggt ”saliner”, grunda dammar där befolkningen kunde utvinna salt ur Medelhavets salta vatten och det saltet var viktigt för bönderna inåt landet som behövde det för att kunna konservera kött.

Herdar som bodde inne i landet gick till kusten längs Tibern och det bildas till slut en enkel väg längs flodstranden som kallades ”saltvägen”. Fiskarna gick från kusten upp till de sju kullarna för att byta saltet både med bönderna från inlandet men även med folk som gick på den nord-sydliga handelsvägen längs Italiens västkust. På det sättet bildades det en marknadsplats vid de sju kullarna, en plats som senare skulle bli ”forum”, staden Roms mest berömda torg. Där bytte boskap, säd, fisk, metaller och salt ägare, men också nyheter och idéer.

Saliner, salt utvinns på samma sätt nu som för 2500 år sedan. Havsvatten släpps in i grunda dammar och solen gör att vattnet dunstar. Kvar på dammens botten finns saltet.

En by blir en stad

200 år senare hade den lilla marknadsplatsen vuxit till en liten stad. Det fanns tvåvåningshus med tegelpannor på taken till skydd mot vinterregnen. Runt staden växte mindre byar fram och runt byarna fanns fält som bönderna odlade säd på. För att skapa odlingsbar åkermark hade bönderna grävt diken genom sumpmarkerna och torrlagt dem. Staden med sina omkringliggande byar liknade de ”stadsstater” som även grekerna hade, men till skillnad från dessa skulle staden Rom växa till en huvudstad i ett imperium som härskade över stora delar av den kända världen.

De olika folken

Etruskiska städer

Det var inte bara latinarna, som romarna först kallades, som bodde på halvön. De hade sällskap av runt tio andra folk, och dessutom hade grekiska stadsstater byggt kolonier i södra Italien och delar av Sicilien. Resten av Sicilien och öarna väster om Italien behärskades dessutom av Fenicierna, ett folk med sina rötter i östra Medelhavet. Norr om latinarna bodde ett framgångsrikt folk som hette Etruskerna och var de som först gav latinarna de kunskaper som skulle skapa ett imperium.

Etruskerna, grekerna och latinarna (romarna)

Smed i arbete

I Italien börjar järnåldern ca.1000 f.v.t. De som var duktigast på att bearbeta järnmalmen till järn var ett folk som hette Etruskerna. Runt 700 f.v.t. hade etruskerna blivit det viktigaste folket på halvöns mittersta del, samtidigt hade greker börjat kolonisera halvöns södra delar i stor skala. Etruskerna var duktiga smeder och bröt järnmalm som de smidde till vapen och verktyg. För att smälta fram järnet ur malmen behövdes stora mängder träkol och därför skövlades Italiens norra skogar i så stor skala att det än idag går att se spår av hanteringen. Etruskerna var också skickliga jordbrukare och var troligtvis de som visade latinarna hur de gjorde för att gräva diken i sumpiga områden för att skapa torr jord som de sedan kunde odla vete och andra växter på.

Taktegel

Grekerna lärde etruskerna hur tegelpannor till hustak tillverkades och av etruskerna lärde sig i sin tur latinarna att bygga stabila, fyrkantiga hus av tegel med tegeltak. Forskarna vet att etruskerna kunde skriva och genom etruskerna lärde sig latinarna att använda grekiska skrivtecken, även om etruskerna också hade ett eget skriftspråk som vi tyvärr aldrig lyckats tyda. Etruskernas gravgåvor visar att de handlade med många olika folk från öster, speciellt grekerna, och de lärde sig antagligen mycket av de andra folken. Etruskerna hade alltså kommit mycket längre än latinarna i sin utveckling, men latinarna lärde sig fort.

Livet bland etruskerna

Etruskisk flöjtspelare

Etruskerna liv var enkelt. De hade en kung som bestämde över olika adelsmän som i sin tur bestämde över bönder och hantverkare. Att hantverket var viktigt vet vi eftersom de hade flera olika ”gillen”, hantverksklubbar: smeder, krukmakare, timmermän, färgare, garvare, läderarbetare och flöjtspelare. Att flöjtspelarna hade ett eget gille kan visa att etruskerna uppskattade musik. Från folken norr om Italien lärde etruskerna sig att använda små vagnar med två hjul som drogs av hästar, som främst adelsmännen använde.

Etruskisk kvinna

Att kvinnorna hade en mer jämställd roll visas i bilder och statyetter där man och hustru roar sig och dricker vin tillsammans. När etruskerna dog trodde de på ett liv efter döden som var ungefär som det liv de hade före döden. Gravarna, som kunde vara lika stora som ett hus, fylldes med olika gravgåvor som de döda hade nytta av i nästa liv. Etruskerna hade fester i samband med begravningen där de bland annat hade ”låtsasstrider”. Det är de striderna som utvecklades till gladiatorspel i Rom.

Romerska gladiatorer

Rom bildas

Etruskiska kungar härskade över det latinska området men bara för en tid. Enligt legenderna var de tre sista kungarna i Rom etrusker.

År 509 f.v.t., nitton år innan Athen besegrade perserna vid Maraton i Grekland, gjorde latinarna uppror och jagade bort den sista etruskiska härskaren. Detta efter att hans son våldtagit en adelsdam. Lokala ledare i senaten tog över makten och därefter blev ordet ”kung” ett skällsord för latinarna.

Maktfördelning år 509 f.v.t.

(Grön)  Karthago/fenicier
(Blå)   Etrusker
(Gul)  Greker
(Mörkbrun) Romare

Källor:

Bra böckers encyklopedi om människans historia IV, Bra böcker 1994, ISBN 91-7119-716-8

Levande historia, Lars Hildingsson, NoK 1988, ISBN 91-27-74965-7

Bildkällor

Samtliga bilder från Wikimedia Commons.