Andra världskriget, Sveriges roll

Sverige var officiellt neutralt under andra världskriget, men många historiker menar att vi inte var särskilt neutrala utan lika tyskvänliga i början av kriget som vi gillade de allierade mot lutet.

Krigsutbrottet

Vid krigsutbrottet september 1939 gick alla de olika politiska partierna ihop i en samlingsregering under Socialdemokraternas ledning, utom kommunistpartiet som ansågs för opålitligt. För att lugna folk gick Sveriges statsminister, Per Albin Hansson, ut i radio och berättade att vi inte behövde vara oroliga eftersom vår beredskap är god. Det var en ren lögn. Sverige led brist på i princip allt. Det bästa vi kunde hoppas på var att “rulla ihop oss som en igelkott”.

Med det menades att vi kunde försvara oss en kort tid - förhoppningsvis tillräckligt länge för att ingen skulle vilja anfalla oss.

Vinterkriget

När Sovjet anföll Finland november 1939 reste många svenskar över och slogs frivilligt mot sovjetunionen. Totalt 8000 svenskar var med. Sverige skickade även vapen och ammunition och en hel flygflottilj (F22) placerades i norra Finland. Stora delar av svenska armén flyttades samtidigt med järnväg till Norrland, om Sovjetunionen skulle få för sig att fortsätta västerut efter Finland erövrats.

Danmark och Norge

Den tyska erövringen av både Danmark och Norge 1940 kom helt oväntat. Vad skulle hända? Stod Sverige på tur?

Danskar försökte fly med båtar till Sverige över Öresund. Norrmän flydde över fjällen. Oftast respekterade tyskarna Sveriges gränser, men inte alltid. Till exempel oljetankern S/S Skytteren, som gick under norsk flagg, sänktes av tyska krigsfartyg utanför Måseskär 1942. Än idag utgör den fullastade, sjunkna tankern ett hot mot miljön på Västkusten.

Handeln med Tyskland

För att stoppa Tyskland innan de fått en chans att anfalla Sverige meddelade man den tyska ledningen att de svenska järngruvorna skulle sprängas om Tyskland försökte anfalla vårt land. Tyskland köpte mest järnmalm av alla länder från Sverige eftersom Tyskland behövde stål till krigsmakten. Som ett motkrav krävde Tyskland att Sverige skulle fortsätta med att leverera järnmalm till Tyskland, trots kriget. Tyskland sålde i sin tur stora mängder stenkol till Sverige som vi använde. Främst för ståltillverkning men även till uppvärmning och för framställning av lysgas till bl.a. Stockholms gatlyktor. Sverige krävde att få fortsätta köpa stenkol om Tyskland skulle få köpa järnmalm. Och så blev det.

Permittenttrafiken från 1940

Från 1940 ville Tyskland frakta soldater på permission till och från Norge genom Sverige, så kallad “permittenttrafik”. Regeringen vågade inget annat än att säga ja.

Mellan åren 1940-43 forslades mer än 2 000 000 tyska soldater i svenska järnvägsvagnar. Det var en transport av soldater som retade många svenskar. Speciellt eftersom de tyska soldaterna transporterades i riktiga passagerarvagnar medan svenska soldater som transporterades inom landet fick åka i godsvagnar.

Midsommarkrisen kring Engelbrechtdivisionen 1941

1941 anföll Tyskland och Finland Sovjetunionen. Tyskland ville skicka trupper, Engelbrechtdivisionen, från Norge till Finland, genom Sverige.

Även denna gång sa Sverige Ja, trots att det rörde sig om stridande soldater och inte de på permission. 105 tåg fullastade med soldater och krigsutrustning rullade genom Sverige.

Det skedde midsommar 1941, därför kallas händelsen “Midsommarkrisen”. Främst socialdemokraterna ville förbjuda transporten medan de borgerliga partierna ville tillåta den. Det fanns en risk att Sverige kunde dras med in i kriget genom att tillåta Engelbrechtdivisionen att färdas obehindrat genom Sverige. Det rörde sig trots allt om en fullt utrustad division på väg till fronten, inte några obeväpnade soldater på väg hem till Tyskland för att träffa fru och barn under några dagars permission.

Källor:

Bildkällor

Ala bilder är från Wikimedia Commons