Första världskriget, Kriget utanför Europa

Första världskriget påverkade samtliga världsdelar på olika sätt, därför kallas det för ett världskrig. Varken Nordamerika eller Australien drabbades direkt av kriget, inte heller Sydamerika förutom strider mellan krigsfartyg utanför Falklandsöarna. Däremot fanns det Nya Zeeländska, australiensiska, amerikanska och kanadensiska trupper som slogs tillsammans med både engelsmän och fransmän under kriget.

Innehåll

1 Asien utom Mellanöstern
2 Mellanöstern
3 Afrika
4 Källor
- 4.1 Åter till registret för första världskriget

Asien utom Mellanöstern

Begie     = Storbritannien
Mörkgrönt = Tyskland
Ljusgrönt = Nederländerna
Mörkblått = Frankrike
Ljusblått = USA
Mörkrött  = Ryssland
Ljusrött  = Japan

När första världskriget började hade Tyskland en koloni i Kina, Tsingtao, (numera Qingdao) som snabbt erövrades av Japan eftersom Tyskland hade så svårt att försvara en koloni så långt hemifrån. I Kina hade Storbritannien Hong Kong som koloni, en plats de erövrade efter det första opiumkriget 1841.

Indien var den främsta engelska kolonin under första världskriget och även om Indien inte själv blev anfallet så slogs mer än 1 000 000 indier tillsammans med övriga engelska trupper.

Mellanöstern

Grönt = Osmanska imperiet 1914

Mellanöstern dominerades av ”Det osmanska imperiet” som krympte ihop till det som numera är Turkiet. I början av kriget var det osmanska imperiet neutralt, men en bit in i kriget gick man med på tyskarnas sida. Det blev en hel del strider i anslutning till Svarta havet, men inga riktiga segrar vanns av någon sida, det var bara en mängd unga män som dog i onödan. När kriget tog slut delades det ottomanska imperiets delar upp mellan segrarländerna och det var främst England som utsågs att skydda det som numera är Palestina, Iran, och Irak medan Frankrike sattes att skydda det som nu är Libanon och Syrien.

Afrika

Ljusgult  = Belgien
Ljusblått = Tyskland
Mörkblått = Frankrike
Ljusrosa  = England
Mörkrosa  = Spanien
Grönt     = Italien
Lila      = Portugal
Vitt      = Fria stater

Afrika var det område utanför Europa som drabbades av flest strider, mycket beroende på att nästan hela Afrika var uppdelat i kolonier som ägdes av olika Europeiska länder vid krigsutbrottet. Tyskland hade Tyska Västafrika (numera Togo och Kamerun), Tyska Sydvästafrika (numera Namibia) och Tyska Östafrika (numera Burundi, Rwanda och merparten av Tanzania). England hade bl.a. Egypten och Sydafrika. Resten av Afrika norr om Sahara hölls främst av Frankrike.

När kriget bröt ut gick trupper från de tyska kolonierna till attack mot sina grannar. Situationen var litet besvärlig för engelsmännen, som vunnit ett krig i Sydafrika bara något årtionde innan och inte hade någon direkt stark ställning. Risken var stor, ansåg man, att Sydafrika skulle gå i krig med Tyskland, mot engelsmännen. Så blev det inte utan sydafrikanska trupper kämpade tappert mot tyskar både i Afrika och även i Europa.

I Tyska Östafrika hade man främst afrikanska soldater som leddes av tyska officerare. Man slogs bra och lyckades med att låsa mer än 40 000 man som kanske hade behövts bättre i Europa i olika strider i Afrikas djungler. Mest känd är segern vid Tanga där tyskarna besegrade en mer än åtta gånger starkare styrka. I Tyska Västafrika skedde inga större strider utan de fåtaliga tyska trupperna gav upp mer eller mindre direkt när man blev anfallna.

Efter kriget tappade Tyskland kolonierna i Afrika till Storbritannien, Belgien och Frankrike.