Första och andra intifadan

Vägen till intifadan

1967, under sexdagarskriget, erövrade Israels militär både Gazaremsan och Västbanken. Följande årtionden levde palestinierna där under israelisk militär kontroll. Vardagslivet var svårt för palestinierna med hög arbetslöshet och ständiga kontroller. Israeliska bosättare flyttade in i Gaza och Västbanken där de tog mark och hus från palestinierna utan att Israels regering stoppade dem. Judiska bosättningar byggdes på palestinsk mark, vilket ökade spänningarna. Den största palestinska organisationen var PLO (Palestine Liberation Organization), men den arbetade främst internationellt med palestiniers rättigheter, inte i Israel.

Början

Gnistan som tände intifadan var en trafikolycka i Gaza i december 1987 som dödade fyra palestinier. Enligt många körde den judiska chauffören in i palestinierna med avsikt. Protester, demonstrationer och strejker började i Gaza och spred sig till Västbanken. Vanliga människor, studenter, arbetare, kvinnor och barn, gick ut på gatorna och protesterade. Till en början med plakat och slagord, men efter att ha mött hårt motstånd från Israels polis och militär blev det allt vanligare med med stenar och molotovcocktails som kastades mot israeliska soldater. Samtidigt vägrade många palestinier att köpa israeliska varor och att betala olika skatter.

Den första intifadan

Intifadan drog med sig många palestinier som kanske aldrig hade blivit engagerade i politik och kamp mot Israel annars. Lokala palestinska föreningar organiserade utbildning, sjukvård och matförsörjning inom både Gaza och Västbanken. Hamas, en islamistisk organisation med rötterna i det Muslimska brödraskapet grundades i Gaza, till skillnad från PLO som inte lade så stor vikt vid religion. Genom intifadan fick PLO mer internationellt erkännande och sympati, även om PLO:s ledare, Yassir Arafat, till en början levde utanför de ockuperade områdena i Gaza och Västbanken. Hamas, som var de som skötte hjälpen till de fattiga i främst Gaza, vann istället lokalbefolkningens hjärta.

Slutet på intifadan

Intifadan pågick i sex år, från slutet av 1988 till början av 1993. I slutet var båda sidor utmattade efter år av våld och uppror. Intifadan slutade inte tvärt, utan övergick i förhandlingar där USA var medlare. 1993 skrevs Osloavtalet under. Genom det blev palestinierna och Israels regering överens, Israel erkände PLO och PLO slutade med väpnad kamp. Hamas glömdes bort, för den här gången.

Vad blev effekterna av intifadan?

Den första intifadan visade vanliga människor att de kunde utmana mäktiga krafter genom enighet. Världen uppmärksammade palestiniernas situation och kampen mot en så övermäktig motståndare skapade en stark palestinsk identitet. Att PLO inte fick med sig Hamas i fredsförhandlingarna visade dock att inte ens palestinierna själva kunde enas i kampen mot Israel.

Tidslinje för första intifadan

1967 – Israel tar kontroll över Gaza och Västbanken. Palestinier lever under militärt styre.

1970-talet–1980-talet – Ilskan växer mer och mer då livet förblir svårt utan framsteg mot självständighet.

December 1987 – En trafikolycka som dödar fyra palestinier i Gaza utlöser protester. Första intifadan börjar.

1988–1991 – Upproret växer med strejker, demonstrationer och gatustrider. Hamas grundas. PLO får mer erkännande.

Början av 1990-talet – Båda sidor tröttas ut och hemliga fredsförhandlingar börjar.

1993 – Osloavtalet undertecknas. Med det avslutas den första intifadan.

Källor

Översikt över Intifadan https://www.britannica.com/event/intifada Encyclopaedia Britannica

BBC History – bakgrund och utveckling https://www.bbc.co.uk/history/worldwars/wwtwo/middle_east_rebellion_01.shtml

Yale Law School – Osloavtalet (primärkälla) https://avalon.law.yale.edu/20th_century/isrplo.asp

Brookings Institution – analys av betydelsen https://www.brookings.edu/articles/the-first-intifada-rethinking-its-significance

U.S. Department of State – historisk översikt Mellanösternkonflikten https://2001-2009.state.gov/r/pa/ho/time/rd/79643.htm

Bildkällor

Samtliga bilder från Wikimedia Commons.