Första och andra intifadan

Händelser som ledde fram till intifadan Under många år innan den första intifadan levde palestinierna på Västbanken och i Gaza under israelisk militär kontroll efter Sexdagarskriget 1967. Det dagliga livet var svårt, med vägspärrar, begränsningar i rörelsefrihet och svårigheter att hitta arbete. Många palestinier kände att de inte hade något inflytande över sin egen framtid. Samtidigt byggdes allt fler israeliska bosättningar på mark som palestinierna ansåg vara deras. Det ökade spänningarna. Palestinska befrielseorganisationen, PLO, kämpade för att världen skulle erkänna palestiniernas rättigheter, men många i de ockuperade områdena blev otåliga eftersom ingenting verkade förändras. De här åren av ilska och hopplöshet lade grunden för en större resning.

Den faktiska startpunkten Gnistan kom i december 1987, när en olycka med en israelisk lastbil i Gaza dödade fyra palestinska arbetare. Många såg detta som en symbol för deras lidande och det blev den utlösande faktorn för öppna protester. Nästan direkt spred sig demonstrationer, upplopp och strejker från Gaza till Västbanken. Det speciella med detta uppror var att det inte först drevs av väpnade grupper eller politiska ledare, utan av vanliga människor – studenter, arbetare och familjer – som gick ut på gatorna. De kastade stenar mot israeliska soldater, använde molotovcocktails och vägrade köpa israeliska varor eller betala vissa skatter.

Det viktigaste som hände under intifadan Under åren med upproret blev det palestinska samhället mer politiskt aktivt än någonsin tidigare. Lokala kommittéer organiserade skolor, sjukvård och till och med matförsörjning så att livet kunde fortsätta trots utegångsförbud och sammanstötningar. Under denna tid bildades också Hamas. Till skillnad från PLO, som stod för en mer sekulär nationalism, satte Hamas religionen i centrum för sin kamp och blev snart en av de viktigaste aktörerna i palestinsk politik.

Samtidigt stärktes PLO. Även om dess ledare, Yassir Arafat, till en början levde utanför de ockuperade områdena, gav upproret PLO större internationellt stöd. Världen såg nu tydligare att palestinierna inte var passiva, utan beredda att kämpa för sina rättigheter. Det bidrog till att PLO senare kunde ta ledningen i fredsförhandlingarna.

Slutet på intifadan Den första intifadan varade fram till början av 1990‑talet. Efter flera år av våld, strejker och dagliga sammandrabbningar var både israeler och palestinier uttröttade. Upproret avslutades 1993, inte genom en enskild händelse, utan genom att fokus flyttades till förhandlingar. Det viktigaste resultatet blev Osloavtalet, där Israels och PLO:s ledare möttes och enades om steg mot fred. För första gången erkände Israel PLO som palestiniernas representant, och PLO lovade att sluta med väpnad kamp mot Israel. Konflikten tog inte slut, men den första intifadan var över.

Vilket arv intifadan lämnade Den första intifadan förändrade historien för både palestinier och israeler. Den visade att även vanliga människor – utan arméer eller kraftfulla vapen – kunde utmana en starkare makt genom enad motståndskraft. Den fick hela världen att rikta blicken mot den palestinska frågan och öppnade dörren för framtida fredsförhandlingar. Samtidigt blev motsättningarna också tydliga, eftersom den nya rörelsen Hamas motsatte sig fredsprocessen och ville fortsätta kampen. För palestinierna stärkte intifadan känslan av en gemensam nationell identitet. För israelerna blev det tydligt att ockupationen inte kunde fortsätta utan hårt motstånd. Arvet från den första intifadan är därför både mod och förändring, men också en kamp som ännu inte fått något slut.

Tidslinje över första intifadan 1967 – Israel tar kontroll över Gaza och Västbanken efter Sexdagarskriget. Palestinierna lever under militärstyre, och missnöjet växer.

1970‑ och 80‑talen – Vardagslivet förblir svårt och palestinierna ser ingen förändring. PLO är aktivt utomlands, men de som bor i Gaza och på Västbanken känner sig övergivna.

December 1987 – En olycka i Gaza där fyra palestinier dödas blir gnistan som leder till protester och upplopp. Intifadan börjar.

1988–1991 – Upproret sprider sig. Det blir strejker, bojkotter och sammandrabbningar. Hamas bildas, och PLO får större uppmärksamhet och stöd i världen.

Början av 1990‑talet – Båda sidor är utmattade. Hemliga samtal inleds mellan israeliska och palestinska ledare.

1993 – Osloavtalet skrivs under. Israel erkänner PLO, och PLO går med på att arbeta för fred. Den första intifadan avslutas.